Sedelärande berättelser om talande och i övrigt förmänskligade rävar utgör ingen god grund för moralen. Sådana fabler behöver vändas om så att rävarna och även människorna får vara de djur som de faktiskt är. Genom att se den djuriska mänskliga naturen i verklighetens ljus och inte rygga tillbaka inför darwinismens naturliga urval står moralfilosofen på fastare grund. ”Vackra tankar” formulerade för att mötas av lovord har aldrig varit anpassade för att i praktisk handling möta verkligheten.
Verklighetens inverterade fabel är djurens verkliga beteende som inspiration för etiken.
