tag:blogger.com,1999:blog-1914200813605905763.post7640354809663019807..comments2023-01-11T16:03:41.813+01:00Comments on Verklighetens inverterade fabel: Sannolikhet, kausalitet, egoism och historiaAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/10781857333902173235noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1914200813605905763.post-44529245078991213692015-04-01T21:35:21.220+02:002015-04-01T21:35:21.220+02:00I de tre sista styckena av blogginlägget Sannolikh...I de tre sista styckena av blogginlägget <i>Sannolikhet, kausalitet, egoism och historia</i> ovan förklaras en del av de avgörande skillnaderna mellan etisk fitnessism och etisk egoism. Den etiska fitnessisten är i praktisk handling altruistisk, framförallt gentemot sina nära och kära, men även gentemot andra, och månar oerhört starkt om den långsiktiga överlevnaden av livet på jorden. Den etiska egoisten, däremot, är fullständigt likgiltig huruvida någon överhuvudtaget överlever henne eller inte.<br /><br />Idén att det snarare än gener är memer som bör överleva individens kropp är intressant. Fitnessismen har ett argument som andra moralteorier saknar, nämligen att den har framtiden för sig. Eftersom fitnessismen definieras som ”<i>den etik vars beteende tenderar att maximeras till följd av det naturliga urvalet</i>” så kommer det naturliga urvalet tendera att maximera att individer handlar enligt fitnessismen. Beteendet att maximera överlevnaden av ens temporära memkomplex maximeras inte riktigt av det naturliga urvalet och kommer att försvinna med tiden, men jag blir ändå nyfiken på dina tankar.<br /><br />Hur värderar du individer av andra djurarter eller för den delen människor som inte kan fästa eller hantera dina memkomplex? Jag som fitnessist värdesätter individer av otaliga djurarter och framförallt varje individ av min egen art, men som värdar för mina memkomplex är de flesta av dem tämligen värdelösa. Varför strävar du överhuvudtaget efter att genom kopior av dina memer ”överleva” din egen död? Att du engagerar dig i andra människors välmående är utmärkt, men för att sprida dina memkomplex är det nog effektivare att du förökar dig i större utsträckning eller att du på olika sätt lagrar dina memkomplex, för framtida generationer att upptäcka.Överlevnadsmaskinenhttp://vif.fitnessism.org/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1914200813605905763.post-43182192513195393602015-03-31T14:43:04.530+02:002015-03-31T14:43:04.530+02:00Etisk fitnessist? Låter lite väl konstruerat för a...Etisk fitnessist? Låter lite väl konstruerat för att undvika att kalla sig etisk egoist (eller universalegosit) ;-) <br /><br />Till skillnad från att tro på gener så tror jag på memer. Jag tror mitt medvetande består av memekomplex som fastnat i det nät (konnektom) som utgör min hjärna (och skapar mitt medvetande). Min enda väg mot överlevnad är att försäkra mig om att dessa memekomplex kan överleva mig (jaget) och fastna på liknande strukturer efter att min kropp är död. Jag måste således både sprida memer och skapa förutsättningar för dem att överleva genom att bygga stabila och långsiktiga nätverk. Finns det något bättre sätt att lyckas med detta än att engagera mig i andra människors välmående? Samtidigt kan jag inte förstå någon annan människas välmående, jag kan inte vara empatiskt. Det finns ingen möjlighet för mig att veta att jag känner likadant som en annan människa. Trivialt så vet jag att mina egna känslor förändras över tid. Jag kan sympatisera med andra människors beteende och jag kan rationalisera, men bortanför det är jag ensam och instängd i min kropp.. en egoist.<br />Entry 23 Eco of Kristoferhttps://www.blogger.com/profile/08660248305487815756noreply@blogger.com