2017-02-12

Darwin Day 2017

Today is Darwin Day, a global day to pay homage to Darwinism and its creative force natural selection. The ultimate understanding of why organic life, including humanity, is the way it is and has the properties it has, is of utmost importance for the survival and reproduction, and therefore the fitness, of us all. Of less importance, but nonetheless apparent, is that the enjoyment of the observation of wild plants and animals in the wilderness also is highly brightened by the insights offered by Darwinism. In nature, as well as in culture, both individual plants and animals struggle to survive and reproduce at the expense of the fitness of other individuals. In this strife there is grandeur and beauty.

Birch trees close to the tree line, where their survival is barely possible and where some of them push boundaries and some of them perish. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park in Sweden 31 March 2016
A fly scavenging on the carcass of a young bird, whose premature death by no means is meaningless to other individuals. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 23 July 2016
A spider spinning its web, which won’t be worth while without the coming bad fortune of another individual. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 23 July 2016
Illustrating sexual selection, an impressively horned female reindeer, with its calf, is followed by a protective male reindeer with smaller horns. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 4 September 2016
Birch trees in their preferred habitat, where the struggle against the harsh conditions of the tree line is less frequent, but the struggle against other individuals is closer at hand. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 10 September 2016
The tools and equipment of a lone great ape far away from his species’ original habitat in the tropics. Photograph by Filosofimaskinen in Stora Sjöfallet National Park in Sweden 27 March 2016


Filosofimaskinen



2017-01-31

Vad innebär att ”Alla som kan jobba, ska jobba”?

Vi här i Sverige förfasas över den förljugna och förvillande politiska retorik som Vladimir Putin och Donald Trump använder sig av, men har blivit hemmablinda för den uppenbart falska retorik som kommer från vår egen Stefan Löfven. Även här i Sverige har vi blivit fullkomligt vana vid att varken det politiskt sagda eller skrivna kan tolkas i närheten av ordagrant.

Den 25 januari sade Sveriges statsminister i en debatt mot Anna Kinberg Batra i Sveriges Television att: ”Alla som kan jobba, ska jobba. Det är mitt motto […]”. Samma dag twittrade Socialdemokraterna: ”’Alla som kan jobba, ska jobba. Det är mitt motto’”. På socialdemokraterna.se finns rubriken ”Alla som kan jobba ska jobba”. Men vad betyder det egentligen?

Att alla som kan förvärvsarbeta även ska förvärvsarbeta innebär egentligen inte bara att multimiljonärer som försörjer sig på sin avkastning ska tvingas att börja arbeta, utan även att alla arbetsföra läkar- och juriststudenter ska tvingas att arbeta istället för att studera! Socialdemokraterna säger egentligen att pensionsåldern inte bara ska höjas, utan faktiskt helt avskaffas, eftersom alla arbetsföra pensionärer, oavsett ålder, ska börja arbeta igen. De som inte är arbetsföra i denna nya tid av socialistisk arbetsplikt à la Röda khmererna blir rimligtvis tillfälligt sjukskrivna, inte permanent pensionerade. Alla kärnfriska ungdomar på våra gymnasie- och högskolor ska ut i arbetslivet innan de är klara med sina studier. Barnarbete ska uppenbarligen legaliseras, och arbetsläger kan mycket väl komma att behöva byggas!

Hur gick det till när vi alla lärde oss att inte läsa innantill? Hur blev det galenskap att tro att det sagda och skrivna gäller? Tänk om inte bara Rysslands och Förenta staternas presidenter, utan även Sveriges statsminister och Socialdemokraterna, kunde mena vad de säger, och säga vad de menar!






Överlevnadsmaskinen och Filosofimaskinen



2016-12-30

Bör Sverige ha ett värnplikts- eller yrkesförsvar?

I Sverige är värnplikten sedan 2010 vilande i fredstid, och personalförsörjningen till Försvarsmakten sker på ett otillfredsställande sätt med anställningar. Det otillfredsställande med den nuvarande personalförsörjningen är inte på något sätt kvaliteten på yrkessoldaterna, -sjömännen, och -gruppbefälen, utan kvantiteten. En skrämmande hög andel av de tiotusentals tjänsterna gapar tomma.

När Försvarsmakten mot slutet av värnpliktsepoken under 1980-talet vid en och samma tidpunkt hade ungefär åttahundrafemtiotusen svenska män krigsplacerade kostade den årligen mellan 3,0 procent och 2,5 procent av Sveriges BNP. Sedan 2011 kostar Försvarsmakten årligen 1,1 procent av landets BNP. Genom att chockhöja försvarsanslaget till mellan 2 procent och 3 procent av dess BNP skulle Sverige inte bara ha råd att åtgärda en hel del eftersatta och misskötta luckor i dess militära försvar, utan även höja lönerna för dess försvarsanställda så pass mycket att befattningarna skulle fyllas. Oavsett om Sverige har ett värnplikts- eller yrkesförsvar bör Riksdagen betala för den militära försvarsförmåga som den har gett Försvarsmakten uppdraget att tillhandahålla. Statsmaktens definierande uppgift är att upprätthålla sitt våldsmonopol, inrikespolitiskt genom polis och domstolar, säkerhetspolitiskt genom militär och utrikespolitik.

Ett ofta förbisett problem med värnpliktsförsvaret under bl.a. 1980-talet är att det var ett kanonmatsförsvar som i krig hade kunnat drabbas av enorma förluster i människoliv, inte bara till följd av dess stora numerär, utan dess bristande fokus på skydd. Av stridens tre grundelement satsade Försvarsmakten friskt på både eld och rörelse, medan skyttesoldaterna oftast saknade både splitterskyddad transport och individuellt kroppsskydd.

Det stora värnpliktsförsvarets mest förbisedda problem är dock inte dess bristande fokus på skydd utan dess sannolikt låga stridsmoral. Sverige behöver ett militärt försvar vars personal inte bara inställer sig vid mobilisering, eller ännu hellre ständigt står i beredskap med vapen i hand, utan som inte drar sig för att avlossa det första skottet. Trots att Ukraina hade tusentals beväpnade värnpliktssoldater stationerade på Krim ockuperade Ryssland halvön utan strid i slutet av februari 2014. Detta till trots att Ukraina inte på långa vägar är lika fredsskadat som Sverige. Försvarsmakten måste professionellt och resolut försvara Sverige genom att, vid en fientlig invasion genomförd av personer som kanske inte ens uppenbarligen utgör militär personal, vara den part som först öppnar eld. Att kallblodigt inleda stridshandlingar mot kanske t.o.m. civilklädd militär trupp är inte vad ett uppbåd av amatörsoldater är bäst skickat att stålsätta sig inför och förmå sig till. Den moderna hybridkrigföringen kräver en högre stridsmoral, och en större motståndskraft mot psykologisk krigföring, än vad den traditionella krigföringen gör.

När Försvarsmakten hade åttahundrafemtiotusen män i krigsplacering krävdes ett värnpliktsförsvar. Nu när Försvarsmakten inte är i närheten av att behöva ha ens etthundratusen män och kvinnor i krigsplacering är det kvaliteten på de få soldater som Sverige har kvar vilken är avgörande. Att på jämställt vis fördubbla omfattningen av pliktlagen till att omfatta även kvinnor, samtidigt som det årliga utbildningsbehovet inte ens är en tiondedel av vad det var på 1980-talet, innebär att det inte skulle bli mycket till plikt för de allra flesta ungdomar. Nu när varje soldats utbildning och utrustning kostar mångfalt mer än på 1980-talet, till följd av bl.a. individuellt kroppsskydd, högre andel specialförband, mer varierade stridsuppgifter, och mer komplicerade vapen- och ledningssystem, ger yrkessoldater mest valuta för pengarna. I ett betydligt smalare men vassare militärt försvar bör professionalism vara ledordet, inte amatörmässighet.



Filosofimaskinen