Normaliseringen av Sveriges största parti

Normaliseringen av Sverigedemokraterna har kraftfullt bekämpats sedan deras intåg i Sveriges riksdag 2010, framför allt av de andra riksdagspartierna och media. Hur man bäst förhindrar och i efterhand förklarar den ökande normaliseringen har diskuterats otaliga gånger, vilka konsekvenser normaliseringen får och hur den bör hanteras. En fråga som sällan lyfts är den andra stora normaliseringsprocess som pågår inom svensk politik, nämligen normaliseringen av Socialdemokraterna. I inget annat demokratiskt land har ett parti varit så dominerande över så lång tid som Socialdemokraterna i Sverige. Idag beskrivs dock Socialdemokraterna oftast som ett parti i kris med fallande förtroende och sjunkande opinionssiffror, men vad som sker i skuggan av krisen, mycket skapad av havererande ledarskap, utbredd inkompetens och möjligen ett symptom av socialdemokratins kollaps i Europa, är en normalisering av Socialdemokraterna, där de börjar bli ett parti som alla andra.

För att förstå processen behöver man fundera på Socialdemokraternas historiska ställning, både som makthavande parti och som en del av den inflytelserika arbetarrörelsen. Så sent som 2002 fick Socialdemokraterna 39,8 % av rösterna i riksdagsvalet. Miljoner av fackförbundens pengar går till att värva Socialdemokratiska röster inför valet, som annars finansierar mycket av sin kampanj med lotteripengar, som tjänas in med hjälp av speciella tillstånd, och offentliga bidrag. Trots detta visar idag många opinionsinstitut på ett väljarstöd under 25 %, vilket skulle vara det överlägset sämsta valresultatet på över 100 år. Men vad innebär egentligen normaliseringen av Socialdemokraterna och vad får den får konsekvenser?

Normaliseringen av Socialdemokraterna innebär bl.a. att Socialdemokraterna behöver göra upp med sin självbild som det ständigt makthavande och folkliga partiet. En Socialdemokratisk valförlust bör inte kännas som en statskupp, utan som ett möjligt och ibland förväntat valresultat. Men även med modesta valresultat och en självbild som speglar dessa så är Socialdemokraternas ställning unik med deras kopplingar till arbetarrörelsen och ett av de slutgiltiga stegen i normaliseringen är när denna koppling bryts. Under en ganska lång tid har den socialdemokratiska LO-ledningen kämpat med ständigt vikande socialdemokratiskt stöd bland medlemmarna och framför allt att kunna hålla undan för det nya folkhemspartiet Sverigedemokraterna. När blir det inte längre försvarbart att så mycket av medlemmarnas pengar går till att hjälpa ett specifikt politiskt parti?

Troligtvis så kommer Sverige gynnas av ett mer levande politiskt landskap och också komma ifrån den partibokskorruption som naturligt letat sig in i det offentliga. Långsamt kan makten komma närmare folket när toppolitikerna inte längre kommer från en utstakad väg som börjar inom Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.

Socialdemokraternas grundidé om att ta makten och att behålla den har visat sig effektiv, men det kortsiktiga perspektivet har samtidigt urholkat alla framtidsvisioner till dess att allt har tynat bort, allt för att tillfredsställa den stora massan. Socialdemokraterna behöver vakna upp för att undvika att deras betydelse och existens inte tynar bort precis som deras visioner, sådant som alla andra partier kämpar med.

Överlevnadsmaskinen

Behövs kärnvapen?

För etthundra år sedan, 1918, rådde en djup fiendskap mellan Frankrike och Tyskland, mellan fransmän och tyskar. Detsamma var fallet 1871 och 1940. Så är det verkligen inte längre, och orsaken är inte så mycket EU som kapitalismen och demokratin. På ett sätt vann Tyskland andra världskriget mer än vad Frankrike gjorde. Frankrike införde, under de engelsktalande makternas ockupation, mänsklig rösträtt istället för dess tidigare manliga rösträtt; Västtyskland blev, till följd av de kapitalistiska och demokratiska makternas ockupation, av med den förödande och militanta socialistiska diktaturen. Det går att bomba ett land till demokrati. Den enda gången som ett land har blivit kärnvapenbombat så har det faktiskt varit till liberal demokrati.

Kärnvapnen är dock ett oerhört allvarligt hot mot mänskligheten, och måste förstås bort. Men andra hot finns också mot mänskligheten. Utan de engelsktalande makternas seger mot Nazityskland (1945, efter en omfattande militär insats av Sovjetunionen) och mot Sovjetunionen (1991), så hade vi kunnat få en global och militant socialistisk diktatur. Och diktaturer kan vara stabila och långvariga. Forntidens Egypten och nutidens Nordkorea är två disparata exempel. Om de kapitalistiska demokratierna inte skulle försvara sig, så skulle en tusenårig global stagnation kunna bli följden.

Men hur ska då kärnvapnen göras överflödiga och onödiga? Genom den kapitalistiska demokratin. Om alla länder skulle göra den japanska, franska och tyska resan så skulle inga kärnvapen behövas. Om Ryssland, Kina, Nordkorea, och den muslimska världen skulle realisera kapitalism och demokrati, vilket förstås även skulle vara till deras egna befolkningars stora fördel, så skulle kärnvapnen skrotas. Det genomfalska snacket om att Förenta staterna skulle vara det största hotet mot den globala freden skulle också försvinna. Mellan Storbritannien, Kanada, Förenta staterna, Australien, Japan, Frankrike och Tyskland finns varken några hot eller mörka moln på horisonten. Det är först när den ursprungligen brittiska kapitalismen, kommersialismen, liberalismen, empirismen, utilitarismen, parlamentarismen, och frihandeln sprider sig till de icke engelsktalande makterna som varaktig fred baserad på ömsesidigt förtroende och stabilt välstånd baserat på individuell frihet blir följden.

Filosofimaskinen

Dåligt beteende och tänkande i olika länder och stadsdelar

Olika människor på olika platser på jorden beter sig och tänker olika. Seder och bruk varierar, normer och värderingar varierar, livs- och världsåskådningar varierar. Genetiskt är människor oerhört lika, varför deras känsloliv, sexualitet, och psyke är rätt så lika över hela värden, men kulturellt är de olika, varför deras språk, trosföreställningar, och traditioner är väldigt olika. Det finns helt enkelt inlärda seder och bruk, inlärda normer och värderingar, samt inlärda livs- och världsåskådningar.

Många platser på jorden är inte så roliga att bo på. På många platser är det vanligt med fattigdom, korruption, och förtryck. Så var det i hela världen förut, men i Västerlandet har livet för de flesta människor blivit klart bättre de senaste seklerna. Fattigdomen, korruptionen, och förtrycket har minskat, och människors liv har blivit så mycket bättre. För ett par sekel sedan var Sverige fattigt, korrumperat, och förtryckande, men Sverige har det senaste seklet varit betydligt bättre att leva i. I andra länder är livet fortfarande dåligt, med kvinnoförtryck, våld, och religiositet. Problemen som dessa dåliga länder har är i stor utsträckning dåliga seder och bruk, dåliga normer och värderingar, samt dåliga livs- och världsåskådningar. Det är dåligt tänkande som ligger bakom t.ex. hedersvåld och kvinnlig könsstympning. Detta dåliga tänkande är ingen följd av dålig genetik, utan dålig kultur. Som kulturella fenomen är hedersvåld och kvinnlig könsstympning helt enkelt urusla.

I vissa stadsdelar i Sverige bor huvudsakligen människor från dessa dåliga länder där det förekommer mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet. I dessa stadsdelar förekommer också mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet. Vem är förvånad? Jo, mången västerlänning i den postmoderna vänstern. Dessa västerlänningar verkar vara så förvånade att de fortfarande befinner sig i förnekelse. De verkar märkligt nog tro att fattigdomen, korruptionen, och förtrycket i dessa dåliga länder kommer från andra människor än människorna i dessa länder själva. De verkar tro att de dåliga ländernas dåliga seder och bruk, dåliga normer och värderingar, samt dåliga livs- och världsåskådningar kommer från kolonialismen och kapitalismen. Som om könsstympningarna och hedersvåldet vore Västerlandets fel. I själva verket kommer Västerlandets nya och bra normer och värderingar i stor utsträckning från just kapitalismen, men även från sekulariseringen och demokratiseringen.

Sanningen är den att när Sverige importerar människor från dessa dåliga länder med detta dåliga beteende och tänkande, så importerar Sverige även själva detta dåliga beteende och tänkande. Vid en snabb och stor import, i synnerhet av religiösa människor, så sprider sig de dåliga normerna och värderingarna från stadsdel till stadsdel, men vid en långsam och liten import, i synnerhet av sekulariserade människor, så sprider sig istället de bra normerna och värderingarna till de importerade människorna. Många platser på jorden är inte så roliga att bo på, och några av dessa platser är numera vissa stadsdelar i Sverige.

Den stora frågan är om världen som helhet har blivit bättre till följd av denna spridning av dåligt beteende och tänkande. Om inte, så har denna import varit av ondo, och har varit en orätt mot mänskligheten. Västerlandet, som tyvärr självt aldrig har varit fritt från vare sig fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, eller religiositet, är trots allt mänsklighetens hopp, och får inte sänkas ned i ett träsk av ännu mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet.

Filosofimaskinen

Den postmoderna vänsterns sympati för svaghet

Ur den socialistiska myllan har en ideologisk mångfald grott. Fascismen och nationalsocialismen grodde direkt ur socialismen efter första världskriget för ett sekel sedan, och har som en central känsla ett förakt för svaghet. Den postmoderna vänstern, som i sin innerliga och översvallande empati har grott sig särdeles livskraftig i dagens västländer, verkar ha som en central känsla en sympati för svaghet, i vilken skepnad än svagheten visar sig, med vissa talande undantag.

Att måna om svaga och utsatta människor, oavsett hur rättfärdiga eller vidriga deras beteenden och värderingar är, är ju på vissa sätt sympatiskt, men har blivit oerhört farligt eftersom detta månande har grott igen till ett månande om en hel del av själva beteendena och värderingarna, även de vidriga. När det var överklassens och kyrkans mäktiga män som ville hålla kvinnor nedtystade i hemmets vrå så svarade den dåvarande kommunistiska vänstern med en rättmätig kritik av dessa konservativa värderingar. Nu, när det är förorternas och moskéernas mäktiga män som vill detsamma, men den här gången med verklig makt att genomföra det, så svarar den postmoderna vänstern med en svårbegriplig sympati för dessa ultrakonservativa värderingar.

I demokratiska frågor har vänstern aldrig varit att lita på, men nu visar det sig att den aldrig har varit det i religiösa frågor heller. Den tid är borta då man med visst fog kunde påpeka att även om vänstern i oförstånd ville allas fattigdom så var den i alla fall en motståndare till rasism, ojämställdhet, och religion. För att gynna de svaga och utsatta vill nämligen vänstern numera att människor ska sorteras in i grupper utifrån etniska, genetiska, sexuella, och religiösa kategorier, för att sedan kunna kvoteras in i samhällets alla finrum. Inom den postmoderna vänstern ser vi numera en besatthet vid vem som är, och vem som inte är rasifierad, könsöverskridande, och framförallt i etnisk, genetisk, sexuell, eller religiös minoritet.

Med tanke på hur vänstern argumenterade under sin kommunistiska period så var det lätt hänt för oss andra att få för oss att den ogillade religionerna därför att religionerna är både falska och dåliga, vilket de förstås är. Nu har det dock visat sig att vänstern ogillade religionerna huvudsakligen därför att religionerna är allt annat än svaga. Både lutheranismen och islamismen är vänstervridna rörelser, och vänstern har numera i stor utsträckning lierat sig med båda, därför att vänstern uppfattar dem som svaga och utsatta, vilket de inte på långa vägar är. Om den postmoderna vänstern vill måna om verkligt utsatta minoritetsgrupper, som dessutom också befinner sig till vänster, så finns ju alltid fascister och nationalsocialister att försvara. Vi som betraktar den mångfacetterade vänstern högerifrån börjar få mer än svårt att se skillnad på den goda kollektiviseringen och den onda, på den goda rasismen och den onda, på det goda våldet och det onda, samt på den goda religionen och den onda.

Filosofimaskinen

Politiska ideologier och den pseudonaturliga naturrätten

Av de allmänt kända partiprogrammen i Sverige finns ett som utmärker sig som väsentligt bättre än de andra. Det är Medborgerlig Samlings idéprogram från april 2017.

Bara att få slippa läsa om alla människors påstått lika värde är en fröjd. En annan fröjd är frånvaron av modernt paketerad socialism och andra fördärvligt ’vackra ord’ som de andra partierna till höger och vänster tror är ljuv musik för så gott som alla svenskar. Än finns faktiskt en del anhängare av kapitalism och marknadsekonomi kvar i landet.

Problem finns dock i detta idéprogram. Dessa problem rör framförallt moralfilosofi och politisk filosofi. Medborgerlig Samling talar sig varmt för naturrätten, som är fördarwinistisk och därmed varken baserad på en djup förståelse för människans natur eller för varför individer överhuvudtaget hyser normer och värderingar. Naturrätten är dessutom påstått naturlig, men är egentligen snarare övernaturlig, och är förstås helt överflödig för att motivera partiets politik.

Idéprogrammets första kapitel ”Ideologisk hemvist” inleds med varma ord om både liberalismen och konservatismen. Därefter står:

”Äganderätten - att få råda över sin lagligt förvärvade egendom, få bedriva handel och få njuta frukterna av sitt eget arbete - är […] ytterst betydelsefull i ett fritt samhälle. Friheten ska därtill omfatta alla människor; utfallen av denna frihet kommer dock alltid att skilja sig åt. Medborgerlig Samling står upp för dessa rättigheter. De bevingade orden ur den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 beskriver detta med precision: 

‘We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.’ ”

Denna gamla mening beskriver dock ingenting med precision. Den innehåller inga ”sanningar”, dess påståenden är allt annat än ”självklara”, människorna är varken skapade ”likadana” eller ”likvärdiga”, och ingen ”Skapare” har ”begåvat” dem med några ”oföränderliga rättigheter”. Hur kan ett modernt politiskt parti citera detta förlegade dravel?

Idéprogrammets första kapitel fortsätter lite längre ned:

”Formuleringen i den amerikanska självständighetsförklaringen hör lika mycket hemma i ett konservativt sammanhang som i ett liberalt sådant. Dess rättigheter har ansetts som naturliga - därav begreppet naturrätt - med rötter tillbaka till antikens Grekland och filosofer som Aristoteles.”

och ännu längre ned:

”Den liberala traditionen och naturrätten föreskriver att det finns värden och rättigheter vilka staten inte har rätt att upphäva, vilka kan gå före de lagar och regler som tillfälligt har instiftats, om de sistnämnda försöker att helt tillintetgöra dessa värden och rättigheter.”

Idén som Medborgerlig Samling försöker torgföra är således att oavsett vilka politiska åsikter som svenskarna i sekler skulle vara demokratiskt överens om, så måste de ändå underkasta sig vissa oföränderliga rättigheter som ingen längre vill ha, eftersom dessa rättigheter skulle vara givna av naturen, trots att ingen biolog någonsin har sett dem. Snacka om odemokratisk konservatism!

Filosofimaskinen

När partier ändrar i sina program och manifest

Sveriges riksdagspartier, som tillsammans besitter den yttersta makten i riket, slarvar en hel del med att förklara de riktigt viktiga ändringarna i sina omsorgsfullt författade partiprogram och valmanifest.

Så här skrev t.ex. Centerpartiet, under namnet ’Bondeförbundet’, i sitt grundprogram 1933:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement […]”.

När denna formulering togs bort 1946 hade en förklaring till denna f.d. åsikt varit klädsam. Hur kunde Centerpartiet, efter både Hitlers makttillträde och Förintelsen, motsätta sig ovanstående genetiska omkombination? Partiordförande Annie Lööf har ordet. I en debatt i Sveriges Television den 14 maj 2017 sade hon till Jimmie Åkesson att hon inte kommer att sätta sig i en regering med ”ett parti med rasistiska rötter”. Ett parti som går fetbort är således Centerpartiet.

Så här skrev Vänsterpartiet, under namnet ’Kommunistiska partiet’, i sitt valmanifest 1940:

”Freden i Östersjörummet har hittills kunnat upprätthållas tack vare Sovjetunionens fredspolitik, vilken kommit till uttryck bland annat i rysk-tyska pakten, fredsslutet med Finland och utvecklingen i Baltikum. Endast Kommunistiska partiet har kämpat för vänskap och samverkan med Sovjetunionen […]”.

En förklaring till denna f.d. åsikt hade varit på sin plats. Hur kunde Vänsterpartiet hylla Molotov–Ribbentrop-pakten och Stalins efterföljande ockupation av de baltiska staterna?

1936 skrev Vänsterpartiet så här:

”Socialismens överväldigande seger i Sovjetunionen, landet som genomfört världens friaste författning, visar vägen till arbetarklassens seger. Dess konsekventa fredspolitik måste stödjas och den svenska utrikespolitiken inriktas på aktiv medverkan i strävandena att skapa kollektiv säkerhet […]”.

Jaså, hade en pakt med Stalin varit önskvärd i slutet av 1930-talet? Vänsterpartiets valmanifest 1973 avslutas med ett krav på diplomatiskt, politiskt, och ekonomiskt stöd åt Röda khmererna, som i hård konkurrens med Hitler, Stalin, Mao, och andra militanta socialister visade sig vara det förra seklets effektivaste folkmördare. Förklara det, den som kan! Partiordförande Jonas Sjöstedt har ordet.

Ett partiprogram behöver dock inte förkastas enbart till följd av efterklokhet, utan även till följd av motsägelser och bristfällig argumentation. Följande citat kommer alla från Kristdemokraternas principprogram från 1993. Kursiveringarna är mina.

”Rätten till liv, den grundläggande mänskliga rättigheten, ska gälla från befruktningsögonblicket till livets slut. Denna rätt till liv ska skyddas i lag. Lagen ska dock ej innebära en kriminalisering av abort.”

Hur skulle egentligen den lagen kunna formuleras? Att få leva är inte mycket till laglig rättighet om man med uppsåt kan bli dödad utan att ett brott har begåtts.

”De kristna grundvärderingarna har utövat ett starkt inflytande på vår kultur och har spelat en stor roll vid uppbyggnaden av vårt demokratiska samhälle. Skolans verksamhet ska därför vara byggd på den kristna etiken. Det innebär bland annat att skolan i undervisningen ska förmedla normer och värderingar som är förankrade i denna etik.”

Det här är både historieförsköning och kulturrelativism. Blir den muslimska etiken lokalt rätt därför att den har utövat ett starkt inflytande på den lokala kulturen? Vad tyckte Kristdemokraterna på sikt hade varit bäst i den bosniska skolan: muslimsk eller kristen indoktrinering? Varför?

”Samlevnadsundervisningen ska ha helhetssynen på människan som utgångspunkt och vara inriktad på stabila relationer mellan man och kvinna.”

Hur skulle det kunna motiveras för bisexuella elever?

”Kyrkofrid ska gälla.”

Även för terrorister i moskéer? I synnerhet för terrorister i moskéer? Ett införande av kyrkofrid vore en inskränkning av statsmaktens våldsmonopol, och således ett inre angrepp på Sveriges suveränitet.

Trots all ovanstående religiositet, och mer därtill, står följande försäkran:

”Kristdemokraterna är ett icke-konfessionellt parti.”

Vad sekularisering egentligen innebär verkar vara någonting som Kristdemokraterna aldrig har förstått.

Kristna bekännare tänker tokigt. Människor ändrar sig och byts ut. Det är inte så konstigt. Men en förklaring till varför man alldeles nyss predikade homofobi, rasism, anfallskrig, eller folkmord, trots att man inte längre gör det, vore ändå på sin plats. Vad var det som hände och som gjorde att man ändrade sig? Hur såg den faktiska inre och interna argumentationen egentligen ut? Eller saknades den?

Filosofimaskinen

Ett djur instängt utanför sin bur

Om människans relation till naturen skrev den franska poeten Paul Valéry att:

”Människan är ett djur instängt utanför sin bur.”

Vad säger detta citat? Att människan är instängd utanför sin bur innebär att människan har lyckats rymma från sin bur bara för att upptäcka att allt inte blev friare, och därför får en längtan tillbaka.

Den mest avgörande händelsen i människans historia var jordbruksrevolutionen, d.v.s. utvecklandet av djur- och växtförädlingen. Jordbrukets införande innebar att vi tog kontroll över en för vår överlevnad avgörande del av naturen. Före jordbruket var vi instängda i en bur där vi under umbäranden fick känna på naturens begränsningar. Med jordbruket kom civilisationen, som inte bara gav oss enorma fördelar i överlevnad och reproduktion, utan även innebar att vi stängde in oss själva i städers hus och fick känna på kulturens begränsningar. På så vis fjärmade vi oss från naturen och gick vilse.

Lösningen är att inte bara anpassa tekniken till människans natur, utan även den normativa etiken. Djurens etik innebär en möjlighet att komma tillbaka till naturen utan att ge upp den tekniska utvecklingen.

Filosofimaskinen

The Western Divide of Mentality

Regarding academic philosophy and modern political history the rich Western world of European descent seems to be geographically divided in two.

The divide runs roughly along the English Channel, through the Netherlands and northern Germany, and across the Baltic Sea. On one side—let’s call it the ‘English Side’—lie the British Isles, the Nordic countries, Anglo-America, and Oceania. On the other side—let’s call it the ‘Continental Side’—lies a band of contiguous countries from the Iberian Peninsula in the Southwest to the Baltic states in the Northeast.

On the English Side academic philosophy is analytic; on the Continental Side it’s not. Analytic philosophy is dominated by argumentative clarity, details, and subordination to natural science; continental philosophy is dominated by idiosyncratic language, system-building, and historicism.

On the English Side modern political history is free from popular support for totalitarian military rule; on the Continental Side it’s not. From Portugal and Spain in the Southwest, through France to some extent, and widely in Italy, Austria, Hungary, Slovakia, Germany, and Poland, to the Baltic states in the Northeast fascist, national socialist, communist, or other de facto militaristic dictatorships saw substantial popular support in the middle of the twentieth century. In the United Kingdom, Ireland, Sweden, Finland, Iceland, Canada, the United States, Australia, and New Zealand, on the other hand, there was nothing of the kind.

Other differences worth noting are that on the English Side the inhabitants mostly enjoy more freedom and welfare, and are more Protestant and secular, while on the Continental Side the inhabitants are mostly less content and rich, and more Catholic and religious.

What might be the cause of this divide? My guess is the difference in mentality, on the one hand, in the Germanic culture as opposed to the Romance and Balto-Slavic cultures, and, on the other hand, in Protestantism as opposed to Catholicism.

What is clear, though, is that culture matters.

Filosofimaskinen

Bör Sverige ha ett värnplikts- eller yrkesförsvar?

I Sverige är värnplikten sedan 2010 vilande i fredstid, och personalförsörjningen till Försvarsmakten sker på ett otillfredsställande sätt med anställningar. Det otillfredsställande med den nuvarande personalförsörjningen är inte på något sätt kvaliteten på yrkessoldaterna, -sjömännen, och -gruppbefälen, utan kvantiteten. En skrämmande hög andel av de tiotusentals tjänsterna gapar tomma.

När Försvarsmakten mot slutet av värnpliktsepoken under 1980-talet vid en och samma tidpunkt hade ungefär åttahundrafemtiotusen svenska män krigsplacerade kostade den årligen mellan 3,0 procent och 2,5 procent av Sveriges BNP. Sedan 2011 kostar Försvarsmakten årligen 1,1 procent av landets BNP. Genom att chockhöja försvarsanslaget till mellan 2 procent och 3 procent av dess BNP skulle Sverige inte bara ha råd att åtgärda en hel del eftersatta och misskötta luckor i dess militära försvar, utan även höja lönerna för dess försvarsanställda så pass mycket att befattningarna skulle fyllas. Oavsett om Sverige har ett värnplikts- eller yrkesförsvar bör Riksdagen betala för den militära försvarsförmåga som den har gett Försvarsmakten uppdraget att tillhandahålla. Statsmaktens definierande uppgift är att upprätthålla sitt våldsmonopol, inrikespolitiskt genom polis och domstolar, säkerhetspolitiskt genom militär och utrikespolitik.

Ett ofta förbisett problem med värnpliktsförsvaret under bl.a. 1980-talet är att det var ett kanonmatsförsvar som i krig hade kunnat drabbas av enorma förluster i människoliv, inte bara till följd av dess stora numerär, utan dess bristande fokus på skydd. Av stridens tre grundelement satsade Försvarsmakten friskt på både eld och rörelse, medan skyttesoldaterna oftast saknade både splitterskyddad transport och individuellt kroppsskydd.

Det stora värnpliktsförsvarets mest förbisedda problem är dock inte dess bristande fokus på skydd utan dess sannolikt låga stridsmoral. Sverige behöver ett militärt försvar vars personal inte bara inställer sig vid mobilisering, eller ännu hellre ständigt står i beredskap med vapen i hand, utan som inte drar sig för att avlossa det första skottet. Trots att Ukraina hade tusentals beväpnade värnpliktssoldater stationerade på Krim ockuperade Ryssland halvön utan strid i slutet av februari 2014. Detta till trots att Ukraina inte på långa vägar är lika fredsskadat som Sverige. Försvarsmakten måste professionellt och resolut försvara Sverige genom att, vid en fientlig invasion genomförd av personer som kanske inte ens uppenbarligen utgör militär personal, vara den part som först öppnar eld. Att kallblodigt inleda stridshandlingar mot kanske t.o.m. civilklädd militär trupp är inte vad ett uppbåd av amatörsoldater är bäst skickat att stålsätta sig inför och förmå sig till. Den moderna hybridkrigföringen kräver en högre stridsmoral, och en större motståndskraft mot psykologisk krigföring, än vad den traditionella krigföringen gör.

När Försvarsmakten hade åttahundrafemtiotusen män i krigsplacering krävdes ett värnpliktsförsvar. Nu när Försvarsmakten inte är i närheten av att behöva ha ens etthundratusen män och kvinnor i krigsplacering är det kvaliteten på de få soldater som Sverige har kvar vilken är avgörande. Att på jämställt vis fördubbla omfattningen av pliktlagen till att omfatta även kvinnor, samtidigt som det årliga utbildningsbehovet inte ens är en tiondedel av vad det var på 1980-talet, innebär att det inte skulle bli mycket till plikt för de allra flesta ungdomar. Nu när varje soldats utbildning och utrustning kostar mångfalt mer än på 1980-talet, till följd av bl.a. individuellt kroppsskydd, högre andel specialförband, mer varierade stridsuppgifter, och mer komplicerade vapen- och ledningssystem, ger yrkessoldater mest valuta för pengarna. I ett betydligt smalare men vassare militärt försvar bör professionalism vara ledordet, inte amatörmässighet.

Filosofimaskinen

Kolonialism som ett utslag av framgång

Västerlandets kolonialisering av världen under den nya tidens fem sekler möter numera ett nära nog unisont och universellt fördömande.

Den omfattande kolonialisering som innebar folkmord möter med rätta ett fördömande, men kolonialiseringen har varit så mycket mer än så, nämligen ett spridande av Västerlandets kultur i form av bl.a. naturvetenskap, sekularisering, öppenhet, demokrati, kapitalism, och individuell frihet i form av bl.a. kvinnlig frigörelse. Det nära nog unisona och universella fördömandet gäller i anmärkningsvärt stor utsträckning även den ringa kolonialisering som skedde av och till de folktomma områden, bl.a. Falklandsöarna, vilka saknade ursprungsbefolkning.

Homo sapiens sapiens mycket långsammare kolonisering av världen under många tiotals millennier fördöms däremot av få, trots att även den ledde till folkmord. Genom det organiska livets miljardåriga historia har kolonialisering varit en avgörande evolutionär process och ett gott utslag av evolutionär framgång, fördömd av ingen, trots att den har lett till en omfattande utslagning av djurarter.

Det finns anledning att fundera över i vilken utsträckning det är rätt att genom kolonialisering sprida framgång.

Filosofimaskinen

Reformation som sekularisering

Idag för 499 år sedan påbörjade Martin Luther reformationen, och det högtidlighålls av självaste påven, genom att han idag besöker Sverige, av alla länder. Två bra och sammanlänkade saker med Sverige är att det dels är ett förhållandevis jämställt land som nära nog unisont vänder sig mot påvens högtravande misogyni och skyddande av pedofili, och dels var det första konungarike som övergav katolicismen för protestantismen, och därmed bidrog till världshistoriens viktigaste sekulariseringsvåg. Så trots Luthers antisemitism och vidrighet i övrigt finns idag viss anledning att faktiskt fira.

Filosofimaskinen

What is Philosophy?

When I teach philosophy I usually start off by trying to explain what the academic discipline philosophy is. Doing this I use three quite different explanations, which I hope, eventually, will amount to the same thing, and one unified understanding, for my students.

Explanation 1 is historical and describes philosophy as the residual discipline. Explanation 2 is relational and describes philosophy as the ultimate discipline. Explanation 3 is internal and describes philosophy as the ontological and ethical discipline.

1. Historically, philosophy is the leftover academic discipline without any accepted method of achieving knowledge. Philosophy is what has been left in the dark whilst the other academic disciplines one after one have dawned upon us and been enlightened by evidence.

2. Relationally, philosophy is the fundamental academic discipline, being the intellectual foundation of all other academic disciplines. Philosophy is where you eventually arrive after consecutively having asked: “Why?”, regardless of where you academically started.

3. Internally, philosophy is the academic discipline basically dealing with metaphysics and value theory. Philosophy deals with the intellectual basis of the insistent and imminent pair: knowledge and behaviour. At each and every conscious moment you think and you act.

Filosofimaskinen

Värdlandsavtalets magstarka motstånd

I förrgår röstade Sveriges riksdag igenom ett samförståndsavtal mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd. Till följd av detta värdlandsavtal kan Sverige, fr.o.m. den 1 juli 2016, administrativt enklare fungera som värdland för militära övningar och operationer ledda av Nato.

Två partier röstade mot värdlandsavtalet, nämligen Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vänsterpartiet har sina långa och blodröda historiska rötter väl förankrade i kommunismen, och gör i sitt partiprogram alltjämt märkliga utfall mot Förenta staterna. Sverigedemokraterna har sina korta och bruna historiska rötter delvis fastvuxna i nationalsocialismen, och vurmar inofficiellt för mången auktoritär regim, både i Ryssland och i länder som inte hotar Sverige militärt. Dessa två partier är riksdagens enda partier som agerar för ett svenskt utträde ur EU, och som nostalgiskt blickar tillbaka till det nationalistiska och socialistiska folkhemmet, och som av förklarliga skäl aldrig har anförtrotts en plats i Sveriges regering. Till följd av denna deras kommunistiska respektive nationalsocialistiska historia, som dessa två partier dessutom aldrig har gjort upp med, är det minst sagt magstarkt av dem att tacka nej till den lilla militära hjälp som Sveriges nära och fjärran demokratiska frändesländer ändå erbjuder.

Under andra världskriget anföll och ockuperade det kommunistiska Sovjetunionen och det nationalsocialistiska Tyskland flera mindre länder i Europa. En av förutsättningarna för det var Molotov–Ribbentrop-pakten som slöts i augusti 1939 mellan Sovjetunionen och Tyskland. Den innehöll ett hemligt tilläggsprotokoll om hur Centraleuropa skulle delas upp mellan dessa två totalitära och militaristiska socialistdiktaturer. Under andra världskriget ockuperade Sovjetunionen bl.a. Polen, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien och Ungern. Under samma krig ockuperade Tyskland bl.a. Polen, Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Grekland och Italien. Alla dessa f.d. ockuperade länder är numera medlemmar av Nato, militärt skyddade av framförallt Västeuropas militära befriare Förenta staterna, Kanada och Storbritannien. De mindre ländernas lärdom efter andra världskriget var att demokratierna måste hålla ihop, hjälpa varandra militärt, och framförallt be om fortsatt militärt stöd tvärs över Nordatlanten från det annars traditionellt isolationistiska Förenta staterna.

Ett par mindre länder i Europa drog dock andra och farligt hemmablinda slutsatser av andra världskrigets förlopp. Det finns ett land som till följd av ett beundransvärt militärt försvar varken ockuperades av Sovjetunionen eller Tyskland, trots krig mot båda, och som delvis därför ännu inte har gått med i Nato. Det landet är Finland. Det finns ett annat land som till följd av en mindre beundransvärd kappvändarpolitik, samt omfattande avsteg från sin förljugna neutralitetspolitik, inte ockuperades av Tyskland, och som framförallt p.g.a. socialdemokratiska neutralitetslögner ännu inte har gått med i Nato. Det landet är Sverige.

Att både riksdagens rödaste parti och riksdagens brunaste parti röstade mot värdlandsavtalet med Nato är tyvärr inget att förvånas över. Att Molotov–Ribbentrop-pakten då kom i åtanke är heller inget att förvånas över. Det som däremot är förvånansvärt är att Socialdemokraterna under kalla kriget lyckades så pass väl med sina lögner om Sveriges neutralitet att de nu, när kalla kriget är överspelat, har råkat lura sig själva så pass djupt att de inte lyckas befria sig från dessa lögner. Nu när Socialdemokraterna har övergett sitt kompakta motstånd till både FN, EG och EU, och har slutat vurma för det rödbruna folkhemmet, samt i långvarig regeringsställning har fått ta ansvar för Sveriges säkerhetspolitik, är det hög tid för dem att göra upp med sin mörka historia av att säkerhetspolitiskt ha fört det svenska folket bakom ljuset.

Filosofimaskinen

Monarkins argument och parlamentarismens överlägsenhet

Idag fyller Carl XVI Gustaf 70 år, och uppståndelsen är stor i Konungariket Sverige. Som så ofta upprepas i det offentliga rummet argument både för och mot monarkin, men som brukligt mestadels irrelevanta eller ohållbara argument. Verkligt tunga argument lyser med sin frånvaro.

Ett av de mest frekventa argumenten är att monarkin skulle vara odemokratisk. Detta argument är trots sin höga relevans långt ifrån tungt, eftersom det är ohållbart. ’Demokrati’ betyder ”folkstyre”, och folkstyret i en statsbildning med miljontals medborgare är lämpligtvis representativt, med allmän och lika rösträtt till ett organ, parlamentet, som genom sina representanter, parlamentsledamöter, innehar den samlade offentliga makten. För att folket ska kunna förvalta sin rösträtt ansvarsfullt, kunnigt, och genomtänkt upprätthåller statsbildningen lämpligtvis valhemlighet samt politisk yttrande- och kommunikationsfrihet. För att detta folkstyre verkligen ska innebära att folket styr, d.v.s. att den offentliga makten faktiskt utgår från medborgarnas välgrundade vilja, krävs förstås varken upprätthållandet av religionsfriheten, tron på alla människors lika värde, eller någon annan politisk dynga som politiska skojare försöker positionera i ett vackrare skimmer, d.v.s. tillsammans med demokratin. Ej heller krävs avskaffandet av monarkin.

Sverige blev efter en protofitnessistisk hänförelse av Gustav Vasa ett arvrike 1544. Dessförinnan var Sverige ett valrike: ”Svear äga konung att taga och så vräka.” Om med ’konung’ skulle menas ”den som besitter den främsta offentliga makten”, så gäller den lagen indirekt återigen sedan ett sekel.

Men monarkin är inte odemokratisk till följd av att dagens arvrike skulle kunna återgå till gårdagens valrike och fortfarande vara en monarki, utan till följd av att statschefen inte längre innehar offentlig makt. Oavsett om kungen ärver sitt ämbete eller väljs till det, så förhindrar inte monarkin medborgarna från att välgrundat vara ursprunget till den yttersta offentliga makten. Därför är inte monarkin odemokratisk. Det de politiska skojarna egentligen menar med att monarkin skulle vara odemokratisk är att den är ojämlik, och det är den! Arvriket är ojämlikt och oförenligt med ett av demokratins kännetecken, nämligen meritokratin. Men demokrati kräver inte att hela riket styrs utifrån förtjänst och merit, utan bara att den offentliga makten gör det. För att kungen ska vara den gemensamma statschef och samlande symbol som han förväntas vara krävs dock att han slutar att avslöja sin hållning i politiska och religiösa tvistemål. Att grundlagen ändras så att monarken inte längre måste bekänna sig till den ”rena evangeliska läran” är således nödvändigt. Men det är inte nödvändigt att avskaffa monarkin, inte ens arvriket. Snarare tvärtom! Genom att redan sedan barnsben vara förberedd på det opolitiska uppdraget är det enklare att aldrig avslöja sin hållning. En sådan barndom önskar jag dock ingen.

Monarkins vara eller icke vara är en obetydlig fråga i förhållande till frågan om parlamentarismens vara eller icke vara, vilken har en avgörande inverkan på utövandet av den offentliga makten. Det överlägset tyngsta argumentet för att behålla monarkin är att det är uteslutet att vi skulle avskaffa parlamentarismen så länge som vi behåller monarkin. Och parlamentarismen är oerhört viktig att behålla. Trots att det finns ett fåtal länder som har behållit sin parlamentarism efter det att de har avskaffat sin monarki, så har det varit mycket vanligare att parlamentarismen har avskaffats i samband med att republik har införts. Tyskland och Israel har klokt nog symboliska presidenter utan offentlig makt, men deras parlamentaristiska konstitutioner skapades inte heller i samband med avskaffandet av monarki. Inrikespolitiskt misslyckade länder såsom Brasilien, Förenta staterna, och Frankrike har däremot presidenter som inte bara utses i demokratiska direktval utan som i konkurrens med parlamentet besitter offentlig makt. Resultatet har blivit att presidenten och parlamentet ofta har haft olika politisk färg och därför har satt käppar i hjulet för varandra. Jämför det med de politiskt framgångsrika konstitutionella monarkierna Storbritannien, Kanada, Australien, Japan, Nederländerna, Danmark, Norge, och Sverige! Där har inte bara monarkin behållits, utan förstås även parlamentarismen, varför den verkställande och beslutande makten har haft samma politiska färg, och istället för att sätta käppar i hjulet för varandra har samarbetat framgångsrikt.

Hur överlägsen parlamentarismen är indikeras av att ingen konstitutionell monarki har infört direktval till ett nyinrättat politiskt ämbete som ensamt har makten att sätta käppar i hjulet för parlamentet. Det är dock vad många republiker har gjort.

Filosofimaskinen

Darwin Day 2016

Today is Darwin Day, a global day to pay homage to Charles Darwin’s evidence for, and explanation of, organic evolution. The evidence was already then, in the 19th century, tremendously compelling and is since the revelation of genetics in the 20th century massively overwhelming. The explanation is natural selection and one of the most important insights to ever have struck a human being. How important the insight was and how hard it unfortunately struck Darwin is illustrated by his private remark that “it is like confessing a murder” [quote from a letter dated 11 January 1844].

Darwin Day occurs every year on Darwin’s birthday 12 February, but is not about the birth of a human being, but the intellectual coming of age of a species of great apes. Charles Darwin was the first organism who at bottom understood why organisms are the way they are. And he explained it to us. And in what a way he did.

Filosofimaskinen

The True Horror of Religion and the Threat from Within

Speaking about ‘divine command theory’ and some “religious people”, “who are blowing themselves up, convinced that they are agents of God’s will”, neuroscientist Sam Harris has insightfully said that:

“[T]his, to me, is the true horror of religion: It allows perfectly decent and sane people to believe by the billions what only lunatics could believe on their own.”

There certainly is something special about religion. It alone makes what still seems to be a majority of all humans appear to be lunatics, in at least some respects. It’s often obsessed with valued texts giving homage to the wholesale killing of humans and with the practice of having telepathic contact with a psychopathic imaginary friend. Who’s not afraid of that combination?

What every Western democracy across the planet, from Canada and Australia to France, which yesterday evening was yet again militarily attacked by religion from within, needs to acknowledge, is that, through the centuries, it’s been shaped by secular movements. The Renaissance in the 15th century, the emergence of capitalism in the 16th century, the scientific revolution in the 17th century, the Enlightenment in the 18th century, and the democratization in the 19th and 20th centuries, were all secular movements. These movements have all pushed back the immense might of religion. But, as always, every Western democracy is still threatened from within by the persistent and lethal religious virus.

Filosofimaskinen

En pilgrimsfärd till Darwins hem Down House

Verklighetens inverterade fabel firade sitt första år med ett besök på Down House, som tillsammans med den storartade organiska naturen är darwinismens främsta minnesplats. Där bodde Charles Darwin från 33 års ålder till sin död vid 73, och där växte hans barn upp. Där satt han på sitt arbetsrum och skrev de allra flesta av sina böcker, framförallt On the Origin of Species by Means of Natural Selection och The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. Down House med tillhörande trädgårdstomt är numera ett museum över Charles Darwin, och ligger på landet strax utanför tätorten London i Storbritannien.

Down House bakom mängder av solbelyst klorofyll i klätterväxter, buskar och familjen Darwins favoritklätterträd. Fotografi av Filosofimaskinen den 25 juni 2015

Mänskligt beteende framför den solbelysta statyn av Charles Darwin på Natural History Museum i Storbritanniens huvudstad. Fotografi av Filosofimaskinen den 26 juni 2015

Betydelsen av Charles Darwins gärning är framförallt tvåfaldig, dels vetenskaplig och dels filosofisk. Den vetenskapliga betydelsen inskränker sig inte till vad som traditionellt räknas som biologi, utan inbegriper allt mänskligt – eftersom människor är organismer – och utsträcker sig därför till psykologi, sociologi, ekonomi, och historia etc. Den filosofiska betydelsen är naturalistiskt existentiell, och är kolossal för religionsfilosofin, kunskapsteorin, och moralfilosofin. Varför finns överhuvudtaget människor till? Varför ser vi ut som vi gör, och varför beter vi oss som vi gör? Vad är egentligen meningen med våra liv? Ditt liv är en följd av miljardårig individuell darwinistisk framgång. Bete dig som det!

Filosofimaskinen

När började andra världskriget? Xenofob historieskrivning och Västerlandet som Mittens rike

När jag i Sverige började studera historia på universitetet hölls introduktionsföreläsningen av en marxistisk professor som hade doktorerat på andra världskriget. Syftet med denna min allra första högskoleföreläsning var att förklara den kvalitativa skillnaden mellan historieundervisningen på gymnasieskolan och på högskolan. Det historiska exempel som professorn genomgående uppehöll sig vid var frågan om vilket datum som andra världskriget började. Han hävdade att man på gymnasiet utan problematisering fick lära sig att det var den 1 september 1939, då Tyskland invaderade Polen, men att denna uppfattning i högsta grad kunde ifrågasättas, och att kännetecknande för högskolan var just problematisering. Så långt var jag eld och lågor över att äntligen ha fått börja på universitetet. Professorn hävdade att det krig som började den 1 september 1939 inte var ett världskrig redan den första dagen, men kanske blev det den 6 december 1941 [sic], då han felaktigt påstod att Japan direkt från inhemska flygfält anföll Förenta staterna genom luftangreppet på flottbasen Pearl Harbor.

Mina invändningar mot hans resonemang var bl.a. att trettioåriga kriget inte var trettioårigt redan sitt första kalenderår 1618, men att trettioåriga kriget ändå började 1618, och att alla de där striderna fram till sommarhalvåret 1945, vilka aldrig avbröts av något globalt vapenstillestånd, och vilka på världshaven tillsammans med flertalet världsdelar dödade tiomiljontals människor, bör betraktas som ett och endast ett krig, lämpligtvis med ett och endast ett namn, förslagsvis ’andra världskriget’. När det väl började visste ingen med säkerhet att det skulle bli ett världskrig, nästan lika lite som att någon visste att trettioåriga kriget skulle bli trettioårigt redan 1618, men det bör ändå ha ett och endast ett namn. Utöver att demonstrera högskolans låga intellektuella nivå, så demonstrerade därvid professorn hur man genom att uppehålla sig på grundskolenivå kan låta en riktig högskoleproblematisering gå om intet. Andra världskriget började nämligen rimligtvis den 7 juli 1937.

I den numera traditionella västerländska historieskrivningen får man mycket riktigt lära sig att andra världskriget började som ett regionalt krig den 1 september 1939, och att det tidigt utvidgades till ett lågintensivt globalt sjökrig den 3 september 1939, då Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. När det traditionella narrativet når detta krigs fullskaliga utvidgning till Stilla havet den 7 december 1941, då Japan med hangarfartygsbaserat stridsflyg anföll Förenta staternas flottbas Pearl Harbor, brukar i förbigående nämnas att Japan redan hade varit i krig med Kina sedan den 7 juli 1937. Så varför räknas inte det som andra världskrigets början?

Xenofobi och etnisk egocentrism verkar vara globala fenomen, och Västerlandet dominerade globalt i mitten av 1900-talet. Mittens rike är traditionellt Kina, men är egentligen sedan några sekel Västerlandet, i vilket bl.a. Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Förenta staterna ingår, men i vilket varken Japan eller Kina ingick. Någon rimligare förklaring till feldateringen än xenofobi och etnisk egocentrism kan i alla fall inte jag komma på.

Från sommaren 1937 till sommarhalvåret 1945 var Japan och Kina i kontinuerligt krig med varandra. Den första omfattande krigshandlingen på några år, sedan Japan hade erövrat framförallt Manchuriet i början av 1930-talet, var incidenten vid Marco Polobron, med början den 7 juli 1937. Som en följd av den incidenten utbröt snart fullskaliga strider som med varierande intensitet, men utan att avbrytas av något vapenstillestånd, varade ända till andra världskrigets slut. Förlusterna i detta så kallade andra kinesisk-japanska krig var mångfalt större än Frankrikes, Brittiska imperiets och Förenta staternas sammanlagda förluster under hela andra världskriget. Andra kinesisk-japanska kriget räknas liksom bl.a. finska vinterkriget helt riktigt som en del av andra världskriget, fast i den traditionella västerländska historieskrivningen godtyckligt nog inte före den 7 december 1941, synbarligen därför att det först då började inräknas i Förenta staternas och Brittiska imperiets globala militära strategi. Denna xenofoba historieskrivning saknar historievetenskaplig grund, och bör därför korrigeras.

Filosofimaskinen

Darwin Day 2015

Idag är Darwin Day, en världsomspännande dag för att hylla Charles Darwins bevis för och förklaring till den organiska evolutionen. Bevisen var redan då på 1800-talet oerhört övertygande, och är sedan genetikens uppenbarelse på 1900-talet massivt överväldigande. Förklaringen är det naturliga urvalet, och är en av de viktigaste insikter som någonsin har drabbat en människa. Hur viktig insikten var och hur hårt den tyvärr drabbade Darwin illustreras av hans privata uttalande ”it is like confessing a murder” [citat ur ett brev daterat den 11 januari 1844].

Darwindagen infaller årligen på Darwins födelsedag den 12 februari, men handlar inte om födelsen av en människa utan om den intellektuella mognaden av en art människoapor. Charles Darwin var den första organism som i grund och botten förstod varför organismerna är som de är. Och han förklarade det för oss andra. Och som han gjorde det.

Filosofimaskinen

Sannolikhet, kausalitet, egoism och historia

Om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, hur stor hade i sådana fall sannolikheten då varit att du nu lever? Drygt 99 procent? Exakt 50 procent? Knappt 1 procent?

För resonemangets skull tänker vi oss att alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att determinismen är sann. (Om vi istället tänker oss att inte alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att indeterminismen är sann, så skulle korrekt sannolikhet vara lägre.)

Ett vanligt svar är att sannolikheten hade varit exakt 50 procent. Visst är det så att om det inte finns något som helst skäl att förvänta sig en viss händelse mer än dess komplementhändelse, så har båda händelser sannolikheten exakt 50 procent. Hur stor är sannolikheten att Sverige blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Att svara exakt 50 procent p.g.a. att det är så oerhört svårt att veta leder till motsägelser. Hur stor är i sådana fall sannolikheten att Finland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Exakt 50 procent p.g.a. motsvarande svårigheter? Hur stor är sannolikheten att Norden blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mer, eftersom både Sverige och Finland ligger i Norden. Hur stor är sannolikheten att Småland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mindre, eftersom Sverige har fler landskap än Småland.

Ett annat vanligt svar är drygt 99 procent. Ett sandkorn är ju så litet och 1 mm är så kort. Vissa saker är så små att de i praktiken är försumbara; i det långa loppet gör de ingen skillnad. Det korrekta svaret är dock klart under 1 procent.

1 mm är en lång sträcka för de oräkneliga gasmolekyler som i luften rör sig alldeles i närheten. De krockar oupphörligt med varandra och med annat, och får genom kedjereaktioner av sådana krockar i atmosfären i sinom tid globala effekter. Efter en tid, sannolikt några veckor, har krockarna med sandkornet påverkat positionen av varje gasmolekyl i det globalt sammanhängande lufthavet.

Vid befruktningen av ett människoägg har vilken spermie som befruktar ägget en avgörande inverkan på vilken person som så småningom utvecklas. Exempelvis avgörs en människas genetiska kön av vilken spermie som befruktar ägget, vilket i sin tur avgörs av ytterst små händelser. Andra vindar och luftdrag i närheten av äggets kvinna och spermiens man veckorna före befruktningen är med stor marginal tillräckliga för att ändra vilken spermie som befruktar ägget.

Har detta någon relevans för egoism? Den etiska egoismen är den moralteori vars intrinsikala värde är differensen av en och endast en individs mängd njutning och mängd lidande. Tänk dig en etisk egoist. Hon värdesätter i sig ingenting annat än sitt eget välbefinnande. Om hon själv inte lever, och därför inte kan uppleva någonting, finns inga värden. Att hon inte bryr sig om fortlevnaden av livet på jorden efter sin egen död är djupt upprörande, men är långt ifrån det enda problemet med hennes etik. Ett förbisett problem med den etiska egoisten är hennes kategoriska och egocentriska värdering av mänsklighetens historia.

Eftersom hon överhuvudtaget inte hade levt om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, så är t.ex. varje dråp och mord genom historien oerhört värdefullt för henne. Varje dödsolycka och fatal sjukdom vilken någonsin har drabbat någon människa genom historien är maximalt värdefull för varje etisk egoist.

En etisk fitnessist, däremot, värdesätter sina egna beteendegener. De kommer inte bara att överleva fitnessisten, utan har föregått fitnessisten under årtusenden och årmiljoner inuti andra människor och individer av andra arter. Ingen annan moralteori än fitnessismen förklarar vad en enskild människa egoistiskt vinner på att offra sig för andra människor. Vi alla delar beteendegener. Vi är alla bärare och delare av inte bara vår mänskliga kulturskatt utan även den välskapta skatt som är våra gemensamma gener.

Filosofimaskinen