Sveriges riksdagspartier, som tillsammans besitter den yttersta makten i riket, slarvar en hel del med att förklara de riktigt viktiga ändringarna i sina omsorgsfullt författade partiprogram och valmanifest.
Så här skrev t.ex. Centerpartiet, under namnet ’Bondeförbundet’, i sitt grundprogram 1933:
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement […]”.
När denna formulering togs bort 1946 hade en förklaring till denna f.d. åsikt varit klädsam. Hur kunde Centerpartiet, efter både Hitlers makttillträde och Förintelsen, motsätta sig ovanstående genetiska omkombination? Partiordförande Annie Lööf har ordet. I en debatt i Sveriges Television den 14 maj 2017 sade hon till Jimmie Åkesson att hon inte kommer att sätta sig i en regering med ”ett parti med rasistiska rötter”. Ett parti som går fetbort är således Centerpartiet.
Så här skrev Vänsterpartiet, under namnet ’Kommunistiska partiet’, i sitt valmanifest 1940:
”Freden i Östersjörummet har hittills kunnat upprätthållas tack vare Sovjetunionens fredspolitik, vilken kommit till uttryck bland annat i rysk-tyska pakten, fredsslutet med Finland och utvecklingen i Baltikum. Endast Kommunistiska partiet har kämpat för vänskap och samverkan med Sovjetunionen […]”.
En förklaring till denna f.d. åsikt hade varit på sin plats. Hur kunde Vänsterpartiet hylla Molotov–Ribbentrop-pakten och Stalins efterföljande ockupation av de baltiska staterna?
1936 skrev Vänsterpartiet så här:
”Socialismens överväldigande seger i Sovjetunionen, landet som genomfört världens friaste författning, visar vägen till arbetarklassens seger. Dess konsekventa fredspolitik måste stödjas och den svenska utrikespolitiken inriktas på aktiv medverkan i strävandena att skapa kollektiv säkerhet […]”.
Jaså, hade en pakt med Stalin varit önskvärd i slutet av 1930-talet? Vänsterpartiets valmanifest 1973 avslutas med ett krav på diplomatiskt, politiskt, och ekonomiskt stöd åt Röda khmererna, som i hård konkurrens med Hitler, Stalin, Mao, och andra militanta socialister visade sig vara det förra seklets effektivaste folkmördare. Förklara det, den som kan! Partiordförande Jonas Sjöstedt har ordet.
Ett partiprogram behöver dock inte förkastas enbart till följd av efterklokhet, utan även till följd av motsägelser och bristfällig argumentation. Följande citat kommer alla från Kristdemokraternas principprogram från 1993. Kursiveringarna är mina.
”Rätten till liv, den grundläggande mänskliga rättigheten, ska gälla från befruktningsögonblicket till livets slut. Denna rätt till liv ska skyddas i lag. Lagen ska dock ej innebära en kriminalisering av abort.”
Hur skulle egentligen den lagen kunna formuleras? Att få leva är inte mycket till laglig rättighet om man med uppsåt kan bli dödad utan att ett brott har begåtts.
”De kristna grundvärderingarna har utövat ett starkt inflytande på vår kultur och har spelat en stor roll vid uppbyggnaden av vårt demokratiska samhälle. Skolans verksamhet ska därför vara byggd på den kristna etiken. Det innebär bland annat att skolan i undervisningen ska förmedla normer och värderingar som är förankrade i denna etik.”
Det här är både historieförsköning och kulturrelativism. Blir den muslimska etiken lokalt rätt därför att den har utövat ett starkt inflytande på den lokala kulturen? Vad tyckte Kristdemokraterna på sikt hade varit bäst i den bosniska skolan: muslimsk eller kristen indoktrinering? Varför?
”Samlevnadsundervisningen ska ha helhetssynen på människan som utgångspunkt och vara inriktad på stabila relationer mellan man och kvinna.”
Hur skulle det kunna motiveras för bisexuella elever?
”Kyrkofrid ska gälla.”
Även för terrorister i moskéer? I synnerhet för terrorister i moskéer? Ett införande av kyrkofrid vore en inskränkning av statsmaktens våldsmonopol, och således ett inre angrepp på Sveriges suveränitet.
Trots all ovanstående religiositet, och mer därtill, står följande försäkran:
”Kristdemokraterna är ett icke-konfessionellt parti.”
Vad sekularisering egentligen innebär verkar vara någonting som Kristdemokraterna aldrig har förstått.
Kristna bekännare tänker tokigt. Människor ändrar sig och byts ut. Det är inte så konstigt. Men en förklaring till varför man alldeles nyss predikade homofobi, rasism, anfallskrig, eller folkmord, trots att man inte längre gör det, vore ändå på sin plats. Vad var det som hände och som gjorde att man ändrade sig? Hur såg den faktiska inre och interna argumentationen egentligen ut? Eller saknades den?
Filosofimaskinen
Skicka en kommentar