Riksdagsvalets bästa parti

Det fitnessistiskt bästa partiet är, förenklat, det som är bäst för kommande generationer människor. Goda livsvillkor i längden, d.v.s. långsiktigt säkerställd överlevnad och reproduktion, bör vara politikens mål.

Den fitnessistiska kontraktualismen är en politisk ideologi som skulle kunna karaktäriseras av de åtta nyckelbegreppen egenintresse, demokrati, kapitalism, konsekvensialism, sekularisering, naturvetenskap, teknisk utveckling, och hållbar utveckling. I det kommande valet till Sveriges riksdag ställer flera partier upp vilka kombinerar höger- och miljöpolitik, men de flesta ligger trots det för långt till vänster, och är framförallt alldeles för icke-konsekvensialistiska.

Ett parti sticker tydligt ut. Det appellerar till egenintresset, är engagerat i demokratiska reformer, hyllar kapitalismen utan att vara libertarianskt, strävar efter sekularisering, är i hög grad akademiskt och teknikvänligt, samt har en realistisk miljöpolitik. Det heter Medborgerlig Samling och är riksdagsvalets bästa parti.

Filosofimaskinen

Darwin Day 2017

Today is Darwin Day, a global day to pay homage to Darwinism and its creative force natural selection. The ultimate understanding of why organic life, including humanity, is the way it is and has the properties it has, is of utmost importance for the survival and reproduction, and therefore the fitness, of us all. Of less importance, but nonetheless apparent, is that the enjoyment of the observation of wild plants and animals in the wilderness also is highly brightened by the insights offered by Darwinism. In nature, as well as in culture, both individual plants and animals struggle to survive and reproduce at the expense of the fitness of other individuals. In this strife there is grandeur and beauty.

Birch trees close to the tree line, where their survival is barely possible and where some of them push boundaries and some of them perish. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park in Sweden 31 March 2016

A fly scavenging on the carcass of a young bird, whose premature death by no means is meaningless to other individuals. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 23 July 2016

A spider spinning its web, which won’t be worth while without the coming bad fortune of another individual. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 23 July 2016

Illustrating sexual selection, an impressively horned female reindeer, with its calf, is followed by a protective male reindeer with smaller horns. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 4 September 2016

Birch trees in their preferred habitat, where the struggle against the harsh conditions of the tree line is less frequent, but the struggle against other individuals is closer at hand. Photograph by Filosofimaskinen in Sarek National Park 10 September 2016

The tools and equipment of a lone great ape far away from his species’ original habitat in the tropics. Photograph by Filosofimaskinen in Stora Sjöfallet National Park in Sweden 27 March 2016

Filosofimaskinen

Kolonialism som ett utslag av framgång

Västerlandets kolonialisering av världen under den nya tidens fem sekler möter numera ett nära nog unisont och universellt fördömande.

Den omfattande kolonialisering som innebar folkmord möter med rätta ett fördömande, men kolonialiseringen har varit så mycket mer än så, nämligen ett spridande av Västerlandets kultur i form av bl.a. naturvetenskap, sekularisering, öppenhet, demokrati, kapitalism, och individuell frihet i form av bl.a. kvinnlig frigörelse. Det nära nog unisona och universella fördömandet gäller i anmärkningsvärt stor utsträckning även den ringa kolonialisering som skedde av och till de folktomma områden, bl.a. Falklandsöarna, vilka saknade ursprungsbefolkning.

Homo sapiens sapiens mycket långsammare kolonisering av världen under många tiotals millennier fördöms däremot av få, trots att även den ledde till folkmord. Genom det organiska livets miljardåriga historia har kolonialisering varit en avgörande evolutionär process och ett gott utslag av evolutionär framgång, fördömd av ingen, trots att den har lett till en omfattande utslagning av djurarter.

Det finns anledning att fundera över i vilken utsträckning det är rätt att genom kolonialisering sprida framgång.

Filosofimaskinen

What is Philosophy?

When I teach philosophy I usually start off by trying to explain what the academic discipline philosophy is. Doing this I use three quite different explanations, which I hope, eventually, will amount to the same thing, and one unified understanding, for my students.

Explanation 1 is historical and describes philosophy as the residual discipline. Explanation 2 is relational and describes philosophy as the ultimate discipline. Explanation 3 is internal and describes philosophy as the ontological and ethical discipline.

1. Historically, philosophy is the leftover academic discipline without any accepted method of achieving knowledge. Philosophy is what has been left in the dark whilst the other academic disciplines one after one have dawned upon us and been enlightened by evidence.

2. Relationally, philosophy is the fundamental academic discipline, being the intellectual foundation of all other academic disciplines. Philosophy is where you eventually arrive after consecutively having asked: “Why?”, regardless of where you academically started.

3. Internally, philosophy is the academic discipline basically dealing with metaphysics and value theory. Philosophy deals with the intellectual basis of the insistent and imminent pair: knowledge and behaviour. At each and every conscious moment you think and you act.

Filosofimaskinen

Darwin Day 2016

Today is Darwin Day, a global day to pay homage to Charles Darwin’s evidence for, and explanation of, organic evolution. The evidence was already then, in the 19th century, tremendously compelling and is since the revelation of genetics in the 20th century massively overwhelming. The explanation is natural selection and one of the most important insights to ever have struck a human being. How important the insight was and how hard it unfortunately struck Darwin is illustrated by his private remark that “it is like confessing a murder” [quote from a letter dated 11 January 1844].

Darwin Day occurs every year on Darwin’s birthday 12 February, but is not about the birth of a human being, but the intellectual coming of age of a species of great apes. Charles Darwin was the first organism who at bottom understood why organisms are the way they are. And he explained it to us. And in what a way he did.

Filosofimaskinen

The True Horror of Religion and the Threat from Within

Speaking about ‘divine command theory’ and some “religious people”, “who are blowing themselves up, convinced that they are agents of God’s will”, neuroscientist Sam Harris has insightfully said that:

“[T]his, to me, is the true horror of religion: It allows perfectly decent and sane people to believe by the billions what only lunatics could believe on their own.”

There certainly is something special about religion. It alone makes what still seems to be a majority of all humans appear to be lunatics, in at least some respects. It’s often obsessed with valued texts giving homage to the wholesale killing of humans and with the practice of having telepathic contact with a psychopathic imaginary friend. Who’s not afraid of that combination?

What every Western democracy across the planet, from Canada and Australia to France, which yesterday evening was yet again militarily attacked by religion from within, needs to acknowledge, is that, through the centuries, it’s been shaped by secular movements. The Renaissance in the 15th century, the emergence of capitalism in the 16th century, the scientific revolution in the 17th century, the Enlightenment in the 18th century, and the democratization in the 19th and 20th centuries, were all secular movements. These movements have all pushed back the immense might of religion. But, as always, every Western democracy is still threatened from within by the persistent and lethal religious virus.

Filosofimaskinen

Den livsomfattande biologin och den avhumaniserande biologifobin

Uttryck som t.ex. ’biologisk förälder’ och ’biologiska könsskillnader’, med den underförstådda betydelsen ”genetisk förälder” respektive ”genetiska könsskillnader”, förekommer alltför ofta. Hur kommer det sig att dessa felaktiga uttryck alls förekommer?

Ett barn skulle kunna ha ett par juridiska föräldrar, d.v.s. formella vårdnadshavare som har rätten i sina händer, ett annat par sociala föräldrar, d.v.s. praktiska vårdnadshavare som har omvårdnaden i sina händer, och ett tredje par genetiska föräldrar. Det är alltså dessa genetiska föräldrar som ofta kallas för ’biologiska föräldrar’, som om biologi endast vore genetik. Men genetiken är ju bara en del av biologin, som innefattar både arv och miljö. Hur kan någon glömma eller vilja dölja det? I det biologiska föräldraskapet, som vi kan studera hos bl.a. däggdjuren i naturen, ligger ju inte bara det genetiska ursprunget, utan även den praktiska omvårdnaden! Kan det finnas några som vill slippa påminnas om den allomfattande biologin, läran om livet, läran om hela livet, i all sin mångfald och komplexitet? Ja, o ja, ty vi lever i en tid av biologifobi. Fobin mot biologin är något så märkligt som en skräck för läran om livet, som är det värdefullaste vi har. Det är en skräck som föranleder ett förnekande. Och denna skräck verkar framförallt komma från de biologifobiska ideologierna.

Att socialismen i allmänhet, och kommunismen och nationalsocialismen i synnerhet, utgår från existensen av en genuint altruistisk människa, som inte alls drivs av egoistiska incitament, är inget mindre än ett förnekande av biologin. Att religionerna i allmänhet, och kristendomen i synnerhet, påstår att människans uppkomst är planerad och avsiktlig är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att feminismen i allmänhet, och genusvetenskapen och likhetsfeminismen i synnerhet, påstår att människans genetiska könsskillnader enbart innefattar sexualorganen i underlivet är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att i total avsaknad av hållbara argument förneka etablerad naturvetenskap på rent ideologiska grunder är en ytterst extrem och drastisk åtgärd som för mig luktar panik och skräck.

Ett språkbruk som insinuerar att biologin skulle vara ett snävt ämne, ett ämne som långt ifrån är den allomfattande lära om hela livet som det egentligen är, är ett led i ett försåtligt och ideologiskt farligt avbiologiserande av vårt tänkesätt. Och det som är avbiologiserande är avhumaniserande, eftersom även vi människor är organismer. Vi får inte låta kommunisterna, de kristna eller likhetsfeministerna bildligt eller bokstavligt ändra på vad det är att vara människa.

Filosofimaskinen

En pilgrimsfärd till Darwins hem Down House

Verklighetens inverterade fabel firade sitt första år med ett besök på Down House, som tillsammans med den storartade organiska naturen är darwinismens främsta minnesplats. Där bodde Charles Darwin från 33 års ålder till sin död vid 73, och där växte hans barn upp. Där satt han på sitt arbetsrum och skrev de allra flesta av sina böcker, framförallt On the Origin of Species by Means of Natural Selection och The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. Down House med tillhörande trädgårdstomt är numera ett museum över Charles Darwin, och ligger på landet strax utanför tätorten London i Storbritannien.

Down House bakom mängder av solbelyst klorofyll i klätterväxter, buskar och familjen Darwins favoritklätterträd. Fotografi av Filosofimaskinen den 25 juni 2015

Mänskligt beteende framför den solbelysta statyn av Charles Darwin på Natural History Museum i Storbritanniens huvudstad. Fotografi av Filosofimaskinen den 26 juni 2015

Betydelsen av Charles Darwins gärning är framförallt tvåfaldig, dels vetenskaplig och dels filosofisk. Den vetenskapliga betydelsen inskränker sig inte till vad som traditionellt räknas som biologi, utan inbegriper allt mänskligt – eftersom människor är organismer – och utsträcker sig därför till psykologi, sociologi, ekonomi, och historia etc. Den filosofiska betydelsen är naturalistiskt existentiell, och är kolossal för religionsfilosofin, kunskapsteorin, och moralfilosofin. Varför finns överhuvudtaget människor till? Varför ser vi ut som vi gör, och varför beter vi oss som vi gör? Vad är egentligen meningen med våra liv? Ditt liv är en följd av miljardårig individuell darwinistisk framgång. Bete dig som det!

Filosofimaskinen

A Darwinian Response to Sam Harris’s Moral Landscape Challenge

In his book The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, the superb atheist debater Sam Harris is not even close to showing how science could determine values, let alone human values. For me this remarkably misguided book was devastatingly disappointing. Of course science is essential in deriving instrumental values from an intrinsic value, but how does science determine any value in the first place?

Sam Harris does not formulate any proper intrinsic value, nor does he properly discuss the immense problems which face the undertaking of formulating a rightness criterion. What is the moral relation between humans and other animals? Is it really in our nature to behave according to—and intrinsically value—the intrinsic value supposedly determined by science? In the light of Darwinism, how can anybody be expected to actually behave impartially? In The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, Sam Harris gives no proper answer to any of these four questions.

Due to the amount of criticism since its publication in 2010, Sam Harris issued a public challenge in 2013 to be entered in 2014. In under 1,000 words he asked for a disproof of his “central argument”:

“Morality and values depend on the existence of conscious minds—and specifically on the fact that such minds can experience various forms of well-being and suffering in this universe. Conscious minds and their states are natural phenomena, fully constrained by the laws of the universe (whatever these turn out to be in the end). Therefore, questions of morality and values must have right and wrong answers that fall within the purview of science (in principle, if not in practice). Consequently, some people and cultures will be right (to a greater or lesser degree), and some will be wrong, with respect to what they deem important in life.”

Here is the 999 word response from The Inverted Fable of Reality:

1. The Ethic Most Compatible with Science

So, which ethic is most compatible with science, and with reality? Is it hedonism, which in its strongest utilitarian version claims that an action is right if and only if, for all beings and for all future, the action maximizes the difference of all pleasure and all suffering? I think not. Surely not in a version in which beings in order to be counted must have conscious minds, partly since that version no longer would have the tempting “difference of all pleasure and all suffering” as its intrinsic value.

I believe that neither morality nor values at the very core depend on minds being conscious or experiencing pleasure or suffering.

Certainly the ethic most compatible with science depends on life. What would be the value of a universe forever without life? What would the Sun and the water be good for without life? Nothing. The permanent extinction of life would mean the eradication of all values. So, how did life create values and ethics?

When a predator is about to catch a fleeing quarry, the two animals have incompatible interests. The interest of the predator is to catch and eat the quarry, whose interest is to get away unharmed. The predator shows by its behaviour that, for its own part, it would be right and good to eat the quarry, who by its behaviour shows that, for its own part, it would be wrong and bad to be eaten.

2. The Non-universalizable Ethic of the Predator and the Quarry

Are the two animals mistaken in not behaving according to a universalizable ethic, i.e. an ethic which could be held as right by everyone simultaneously without ethical disagreement? I think not. How could possibly the predator and the quarry be expected to settle matters? The hurried requirement that no ethic may be non-universalizable is mistaken and should not be made on rightness criteria, but on social contracts.

I believe that ethical opinions do not exist in any other way than as individual opinions, and that these only can be understood indexically. Not only aesthetical propositions but also ethical propositions are indexical in the same way as for example the word ‘I’ is indexical, which it is because what it denotes, i.e. whom it refers to, depends on who says or has written it.

As I see it, the meaning of an aesthetical proposition depends on who utters it. If for example the person P utters the proposition “Bruno Liljefors’s oil painting ‘A Fox Family’ is beautiful”, it does not mean the same thing as if the non-identical person Q utters the same proposition. In the first case this proposition means that P for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful, whereas in the second case the proposition means that Q for its own part thinks so. Neither P nor Q would be able to show that this painting in any higher, universal meaning really is beautiful. However, P, through its behaviour, and Q, through letting its nervous system be scanned, might show that P and Q, respectively, for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful.

The same is true for ethical propositions; they can only be understood indexically. That is why the predator and the quarry are not mistaken in not practising a universalizable ethic. Nonetheless, they both practise the same ethic. How can that be? Well, their ethic is indexical, and is created by natural selection, and so, is the ethic of animals.

3. The Ethic of Animals

Natural selection is the ultimate explanation of the behaviour of both the predator and the quarry, indeed of any animal. Richard Dawkins’s “central theorem of the extended phenotype” states that:

“An animal’s behaviour tends to maximize the survival of the genes ‘for’ that behaviour, whether or not those genes happen to be in the body of the particular animal performing the behaviour.” [Dawkins, 1982, The Extended Phenotype, Oxford University Press, p. 248].

To maximize the survival of the genes for one’s behaviour is precisely the behaviour which the ethic of animals prescribes. Therefore the ethic of animals is the ethic according to which:

An action is right for an individual if and only if the action maximizes the survival of the genes for this individual’s behaviour,

i.e. if and only if the action maximizes this individual’s behavioural fitness. This consequentialist rightness criterion makes the ethic of animals not only complete, consistent, indexical and non-universalizable, but also fully compatible with the modern Darwinian insights that the genes are selfish and that impartial altruism cannot be an evolutionarily stable strategy.

4. The Inverted Fable of Reality

Which ethic is actually practised on Earth? Certainly not hedonistic utilitarianism, which is evolutionarily self-defeating. No, it is the ethic of animals, which therefore is the ethic of reality.

The ethic of animals is the only ethic which is completely non-dependent on indoctrination and might be said to be a discovery rather than an invention, since its behaviour is created by natural selection.

The ethic of animals is not ultimately based on pleasure and suffering, even though it in practice takes them both well into account, since they are created by natural selection. Even an injured animal’s suffering (but not injury) is in the interest of the animal, since the suffering often decreases the risk of the injury to both be worsened and repeated, if for example the animal is limping.

That an ethic at the very core takes pleasure and suffering into account, like hedonism does, is ill conceived, since the cause of the fact that individuals seek pleasure and shun suffering is that they thereby increase their behavioural fitness, which I think it is more well thought out of an ethic to take into account at the very core. As I see it, the ethic of animals therefore trots a final step further in its justification of its intrinsic value than hedonism does.

Filosofimaskinen

När började andra världskriget? Xenofob historieskrivning och Västerlandet som Mittens rike

När jag i Sverige började studera historia på universitetet hölls introduktionsföreläsningen av en marxistisk professor som hade doktorerat på andra världskriget. Syftet med denna min allra första högskoleföreläsning var att förklara den kvalitativa skillnaden mellan historieundervisningen på gymnasieskolan och på högskolan. Det historiska exempel som professorn genomgående uppehöll sig vid var frågan om vilket datum som andra världskriget började. Han hävdade att man på gymnasiet utan problematisering fick lära sig att det var den 1 september 1939, då Tyskland invaderade Polen, men att denna uppfattning i högsta grad kunde ifrågasättas, och att kännetecknande för högskolan var just problematisering. Så långt var jag eld och lågor över att äntligen ha fått börja på universitetet. Professorn hävdade att det krig som började den 1 september 1939 inte var ett världskrig redan den första dagen, men kanske blev det den 6 december 1941 [sic], då han felaktigt påstod att Japan direkt från inhemska flygfält anföll Förenta staterna genom luftangreppet på flottbasen Pearl Harbor.

Mina invändningar mot hans resonemang var bl.a. att trettioåriga kriget inte var trettioårigt redan sitt första kalenderår 1618, men att trettioåriga kriget ändå började 1618, och att alla de där striderna fram till sommarhalvåret 1945, vilka aldrig avbröts av något globalt vapenstillestånd, och vilka på världshaven tillsammans med flertalet världsdelar dödade tiomiljontals människor, bör betraktas som ett och endast ett krig, lämpligtvis med ett och endast ett namn, förslagsvis ’andra världskriget’. När det väl började visste ingen med säkerhet att det skulle bli ett världskrig, nästan lika lite som att någon visste att trettioåriga kriget skulle bli trettioårigt redan 1618, men det bör ändå ha ett och endast ett namn. Utöver att demonstrera högskolans låga intellektuella nivå, så demonstrerade därvid professorn hur man genom att uppehålla sig på grundskolenivå kan låta en riktig högskoleproblematisering gå om intet. Andra världskriget började nämligen rimligtvis den 7 juli 1937.

I den numera traditionella västerländska historieskrivningen får man mycket riktigt lära sig att andra världskriget började som ett regionalt krig den 1 september 1939, och att det tidigt utvidgades till ett lågintensivt globalt sjökrig den 3 september 1939, då Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. När det traditionella narrativet når detta krigs fullskaliga utvidgning till Stilla havet den 7 december 1941, då Japan med hangarfartygsbaserat stridsflyg anföll Förenta staternas flottbas Pearl Harbor, brukar i förbigående nämnas att Japan redan hade varit i krig med Kina sedan den 7 juli 1937. Så varför räknas inte det som andra världskrigets början?

Xenofobi och etnisk egocentrism verkar vara globala fenomen, och Västerlandet dominerade globalt i mitten av 1900-talet. Mittens rike är traditionellt Kina, men är egentligen sedan några sekel Västerlandet, i vilket bl.a. Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Förenta staterna ingår, men i vilket varken Japan eller Kina ingick. Någon rimligare förklaring till feldateringen än xenofobi och etnisk egocentrism kan i alla fall inte jag komma på.

Från sommaren 1937 till sommarhalvåret 1945 var Japan och Kina i kontinuerligt krig med varandra. Den första omfattande krigshandlingen på några år, sedan Japan hade erövrat framförallt Manchuriet i början av 1930-talet, var incidenten vid Marco Polobron, med början den 7 juli 1937. Som en följd av den incidenten utbröt snart fullskaliga strider som med varierande intensitet, men utan att avbrytas av något vapenstillestånd, varade ända till andra världskrigets slut. Förlusterna i detta så kallade andra kinesisk-japanska krig var mångfalt större än Frankrikes, Brittiska imperiets och Förenta staternas sammanlagda förluster under hela andra världskriget. Andra kinesisk-japanska kriget räknas liksom bl.a. finska vinterkriget helt riktigt som en del av andra världskriget, fast i den traditionella västerländska historieskrivningen godtyckligt nog inte före den 7 december 1941, synbarligen därför att det först då började inräknas i Förenta staternas och Brittiska imperiets globala militära strategi. Denna xenofoba historieskrivning saknar historievetenskaplig grund, och bör därför korrigeras.

Filosofimaskinen

Darwin Day 2015

Idag är Darwin Day, en världsomspännande dag för att hylla Charles Darwins bevis för och förklaring till den organiska evolutionen. Bevisen var redan då på 1800-talet oerhört övertygande, och är sedan genetikens uppenbarelse på 1900-talet massivt överväldigande. Förklaringen är det naturliga urvalet, och är en av de viktigaste insikter som någonsin har drabbat en människa. Hur viktig insikten var och hur hårt den tyvärr drabbade Darwin illustreras av hans privata uttalande ”it is like confessing a murder” [citat ur ett brev daterat den 11 januari 1844].

Darwindagen infaller årligen på Darwins födelsedag den 12 februari, men handlar inte om födelsen av en människa utan om den intellektuella mognaden av en art människoapor. Charles Darwin var den första organism som i grund och botten förstod varför organismerna är som de är. Och han förklarade det för oss andra. Och som han gjorde det.

Filosofimaskinen

Hur svårt är det inte att tro! Frågor och svar om Gud

Jag förundras över hur det verkar vara möjligt för vissa personer att upprätthålla en Gudstro. Jag förundras inte därför att Gudstron skulle vara någonting bra, ty det är den verkligen inte, utan därför att den rimligtvis är så intellektuellt svår att upprätthålla.

Hur många Gudar finns i universum? Monoteisterna svarar en (1). Ateisterna svarar noll (0). Gud är en entitet som kan planera, kan hysa avsikter, i högsta grad är medveten, således är en person, men som inte är en människa, utan som är övernaturlig, d.v.s. kan bryta mot naturlagarna. För att vara Gud måste en entitet ha haft en avgörande och direkt inverkan på universums skapelse, samt vara övernaturligt vetande och mäktig. Så säger i alla fall monoteisterna. Ateisterna däremot behöver ingen Gudsuppfattning. En person som tror på naturvetenskapen, varken mer eller mindre, är ateist.

Fråga 1 Tankefel

När jag frågar en monoteist vad jag som ateist gör för fel – på vilket sätt jag tänker fel när jag ur mina observationer av universum inte drar slutsatsen att Gud finns – så får jag alltid ett av två svar.

Svar 1.a) Religiös pseudoempirism

Felet jag gör är att jag inte ser Gud, trots att Gud finns här för alla att se. Den här monoteisten hävdar således att naturvetenskapen egentligen kan observera Gud, men inte rapporterar sina observationer eller kanske inte ens vill öppna sina ögon. Egentligen borde därför naturvetenskapen vara monoteologisk. Egentligen borde det stå om Gud i läroböckerna i biologi och kemi, och framförallt fysik. Den här varianten av monoteism borde således gå att utbilda bort, såvida monoteismen som tankevirus inte gör sina smittbärare obildbara. Ingen har stoppat monoteisterna från att bedriva naturvetenskap, förutom dem själva, men ändå misslyckas de kapitalt med att påvisa några som helst direkta eller ens indirekta observationer av sin kära låtsasvän.

Svar 1.b) Religiös pseudorationalism

Felet jag gör är inget. Den här monoteisten, till skillnad från den förra, hävdar att Gud helt enkelt inte har velat avslöja sin existens för just mig. Några monoteister har faktiskt sagt att jag ändå kommer att brinna i det så kallade helvetet. Otur för mig. Gud är helt enkelt inte rättvis. I takt med naturvetenskapens landvinningar drabbas oturligt nog en allt större andel av de arma människorna av Guds omotiverade och människohatande blygsel. Så jag kan med gott samvete fortsätta vara ateist, som om ateismen vore ett val, istället för den intellektuella nödvändighet som den är. Den metod som Gud använder sig av för att tillkännage sin existens är alltid telepatisk direktkontakt, eller snarare bristande skepticism hos den arma mottagaren. Monoteismen som tankevirus hallucinerar.

Fråga 2. Miljöförändring

När jag frågar en protestantisk monoteist, som varken talar spanska eller arabiska, vilket modersmål som hon hade haft om hon i späd ålder hade adopterats bort till en spanskspråkig och katolsk familj i Latinamerika, eller en arabiskspråkig och muslimsk familj i Mellanöstern, så får jag alltid samma svar. Men om jag istället frågar om hon hade haft en annan Gudstro så får jag alltid ett av två svar.

Svar 2.a) Religiös pseudoontologi

Trots att hon hade talat spanska eller arabiska så hade hon ändå blivit protestant, icke-katolik och icke-muslim. Sådana svar har jag faktiskt fått; bl.a. en medlem i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, av alla svår-universaliserbara väckelserörelser, påstod att hon hade upprättat samma Gudstro i samma väckelserörelse även om hon i späd ålder hade blivit bortadopterad till andra sidan jorden. Här brukar debattens åhörare inte längre kunna låta bli att dra lite på mun.

Svar 2.b) Religiös pseudoepistemologi

Hon hade inte bara talat spanska eller arabiska, utan hade även varit katolik eller muslim. Vad är det i sådana fall som talar för att just den här fjärde monoteisten har rätt i sin protestantism, icke-katolicism och icke-islam? Är det inte möjligt att göra likadana observationer av universum i Latinamerika och Mellanöstern? Eller är det otur i den telepatiska direktkontakten nu igen? Den här fjärde monoteisten är som du snart kommer att få se inte den enda monoteisten som kapitulerar sin Gudstro.

Svarskombinationerna

Särdeles misslyckat blir det när en och samma monoteist svarar på båda frågor. Var och en av de tre kombinationerna 1.a) tillsammans med 2.a), 1.a) tillsammans med 2.b), och 1.b) tillsammans med 2.a) är synnerligen olycklig.

Svar 1.a) är svårförenligt med 2.a), ty om Gud finns för alla att se, så borde inte rätt arvsanlag krävas för att se Gud.

Svar 1.a) är svårförenligt med 2.b), ty om Gud finns för alla att se, så borde inte en adoption göra någon blind för Gud.

Svar 1.b) är svårförenligt med 2.a), ty om rätt Gudstro kräver Guds välvilja, så borde inte rätt arvsanlag krävas för att se Gud.

Kvar står då kombinationen 1.b) tillsammans med 2.b). Denna kombination är inte bara en ännu större kapitulation av Gudstron, utan är det yttersta uttrycket för monoteologisk relativism.

Fråga 3. Falsifierbarhet och hypotetisk empiri

När jag frågar en monoteist vad han skulle behöva vara med om – vilka empiriska erfarenheter han skulle behöva göra – för att han skulle överge sin Gudstro, så får jag alltid samma svar. Själv säger jag att jag skulle överge min ateism om en entitet, som var en person som kunde bryta mot naturlagarna, samt var orimligt vetande och mäktig, från ingenstans materialiserade sig framför oss. Entiteten skulle veta vilka vilda djur som jag ensam ute i naturen senast såg i min kikare, och skulle skicka mig välmående till Saturnus ringar och tillbaka i ett nafs.

Svar 3. Religiös redundans och tomhet

Monoteisten svarar dock, efter att ett tag ha stött och blött denna centrala fråga för första gången, att ingenting skulle få honom att överge sin Gudstro. Oavsett vad han skulle vara med om, oavsett vilka empiriska erfarenheter som han skulle göra, så skulle han fortsätta att tro på Gud. När jag då påpekar att hans Gudstro därför inte har något empiriskt innehåll – inte har någon koppling till det universum som vi kan observera – och därför är tömd på innebörd och mening, så infinner sig den långa tystnaden, den totala kapitulationen.

Filosofimaskinen

Svenska kyrkans skolavslutningar och förnekande av biologin

Under 1990-talet tryckte Svenska kyrkan upp ett par miljoner exemplar av Lilla boken om kristen tro, och delade ut dem kostnadsfritt till hundratusentals hushåll i Sverige. Avsnittet Underbart och underligt, på sidan 6, lyder i sin helhet så här:

”Den tid är långt borta då man menade att vetenskapen gjorde Gud överflödig. Tanken [sic] att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman de 2 000 enzymer som livet är beroende av, är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning. Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767.

Med ett nyfött barn i famnen, när man räknar fingrar och tår, fylls man av förundran över livet. När man går från långvårdsavdelningen där någon dött känner man att det måste finnas något mer.”

I oförstånd förnekar således Svenska kyrkan existensen av darwinismens naturliga urval. Svenska kyrkan vägrar alltjämt att korrigera denna folkförvillelse, och är uttryckligen en kyrka vars tro är bevisbart falsk. Den hävdar indirekt att biologiundervisningen i Sveriges grundskolor, gymnasieskolor och högskolor i grunden är felaktig, men vill inte ge sig in i en argumentation om det. Om den istället hade förnekat Förintelsen så hade kanske medlemsraset och skolornas upprördhet varit större. Hur som helst är Svenska kyrkan en organisation som är intellektualismens, vetenskapens och skolans självpåtagna motståndare.

Sveriges borgerliga regering meddelande i förrgår att den föreslår att konfessionella inslag ska bli tillåtna under skolavslutningar i kyrkan. Utbildningsdepartementet skrev den 5 augusti 2014, i pressmeddelandet Skolavslutningar i kyrkan tillåts (vilket är en märklig rubrik eftersom skolavslutningar i kyrkan inte är förbjudna), att:

”Eleverna får dock inte känna sig tvingade att delta aktivt i inslag med konfessionell prägel, t.ex. bör de inte uppmanas att aktivt delta i bön och trosbekännelse bör inte förekomma. Vidare ska eleverna kunna avstå från att delta i hela den aktivitet där det konfessionella inslaget ingår.” [Min kursivering]

Särskilt ordet ’aktivt’ rimmar mycket illa med den nuvarande skollagen, som i tre på varandra följande stycken i första kapitlet lyder:

”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.”

I framtiden accepterar således Sveriges regering att elever som inte avstår från hela sin skolavslutning känner sig tvingade att inaktivt delta i inslag med konfessionell prägel, och att de uppmanas att inaktivt delta i bön. Fy Fan! Varför inte skicka eleverna till väckelse- och förintelseförnekarmöten?

Med ett nyfött barn i famnen, när man räknar fingrar och tår, fylls man av beundran för livet, i synnerhet av det naturliga urvalet, som vi alla kan tacka vår existens för! När man går från långvårdsavdelningen där någon har dött känner man saknad, eftersom en individs liv inte fortsätter efter dess död. Om du är osäker på detta faktum, vänligen studera läran om livet, d.v.s. biologi.

Filosofimaskinen