2017-11-27

Dåligt beteende och tänkande i olika länder och stadsdelar

Olika människor på olika platser på jorden beter sig och tänker olika. Seder och bruk varierar, normer och värderingar varierar, livs- och världsåskådningar varierar. Genetiskt är människor oerhört lika, varför deras känsloliv, sexualitet, och psyke är rätt så lika över hela värden, men kulturellt är de olika, varför deras språk, trosföreställningar, och traditioner är väldigt olika. Det finns helt enkelt inlärda seder och bruk, inlärda normer och värderingar, samt inlärda livs- och världsåskådningar.

Många platser på jorden är inte så roliga att bo på. På många platser är det vanligt med fattigdom, korruption, och förtryck. Så var det i hela världen förut, men i Västerlandet har livet för de flesta människor blivit klart bättre de senaste seklerna. Fattigdomen, korruptionen, och förtrycket har minskat, och människors liv har blivit så mycket bättre. För ett par sekel sedan var Sverige fattigt, korrumperat, och förtryckande, men Sverige har det senaste seklet varit betydligt bättre att leva i. I andra länder är livet fortfarande dåligt, med kvinnoförtryck, våld, och religiositet. Problemen som dessa dåliga länder har är i stor utsträckning dåliga seder och bruk, dåliga normer och värderingar, samt dåliga livs- och världsåskådningar. Det är dåligt tänkande som ligger bakom t.ex. hedersvåld och kvinnlig könsstympning. Detta dåliga tänkande är ingen följd av dålig genetik, utan dålig kultur. Som kulturella fenomen är hedersvåld och kvinnlig könsstympning helt enkelt urusla.

I vissa stadsdelar i Sverige bor huvudsakligen människor från dessa dåliga länder där det förekommer mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet. I dessa stadsdelar förekommer också mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet. Vem är förvånad? Jo, mången västerlänning i den postmoderna vänstern. Dessa västerlänningar verkar vara så förvånade att de fortfarande befinner sig i förnekelse. De verkar märkligt nog tro att fattigdomen, korruptionen, och förtrycket i dessa dåliga länder kommer från andra människor än människorna i dessa länder själva. De verkar tro att de dåliga ländernas dåliga seder och bruk, dåliga normer och värderingar, samt dåliga livs- och världsåskådningar kommer från kolonialismen och kapitalismen. Som om könsstympningarna och hedersvåldet vore Västerlandets fel. I själva verket kommer Västerlandets nya och bra normer och värderingar i stor utsträckning från just kapitalismen, men även från sekulariseringen och demokratiseringen.

Sanningen är den att när Sverige importerar människor från dessa dåliga länder med detta dåliga beteende och tänkande, så importerar Sverige även själva detta dåliga beteende och tänkande. Vid en snabb och stor import, i synnerhet av religiösa människor, så sprider sig de dåliga normerna och värderingarna från stadsdel till stadsdel, men vid en långsam och liten import, i synnerhet av sekulariserade människor, så sprider sig istället de bra normerna och värderingarna till de importerade människorna. Många platser på jorden är inte så roliga att bo på, och några av dessa platser är numera vissa stadsdelar i Sverige.

Den stora frågan är om världen som helhet har blivit bättre till följd av denna spridning av dåligt beteende och tänkande. Om inte, så har denna import varit av ondo, och har varit en orätt mot mänskligheten. Västerlandet, som tyvärr självt aldrig har varit fritt från vare sig fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, eller religiositet, är trots allt mänsklighetens hopp, och får inte sänkas ned i ett träsk av ännu mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet.



Filosofimaskinen



2017-10-28

Den postmoderna vänsterns sympati för svaghet

Ur den socialistiska myllan har en ideologisk mångfald grott. Fascismen och nationalsocialismen grodde direkt ur socialismen efter första världskriget för ett sekel sedan, och har som en central känsla ett förakt för svaghet. Den postmoderna vänstern, som i sin innerliga och översvallande empati har grott sig särdeles livskraftig i dagens västländer, verkar ha som en central känsla en sympati för svaghet, i vilken skepnad än svagheten visar sig, med vissa talande undantag.

Att måna om svaga och utsatta människor, oavsett hur rättfärdiga eller vidriga deras beteenden och värderingar är, är ju på vissa sätt sympatiskt, men har blivit oerhört farligt eftersom detta månande har grott igen till ett månande om en hel del av själva beteendena och värderingarna, även de vidriga. När det var överklassens och kyrkans mäktiga män som ville hålla kvinnor nedtystade i hemmets vrå så svarade den dåvarande kommunistiska vänstern med en rättmätig kritik av dessa konservativa värderingar. Nu, när det är förorternas och moskéernas mäktiga män som vill detsamma, men den här gången med verklig makt att genomföra det, så svarar den postmoderna vänstern med en svårbegriplig sympati för dessa ultrakonservativa värderingar.

I demokratiska frågor har vänstern aldrig varit att lita på, men nu visar det sig att den aldrig har varit det i religiösa frågor heller. Den tid är borta då man med visst fog kunde påpeka att även om vänstern i oförstånd ville allas fattigdom så var den i alla fall en motståndare till rasism, ojämställdhet, och religion. För att gynna de svaga och utsatta vill nämligen vänstern numera att människor ska sorteras in i grupper utifrån etniska, genetiska, sexuella, och religiösa kategorier, för att sedan kunna kvoteras in i samhällets alla finrum. Inom den postmoderna vänstern ser vi numera en besatthet vid vem som är, och vem som inte är rasifierad, könsöverskridande, och framförallt i etnisk, genetisk, sexuell, eller religiös minoritet.

Med tanke på hur vänstern argumenterade under sin kommunistiska period så var det lätt hänt för oss andra att få för oss att den ogillade religionerna därför att religionerna är både falska och dåliga, vilket de förstås är. Nu har det dock visat sig att vänstern ogillade religionerna huvudsakligen därför att religionerna är allt annat än svaga. Både lutheranismen och islamismen är vänstervridna rörelser, och vänstern har numera i stor utsträckning lierat sig med båda, därför att vänstern uppfattar dem som svaga och utsatta, vilket de inte på långa vägar är. Om den postmoderna vänstern vill måna om verkligt utsatta minoritetsgrupper, som dessutom också befinner sig till vänster, så finns ju alltid fascister och nationalsocialister att försvara. Vi som betraktar den mångfacetterade vänstern högerifrån börjar få mer än svårt att se skillnad på den goda kollektiviseringen och den onda, på den goda rasismen och den onda, på det goda våldet och det onda, samt på den goda religionen och den onda.



Filosofimaskinen



2017-09-30

Politiska ideologier och den pseudonaturliga naturrätten

Av de allmänt kända partiprogrammen i Sverige finns ett som utmärker sig som väsentligt bättre än de andra. Det är Medborgerlig Samlings idéprogram från april 2017.

Bara att få slippa läsa om alla människors påstått lika värde är en fröjd. En annan fröjd är frånvaron av modernt paketerad socialism och andra fördärvligt ’vackra ord’ som de andra partierna till höger och vänster tror är ljuv musik för så gott som alla svenskar. Än finns faktiskt en del anhängare av kapitalism och marknadsekonomi kvar i landet.

Problem finns dock i detta idéprogram. Dessa problem rör framförallt moralfilosofi och politisk filosofi. Medborgerlig Samling talar sig varmt för naturrätten, som är fördarwinistisk och därmed varken baserad på en djup förståelse för människans natur eller för varför individer överhuvudtaget hyser normer och värderingar. Naturrätten är dessutom påstått naturlig, men är egentligen snarare övernaturlig, och är förstås helt överflödig för att motivera partiets politik.

Idéprogrammets första kapitel ”Ideologisk hemvist” inleds med varma ord om både liberalismen och konservatismen. Därefter står:
”Äganderätten - att få råda över sin lagligt förvärvade egendom, få bedriva handel och få njuta frukterna av sitt eget arbete - är […] ytterst betydelsefull i ett fritt samhälle. Friheten ska därtill omfatta alla människor; utfallen av denna frihet kommer dock alltid att skilja sig åt. Medborgerlig Samling står upp för dessa rättigheter. De bevingade orden ur den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 beskriver detta med precision: 
‘We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.’ 
Denna gamla mening beskriver dock ingenting med precision. Den innehåller inga ”sanningar”, dess påståenden är allt annat än ”självklara”, människorna är varken skapade ”likadana” eller ”likvärdiga”, och ingen ”Skapare” har ”begåvat” dem med några ”oföränderliga rättigheter”. Hur kan ett modernt politiskt parti citera detta förlegade dravel?

Idéprogrammets första kapitel fortsätter lite längre ned:
”Formuleringen i den amerikanska självständighetsförklaringen hör lika mycket hemma i ett konservativt sammanhang som i ett liberalt sådant. Dess rättigheter har ansetts som naturliga - därav begreppet naturrätt - med rötter tillbaka till antikens Grekland och filosofer som Aristoteles.”
och ännu längre ned:
”Den liberala traditionen och naturrätten föreskriver att det finns värden och rättigheter vilka staten inte har rätt att upphäva, vilka kan gå före de lagar och regler som tillfälligt har instiftats, om de sistnämnda försöker att helt tillintetgöra dessa värden och rättigheter.”
Idén som Medborgerlig Samling försöker torgföra är således att oavsett vilka politiska åsikter som svenskarna i sekler skulle vara demokratiskt överens om, så måste de ändå underkasta sig vissa oföränderliga rättigheter som ingen längre vill ha, eftersom dessa rättigheter skulle vara givna av naturen, trots att ingen biolog någonsin har sett dem. Snacka om odemokratisk konservatism!



Filosofimaskinen