Dåligt beteende och tänkande i olika länder och stadsdelar

Olika människor på olika platser på jorden beter sig och tänker olika. Seder och bruk varierar, normer och värderingar varierar, livs- och världsåskådningar varierar. Genetiskt är människor oerhört lika, varför deras känsloliv, sexualitet, och psyke är rätt så lika över hela värden, men kulturellt är de olika, varför deras språk, trosföreställningar, och traditioner är väldigt olika. Det finns helt enkelt inlärda seder och bruk, inlärda normer och värderingar, samt inlärda livs- och världsåskådningar.

Många platser på jorden är inte så roliga att bo på. På många platser är det vanligt med fattigdom, korruption, och förtryck. Så var det i hela världen förut, men i Västerlandet har livet för de flesta människor blivit klart bättre de senaste seklerna. Fattigdomen, korruptionen, och förtrycket har minskat, och människors liv har blivit så mycket bättre. För ett par sekel sedan var Sverige fattigt, korrumperat, och förtryckande, men Sverige har det senaste seklet varit betydligt bättre att leva i. I andra länder är livet fortfarande dåligt, med kvinnoförtryck, våld, och religiositet. Problemen som dessa dåliga länder har är i stor utsträckning dåliga seder och bruk, dåliga normer och värderingar, samt dåliga livs- och världsåskådningar. Det är dåligt tänkande som ligger bakom t.ex. hedersvåld och kvinnlig könsstympning. Detta dåliga tänkande är ingen följd av dålig genetik, utan dålig kultur. Som kulturella fenomen är hedersvåld och kvinnlig könsstympning helt enkelt urusla.

I vissa stadsdelar i Sverige bor huvudsakligen människor från dessa dåliga länder där det förekommer mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet. I dessa stadsdelar förekommer också mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet. Vem är förvånad? Jo, mången västerlänning i den postmoderna vänstern. Dessa västerlänningar verkar vara så förvånade att de fortfarande befinner sig i förnekelse. De verkar märkligt nog tro att fattigdomen, korruptionen, och förtrycket i dessa dåliga länder kommer från andra människor än människorna i dessa länder själva. De verkar tro att de dåliga ländernas dåliga seder och bruk, dåliga normer och värderingar, samt dåliga livs- och världsåskådningar kommer från kolonialismen och kapitalismen. Som om könsstympningarna och hedersvåldet vore Västerlandets fel. I själva verket kommer Västerlandets nya och bra normer och värderingar i stor utsträckning från just kapitalismen, men även från sekulariseringen och demokratiseringen.

Sanningen är den att när Sverige importerar människor från dessa dåliga länder med detta dåliga beteende och tänkande, så importerar Sverige även själva detta dåliga beteende och tänkande. Vid en snabb och stor import, i synnerhet av religiösa människor, så sprider sig de dåliga normerna och värderingarna från stadsdel till stadsdel, men vid en långsam och liten import, i synnerhet av sekulariserade människor, så sprider sig istället de bra normerna och värderingarna till de importerade människorna. Många platser på jorden är inte så roliga att bo på, och några av dessa platser är numera vissa stadsdelar i Sverige.

Den stora frågan är om världen som helhet har blivit bättre till följd av denna spridning av dåligt beteende och tänkande. Om inte, så har denna import varit av ondo, och har varit en orätt mot mänskligheten. Västerlandet, som tyvärr självt aldrig har varit fritt från vare sig fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, eller religiositet, är trots allt mänsklighetens hopp, och får inte sänkas ned i ett träsk av ännu mer fattigdom, korruption, kvinnoförtryck, våld, och religiositet.

Filosofimaskinen

Den postmoderna vänsterns sympati för svaghet

Ur den socialistiska myllan har en ideologisk mångfald grott. Fascismen och nationalsocialismen grodde direkt ur socialismen efter första världskriget för ett sekel sedan, och har som en central känsla ett förakt för svaghet. Den postmoderna vänstern, som i sin innerliga och översvallande empati har grott sig särdeles livskraftig i dagens västländer, verkar ha som en central känsla en sympati för svaghet, i vilken skepnad än svagheten visar sig, med vissa talande undantag.

Att måna om svaga och utsatta människor, oavsett hur rättfärdiga eller vidriga deras beteenden och värderingar är, är ju på vissa sätt sympatiskt, men har blivit oerhört farligt eftersom detta månande har grott igen till ett månande om en hel del av själva beteendena och värderingarna, även de vidriga. När det var överklassens och kyrkans mäktiga män som ville hålla kvinnor nedtystade i hemmets vrå så svarade den dåvarande kommunistiska vänstern med en rättmätig kritik av dessa konservativa värderingar. Nu, när det är förorternas och moskéernas mäktiga män som vill detsamma, men den här gången med verklig makt att genomföra det, så svarar den postmoderna vänstern med en svårbegriplig sympati för dessa ultrakonservativa värderingar.

I demokratiska frågor har vänstern aldrig varit att lita på, men nu visar det sig att den aldrig har varit det i religiösa frågor heller. Den tid är borta då man med visst fog kunde påpeka att även om vänstern i oförstånd ville allas fattigdom så var den i alla fall en motståndare till rasism, ojämställdhet, och religion. För att gynna de svaga och utsatta vill nämligen vänstern numera att människor ska sorteras in i grupper utifrån etniska, genetiska, sexuella, och religiösa kategorier, för att sedan kunna kvoteras in i samhällets alla finrum. Inom den postmoderna vänstern ser vi numera en besatthet vid vem som är, och vem som inte är rasifierad, könsöverskridande, och framförallt i etnisk, genetisk, sexuell, eller religiös minoritet.

Med tanke på hur vänstern argumenterade under sin kommunistiska period så var det lätt hänt för oss andra att få för oss att den ogillade religionerna därför att religionerna är både falska och dåliga, vilket de förstås är. Nu har det dock visat sig att vänstern ogillade religionerna huvudsakligen därför att religionerna är allt annat än svaga. Både lutheranismen och islamismen är vänstervridna rörelser, och vänstern har numera i stor utsträckning lierat sig med båda, därför att vänstern uppfattar dem som svaga och utsatta, vilket de inte på långa vägar är. Om den postmoderna vänstern vill måna om verkligt utsatta minoritetsgrupper, som dessutom också befinner sig till vänster, så finns ju alltid fascister och nationalsocialister att försvara. Vi som betraktar den mångfacetterade vänstern högerifrån börjar få mer än svårt att se skillnad på den goda kollektiviseringen och den onda, på den goda rasismen och den onda, på det goda våldet och det onda, samt på den goda religionen och den onda.

Filosofimaskinen

Politiska ideologier och den pseudonaturliga naturrätten

Av de allmänt kända partiprogrammen i Sverige finns ett som utmärker sig som väsentligt bättre än de andra. Det är Medborgerlig Samlings idéprogram från april 2017.

Bara att få slippa läsa om alla människors påstått lika värde är en fröjd. En annan fröjd är frånvaron av modernt paketerad socialism och andra fördärvligt ’vackra ord’ som de andra partierna till höger och vänster tror är ljuv musik för så gott som alla svenskar. Än finns faktiskt en del anhängare av kapitalism och marknadsekonomi kvar i landet.

Problem finns dock i detta idéprogram. Dessa problem rör framförallt moralfilosofi och politisk filosofi. Medborgerlig Samling talar sig varmt för naturrätten, som är fördarwinistisk och därmed varken baserad på en djup förståelse för människans natur eller för varför individer överhuvudtaget hyser normer och värderingar. Naturrätten är dessutom påstått naturlig, men är egentligen snarare övernaturlig, och är förstås helt överflödig för att motivera partiets politik.

Idéprogrammets första kapitel ”Ideologisk hemvist” inleds med varma ord om både liberalismen och konservatismen. Därefter står:

”Äganderätten - att få råda över sin lagligt förvärvade egendom, få bedriva handel och få njuta frukterna av sitt eget arbete - är […] ytterst betydelsefull i ett fritt samhälle. Friheten ska därtill omfatta alla människor; utfallen av denna frihet kommer dock alltid att skilja sig åt. Medborgerlig Samling står upp för dessa rättigheter. De bevingade orden ur den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 beskriver detta med precision: 

‘We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.’ ”

Denna gamla mening beskriver dock ingenting med precision. Den innehåller inga ”sanningar”, dess påståenden är allt annat än ”självklara”, människorna är varken skapade ”likadana” eller ”likvärdiga”, och ingen ”Skapare” har ”begåvat” dem med några ”oföränderliga rättigheter”. Hur kan ett modernt politiskt parti citera detta förlegade dravel?

Idéprogrammets första kapitel fortsätter lite längre ned:

”Formuleringen i den amerikanska självständighetsförklaringen hör lika mycket hemma i ett konservativt sammanhang som i ett liberalt sådant. Dess rättigheter har ansetts som naturliga - därav begreppet naturrätt - med rötter tillbaka till antikens Grekland och filosofer som Aristoteles.”

och ännu längre ned:

”Den liberala traditionen och naturrätten föreskriver att det finns värden och rättigheter vilka staten inte har rätt att upphäva, vilka kan gå före de lagar och regler som tillfälligt har instiftats, om de sistnämnda försöker att helt tillintetgöra dessa värden och rättigheter.”

Idén som Medborgerlig Samling försöker torgföra är således att oavsett vilka politiska åsikter som svenskarna i sekler skulle vara demokratiskt överens om, så måste de ändå underkasta sig vissa oföränderliga rättigheter som ingen längre vill ha, eftersom dessa rättigheter skulle vara givna av naturen, trots att ingen biolog någonsin har sett dem. Snacka om odemokratisk konservatism!

Filosofimaskinen

När partier ändrar i sina program och manifest

Sveriges riksdagspartier, som tillsammans besitter den yttersta makten i riket, slarvar en hel del med att förklara de riktigt viktiga ändringarna i sina omsorgsfullt författade partiprogram och valmanifest.

Så här skrev t.ex. Centerpartiet, under namnet ’Bondeförbundet’, i sitt grundprogram 1933:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement […]”.

När denna formulering togs bort 1946 hade en förklaring till denna f.d. åsikt varit klädsam. Hur kunde Centerpartiet, efter både Hitlers makttillträde och Förintelsen, motsätta sig ovanstående genetiska omkombination? Partiordförande Annie Lööf har ordet. I en debatt i Sveriges Television den 14 maj 2017 sade hon till Jimmie Åkesson att hon inte kommer att sätta sig i en regering med ”ett parti med rasistiska rötter”. Ett parti som går fetbort är således Centerpartiet.

Så här skrev Vänsterpartiet, under namnet ’Kommunistiska partiet’, i sitt valmanifest 1940:

”Freden i Östersjörummet har hittills kunnat upprätthållas tack vare Sovjetunionens fredspolitik, vilken kommit till uttryck bland annat i rysk-tyska pakten, fredsslutet med Finland och utvecklingen i Baltikum. Endast Kommunistiska partiet har kämpat för vänskap och samverkan med Sovjetunionen […]”.

En förklaring till denna f.d. åsikt hade varit på sin plats. Hur kunde Vänsterpartiet hylla Molotov–Ribbentrop-pakten och Stalins efterföljande ockupation av de baltiska staterna?

1936 skrev Vänsterpartiet så här:

”Socialismens överväldigande seger i Sovjetunionen, landet som genomfört världens friaste författning, visar vägen till arbetarklassens seger. Dess konsekventa fredspolitik måste stödjas och den svenska utrikespolitiken inriktas på aktiv medverkan i strävandena att skapa kollektiv säkerhet […]”.

Jaså, hade en pakt med Stalin varit önskvärd i slutet av 1930-talet? Vänsterpartiets valmanifest 1973 avslutas med ett krav på diplomatiskt, politiskt, och ekonomiskt stöd åt Röda khmererna, som i hård konkurrens med Hitler, Stalin, Mao, och andra militanta socialister visade sig vara det förra seklets effektivaste folkmördare. Förklara det, den som kan! Partiordförande Jonas Sjöstedt har ordet.

Ett partiprogram behöver dock inte förkastas enbart till följd av efterklokhet, utan även till följd av motsägelser och bristfällig argumentation. Följande citat kommer alla från Kristdemokraternas principprogram från 1993. Kursiveringarna är mina.

”Rätten till liv, den grundläggande mänskliga rättigheten, ska gälla från befruktningsögonblicket till livets slut. Denna rätt till liv ska skyddas i lag. Lagen ska dock ej innebära en kriminalisering av abort.”

Hur skulle egentligen den lagen kunna formuleras? Att få leva är inte mycket till laglig rättighet om man med uppsåt kan bli dödad utan att ett brott har begåtts.

”De kristna grundvärderingarna har utövat ett starkt inflytande på vår kultur och har spelat en stor roll vid uppbyggnaden av vårt demokratiska samhälle. Skolans verksamhet ska därför vara byggd på den kristna etiken. Det innebär bland annat att skolan i undervisningen ska förmedla normer och värderingar som är förankrade i denna etik.”

Det här är både historieförsköning och kulturrelativism. Blir den muslimska etiken lokalt rätt därför att den har utövat ett starkt inflytande på den lokala kulturen? Vad tyckte Kristdemokraterna på sikt hade varit bäst i den bosniska skolan: muslimsk eller kristen indoktrinering? Varför?

”Samlevnadsundervisningen ska ha helhetssynen på människan som utgångspunkt och vara inriktad på stabila relationer mellan man och kvinna.”

Hur skulle det kunna motiveras för bisexuella elever?

”Kyrkofrid ska gälla.”

Även för terrorister i moskéer? I synnerhet för terrorister i moskéer? Ett införande av kyrkofrid vore en inskränkning av statsmaktens våldsmonopol, och således ett inre angrepp på Sveriges suveränitet.

Trots all ovanstående religiositet, och mer därtill, står följande försäkran:

”Kristdemokraterna är ett icke-konfessionellt parti.”

Vad sekularisering egentligen innebär verkar vara någonting som Kristdemokraterna aldrig har förstått.

Kristna bekännare tänker tokigt. Människor ändrar sig och byts ut. Det är inte så konstigt. Men en förklaring till varför man alldeles nyss predikade homofobi, rasism, anfallskrig, eller folkmord, trots att man inte längre gör det, vore ändå på sin plats. Vad var det som hände och som gjorde att man ändrade sig? Hur såg den faktiska inre och interna argumentationen egentligen ut? Eller saknades den?

Filosofimaskinen

Kolonialism som ett utslag av framgång

Västerlandets kolonialisering av världen under den nya tidens fem sekler möter numera ett nära nog unisont och universellt fördömande.

Den omfattande kolonialisering som innebar folkmord möter med rätta ett fördömande, men kolonialiseringen har varit så mycket mer än så, nämligen ett spridande av Västerlandets kultur i form av bl.a. naturvetenskap, sekularisering, öppenhet, demokrati, kapitalism, och individuell frihet i form av bl.a. kvinnlig frigörelse. Det nära nog unisona och universella fördömandet gäller i anmärkningsvärt stor utsträckning även den ringa kolonialisering som skedde av och till de folktomma områden, bl.a. Falklandsöarna, vilka saknade ursprungsbefolkning.

Homo sapiens sapiens mycket långsammare kolonisering av världen under många tiotals millennier fördöms däremot av få, trots att även den ledde till folkmord. Genom det organiska livets miljardåriga historia har kolonialisering varit en avgörande evolutionär process och ett gott utslag av evolutionär framgång, fördömd av ingen, trots att den har lett till en omfattande utslagning av djurarter.

Det finns anledning att fundera över i vilken utsträckning det är rätt att genom kolonialisering sprida framgång.

Filosofimaskinen

Reformation som sekularisering

Idag för 499 år sedan påbörjade Martin Luther reformationen, och det högtidlighålls av självaste påven, genom att han idag besöker Sverige, av alla länder. Två bra och sammanlänkade saker med Sverige är att det dels är ett förhållandevis jämställt land som nära nog unisont vänder sig mot påvens högtravande misogyni och skyddande av pedofili, och dels var det första konungarike som övergav katolicismen för protestantismen, och därmed bidrog till världshistoriens viktigaste sekulariseringsvåg. Så trots Luthers antisemitism och vidrighet i övrigt finns idag viss anledning att faktiskt fira.

Filosofimaskinen

Är folkmord rätt därför att Gud tycker det, eller tycker Gud det därför att folkmord är rätt?

Frågan gäller inte bara vilken etik som är den rätta, utan framförallt vad som gör den berättigad.

Vissa personer tror att vi människor har fått en universellt giltig etik direkt från Gud, och att Gud allena gör den berättigad. Vad dessa teister misslyckas med att förklara är huruvida en handling är rätt till följd av att Gud tror det, eller huruvida Gud tror det till följd av att handlingen är rätt. Är vissa fall av folkmord rättfärdiga till följd av att Gud befaller dem, eller befaller Gud dem till följd av att de är rättfärdiga? I det första fallet skulle inledandet av ett kärnvapenkrig vara rätt i kraft av att Gud har en föraning om att inledandet av kärnvapenkriget är rätt. I det andra fallet skulle Gud vara endast en budbärare, och vad som gör en handling rätt skulle vara oredovisat. I det första fallet är teisten totalt oetisk, och skulle vara villig att inte bara moraliskt acceptera vad som helst, utan även genomdriva vad som helst. I det andra fallet misslyckas teistens Gud att ge något som helst berättigande av etik.

Visserligen står varje ateist inför det påträngande, överhängande, och olösta problemet om etikens yttersta berättigande, men det gör även varje teist i lika stor utsträckning. Teismen ger inget som helst stöd till moralfilosofin.

Filosofimaskinen

The True Horror of Religion and the Threat from Within

Speaking about ‘divine command theory’ and some “religious people”, “who are blowing themselves up, convinced that they are agents of God’s will”, neuroscientist Sam Harris has insightfully said that:

“[T]his, to me, is the true horror of religion: It allows perfectly decent and sane people to believe by the billions what only lunatics could believe on their own.”

There certainly is something special about religion. It alone makes what still seems to be a majority of all humans appear to be lunatics, in at least some respects. It’s often obsessed with valued texts giving homage to the wholesale killing of humans and with the practice of having telepathic contact with a psychopathic imaginary friend. Who’s not afraid of that combination?

What every Western democracy across the planet, from Canada and Australia to France, which yesterday evening was yet again militarily attacked by religion from within, needs to acknowledge, is that, through the centuries, it’s been shaped by secular movements. The Renaissance in the 15th century, the emergence of capitalism in the 16th century, the scientific revolution in the 17th century, the Enlightenment in the 18th century, and the democratization in the 19th and 20th centuries, were all secular movements. These movements have all pushed back the immense might of religion. But, as always, every Western democracy is still threatened from within by the persistent and lethal religious virus.

Filosofimaskinen

Den livsomfattande biologin och den avhumaniserande biologifobin

Uttryck som t.ex. ’biologisk förälder’ och ’biologiska könsskillnader’, med den underförstådda betydelsen ”genetisk förälder” respektive ”genetiska könsskillnader”, förekommer alltför ofta. Hur kommer det sig att dessa felaktiga uttryck alls förekommer?

Ett barn skulle kunna ha ett par juridiska föräldrar, d.v.s. formella vårdnadshavare som har rätten i sina händer, ett annat par sociala föräldrar, d.v.s. praktiska vårdnadshavare som har omvårdnaden i sina händer, och ett tredje par genetiska föräldrar. Det är alltså dessa genetiska föräldrar som ofta kallas för ’biologiska föräldrar’, som om biologi endast vore genetik. Men genetiken är ju bara en del av biologin, som innefattar både arv och miljö. Hur kan någon glömma eller vilja dölja det? I det biologiska föräldraskapet, som vi kan studera hos bl.a. däggdjuren i naturen, ligger ju inte bara det genetiska ursprunget, utan även den praktiska omvårdnaden! Kan det finnas några som vill slippa påminnas om den allomfattande biologin, läran om livet, läran om hela livet, i all sin mångfald och komplexitet? Ja, o ja, ty vi lever i en tid av biologifobi. Fobin mot biologin är något så märkligt som en skräck för läran om livet, som är det värdefullaste vi har. Det är en skräck som föranleder ett förnekande. Och denna skräck verkar framförallt komma från de biologifobiska ideologierna.

Att socialismen i allmänhet, och kommunismen och nationalsocialismen i synnerhet, utgår från existensen av en genuint altruistisk människa, som inte alls drivs av egoistiska incitament, är inget mindre än ett förnekande av biologin. Att religionerna i allmänhet, och kristendomen i synnerhet, påstår att människans uppkomst är planerad och avsiktlig är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att feminismen i allmänhet, och genusvetenskapen och likhetsfeminismen i synnerhet, påstår att människans genetiska könsskillnader enbart innefattar sexualorganen i underlivet är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att i total avsaknad av hållbara argument förneka etablerad naturvetenskap på rent ideologiska grunder är en ytterst extrem och drastisk åtgärd som för mig luktar panik och skräck.

Ett språkbruk som insinuerar att biologin skulle vara ett snävt ämne, ett ämne som långt ifrån är den allomfattande lära om hela livet som det egentligen är, är ett led i ett försåtligt och ideologiskt farligt avbiologiserande av vårt tänkesätt. Och det som är avbiologiserande är avhumaniserande, eftersom även vi människor är organismer. Vi får inte låta kommunisterna, de kristna eller likhetsfeministerna bildligt eller bokstavligt ändra på vad det är att vara människa.

Filosofimaskinen

Tanketabun och statligt feltänkande

Skolverkets publikation Betygsboken 2 – om betygskriterier i ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning är ett två decennier gammalt historiskt dokument över statligt feltänkande. Att den svenska staten, genom sin myndighet Skolverket, överhuvudtaget kunde publicera ett så pass förvirrat dokument borde vara svårt att förstå, men är tyvärr precis det som vi luttrade medborgare har behövt vänja oss vid i landet som har religion och etnicitet som sina främsta tanketabun. Till vår välmenta statsmakt vill jag framföra att mörkermän och mörkerkrafter inte bäst möts med dunkelt tänkande och intellektuell förvirring, utan med tankeskärpa och intellektuell hederlighet.

I kapitlet Religionskunskap står på sidan 48 att ett av de nationella betygskriterierna för betyget Godkänd i kursen Religionskunskap A var att: ”Eleven uttrycker viss tolerans gentemot andra synsätt.” Motsvarande betygskriterium för betyget Väl godkänd står på sidan 49, och var att: ”Eleven uttrycker tolerans gentemot andra synsätt.” Under underrubriken Kommentar till toleransbegreppet på sidan 60 avslutas kapitlet med följande hela stycke på sidorna 61–62:

”Ett av tecknen på att en elev har uppnått godkänd-nivån (det att han visar ’viss tolerans’), är att han har börjat inse vikten av att man inte skall försöka hindra eller försvåra för en annan grupp att utöva sin tro och kultur. Ett minimum av tolerans innebär att en person, även om hon för egen del ogillar en viss åskådning eller kultur, inser värdet av att alla grupper har rätt till och får möjlighet att hålla fast vid och utveckla sin religiösa, kulturella eller etniska identitet.”

Hur bör detta stycke rimligtvis tolkas? Jo, bl.a. på så sätt att varje elev som ville bibehålla den svenska lagen som förbjuder kvinnlig könsstympning omöjligen kunde få ett godkänt betyg i kärnämneskursen Religionskunskap A. Överdrivet formulerat förväntar jag mig att finlandssvenska läsare nu sitter med öppen mun i förvåning, medan rikssvenska läsare bara gäspar av statlig skåpmat.

Globalt förekommer ett vidrigt förtryck av kvinnor. Globalt förekommer ett vidrigt förtryck av afrikaner. Kan vi inte göra mer än så här för att stå upp för de förtryckta människornas rätt till ett liv utan tortyr och stympning? Nog har jag länge misstänkt att byråkraterna på Skolverket domineras av vänsterpartister, men Vänsterpartiets värderingskontradiktioner får inte bli Sveriges. Om statsmakten bestämde att gymnasister inte ens kunde få godkänt i alla kärnämnen utan att vilja tillåta kvinnlig könsstympning, varför tillät inte statsmakten själv kvinnlig könsstympning? Om statsmakten fortsätter att hålla kvinnlig könsstympning förbjuden, varför lät den inte gymnasister tycka att kvinnlig könsstympning skulle vara förbjuden?

Varför kan inte Sverige helt enkelt stå upp för sunda värderingar? Varför kan vi inte kritisera och stävja inte bara nationalsocialister och kommunister vilka strävar efter att få folkmörda, utan även religiösa fundamentalister och biologiförnekare vilka i total avsaknad av hållbara argument strävar efter att få tortera och stympa? Tydligen därför att de religiösa fundamentalisterna och biologiförnekarna är marginaliserade i vårt samhälle. Men är det inte bra att de inte har mer makt och inflytande? Och är inte nationalsocialisterna och kommunisterna också marginaliserade? För egen del tycker jag att det vore både sexistiskt och rasistiskt att tillåta kvinnlig könsstympning, och att det är motsatsen till sexism och rasism att kritisera och stävja sådan tortyr och stympning. 

Filosofimaskinen

Innebörden och önskvärdheten av religionsfrihet

Vad tar vi egentligen bort om vi avskaffar religionsfriheten utan att vi tar bort någon annan frihet? Vi lämnar kvar i oförändrat skick de fem friheterna tanke-, yttrande-, mötes-, demonstrations- och organisationsfrihet, men tar bort religionsfriheten. Vad är det vi egentligen gör då? Innebär religionsfriheten något i sig? Ja, faktiskt.

Människor får tro på Gud, basunera ut det i skrift, delta i fredliga gudstjänster, samt organisera sig i kyrkor och samfund så mycket de orkar i kraft av ovanstående fem friheter såvida de inte inskränker eller inkräktar på andra friheter. För att tro på Gud och utföra ovanstående religiösa handlingar krävs således inte religionsfriheten i sig. Så vad är egentligen innebörden och konsekvenserna av religionsfriheten?

I sin praktiska tillämpning innebär religionsfriheten helt enkelt att det som är religiöst går före det som är icke-religiöst. Religionsfriheten innebär att religiösa skäl har företräde framför icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.

När pingstpastor Åke Green i sin församling på Öland 2003 höll en predikan om homosexualitet inför inbjuden media yttrade han bl.a. att:

”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.”

Han blev åtalad för hets mot folkgrupp men friad i Högsta domstolen med hänvisning till religionsfriheten. Om sammanhanget hade varit icke-religiöst så hade han fällts, och om inte enbart citatet utan även sammanhanget hade varit nationalsocialistiskt så hade han fått ett strängare straff, eftersom han då även hade gjort sig skyldig till hatbrott. Detta är vad religionsfriheten innebär. Den värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl.

När jag i Sverige sökte till gymnasiet gällde närhetsprincipen. Jag sökte en och endast en gymnasieskola, och den låg i min egen stadsdel. Denna skola var den klart närmaste gymnasieskolan, och dit hade jag en promenadväg på 0,5 km. En av mina framtida kamrater bodde på den andra sidan av staden, i en icke angränsande stadsdel, men sökte ändå samma gymnasium som jag. Trots att vi båda blev antagna till samma utbildning så blev jag antagen till en gymnasieskola i hans stadsdel, fågelvägen 5 km bort från mitt hem, medan han blev antagen till den skola som jag hade sökt, trots att den för honom låg flerfaldigt längre bort än den skola som jag blev antagen till. Under enbart närhetsprincipen så hade det här varit rejält snurrigt.

Intressant nog så var det varken hans eller mina betyg som var förklaringen till denna rockadantagning, utan det var religionsfriheten! Min framtida kamrat bekände sig nämligen till en etablerad och erkänd religion som av sina bekännare kräver en särskild kost som inte erbjöds till lunch i någon av stadens gymnasieskolor, men däremot i en enda grundskola, som händelsevis låg på promenadavstånd från en enda gymnasieskola, nämligen den som både han och jag hade sökt.

Mina icke-religiösa antagningsskäl, som är begripliga för var och en, och som handlar om restid och belastning på kollektivtrafiken, fick således stryka på foten för hans religiösa antagningsskäl, som är obegripliga för åtminstone mig. (Sedermera ändrades min antagning så att han och jag blev klasskamrater. Ibland gick han och jag och åt lunch på hans religiösa grundskola, varvid både han och jag var tvungna att anpassa vår klädsel, men oftast åt vi båda den religiöst oacceptabla lunchen på vår gymnasieskola.)

Detta är vad religionsfriheten innebär. I såväl stort som smått innebär religionsfriheten att statsmakten värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.

Filosofimaskinen

Hur svårt är det inte att tro! Frågor och svar om Gud

Jag förundras över hur det verkar vara möjligt för vissa personer att upprätthålla en Gudstro. Jag förundras inte därför att Gudstron skulle vara någonting bra, ty det är den verkligen inte, utan därför att den rimligtvis är så intellektuellt svår att upprätthålla.

Hur många Gudar finns i universum? Monoteisterna svarar en (1). Ateisterna svarar noll (0). Gud är en entitet som kan planera, kan hysa avsikter, i högsta grad är medveten, således är en person, men som inte är en människa, utan som är övernaturlig, d.v.s. kan bryta mot naturlagarna. För att vara Gud måste en entitet ha haft en avgörande och direkt inverkan på universums skapelse, samt vara övernaturligt vetande och mäktig. Så säger i alla fall monoteisterna. Ateisterna däremot behöver ingen Gudsuppfattning. En person som tror på naturvetenskapen, varken mer eller mindre, är ateist.

Fråga 1 Tankefel

När jag frågar en monoteist vad jag som ateist gör för fel – på vilket sätt jag tänker fel när jag ur mina observationer av universum inte drar slutsatsen att Gud finns – så får jag alltid ett av två svar.

Svar 1.a) Religiös pseudoempirism

Felet jag gör är att jag inte ser Gud, trots att Gud finns här för alla att se. Den här monoteisten hävdar således att naturvetenskapen egentligen kan observera Gud, men inte rapporterar sina observationer eller kanske inte ens vill öppna sina ögon. Egentligen borde därför naturvetenskapen vara monoteologisk. Egentligen borde det stå om Gud i läroböckerna i biologi och kemi, och framförallt fysik. Den här varianten av monoteism borde således gå att utbilda bort, såvida monoteismen som tankevirus inte gör sina smittbärare obildbara. Ingen har stoppat monoteisterna från att bedriva naturvetenskap, förutom dem själva, men ändå misslyckas de kapitalt med att påvisa några som helst direkta eller ens indirekta observationer av sin kära låtsasvän.

Svar 1.b) Religiös pseudorationalism

Felet jag gör är inget. Den här monoteisten, till skillnad från den förra, hävdar att Gud helt enkelt inte har velat avslöja sin existens för just mig. Några monoteister har faktiskt sagt att jag ändå kommer att brinna i det så kallade helvetet. Otur för mig. Gud är helt enkelt inte rättvis. I takt med naturvetenskapens landvinningar drabbas oturligt nog en allt större andel av de arma människorna av Guds omotiverade och människohatande blygsel. Så jag kan med gott samvete fortsätta vara ateist, som om ateismen vore ett val, istället för den intellektuella nödvändighet som den är. Den metod som Gud använder sig av för att tillkännage sin existens är alltid telepatisk direktkontakt, eller snarare bristande skepticism hos den arma mottagaren. Monoteismen som tankevirus hallucinerar.

Fråga 2. Miljöförändring

När jag frågar en protestantisk monoteist, som varken talar spanska eller arabiska, vilket modersmål som hon hade haft om hon i späd ålder hade adopterats bort till en spanskspråkig och katolsk familj i Latinamerika, eller en arabiskspråkig och muslimsk familj i Mellanöstern, så får jag alltid samma svar. Men om jag istället frågar om hon hade haft en annan Gudstro så får jag alltid ett av två svar.

Svar 2.a) Religiös pseudoontologi

Trots att hon hade talat spanska eller arabiska så hade hon ändå blivit protestant, icke-katolik och icke-muslim. Sådana svar har jag faktiskt fått; bl.a. en medlem i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, av alla svår-universaliserbara väckelserörelser, påstod att hon hade upprättat samma Gudstro i samma väckelserörelse även om hon i späd ålder hade blivit bortadopterad till andra sidan jorden. Här brukar debattens åhörare inte längre kunna låta bli att dra lite på mun.

Svar 2.b) Religiös pseudoepistemologi

Hon hade inte bara talat spanska eller arabiska, utan hade även varit katolik eller muslim. Vad är det i sådana fall som talar för att just den här fjärde monoteisten har rätt i sin protestantism, icke-katolicism och icke-islam? Är det inte möjligt att göra likadana observationer av universum i Latinamerika och Mellanöstern? Eller är det otur i den telepatiska direktkontakten nu igen? Den här fjärde monoteisten är som du snart kommer att få se inte den enda monoteisten som kapitulerar sin Gudstro.

Svarskombinationerna

Särdeles misslyckat blir det när en och samma monoteist svarar på båda frågor. Var och en av de tre kombinationerna 1.a) tillsammans med 2.a), 1.a) tillsammans med 2.b), och 1.b) tillsammans med 2.a) är synnerligen olycklig.

Svar 1.a) är svårförenligt med 2.a), ty om Gud finns för alla att se, så borde inte rätt arvsanlag krävas för att se Gud.

Svar 1.a) är svårförenligt med 2.b), ty om Gud finns för alla att se, så borde inte en adoption göra någon blind för Gud.

Svar 1.b) är svårförenligt med 2.a), ty om rätt Gudstro kräver Guds välvilja, så borde inte rätt arvsanlag krävas för att se Gud.

Kvar står då kombinationen 1.b) tillsammans med 2.b). Denna kombination är inte bara en ännu större kapitulation av Gudstron, utan är det yttersta uttrycket för monoteologisk relativism.

Fråga 3. Falsifierbarhet och hypotetisk empiri

När jag frågar en monoteist vad han skulle behöva vara med om – vilka empiriska erfarenheter han skulle behöva göra – för att han skulle överge sin Gudstro, så får jag alltid samma svar. Själv säger jag att jag skulle överge min ateism om en entitet, som var en person som kunde bryta mot naturlagarna, samt var orimligt vetande och mäktig, från ingenstans materialiserade sig framför oss. Entiteten skulle veta vilka vilda djur som jag ensam ute i naturen senast såg i min kikare, och skulle skicka mig välmående till Saturnus ringar och tillbaka i ett nafs.

Svar 3. Religiös redundans och tomhet

Monoteisten svarar dock, efter att ett tag ha stött och blött denna centrala fråga för första gången, att ingenting skulle få honom att överge sin Gudstro. Oavsett vad han skulle vara med om, oavsett vilka empiriska erfarenheter som han skulle göra, så skulle han fortsätta att tro på Gud. När jag då påpekar att hans Gudstro därför inte har något empiriskt innehåll – inte har någon koppling till det universum som vi kan observera – och därför är tömd på innebörd och mening, så infinner sig den långa tystnaden, den totala kapitulationen.

Filosofimaskinen

Svenska kyrkans skolavslutningar och förnekande av biologin

Under 1990-talet tryckte Svenska kyrkan upp ett par miljoner exemplar av Lilla boken om kristen tro, och delade ut dem kostnadsfritt till hundratusentals hushåll i Sverige. Avsnittet Underbart och underligt, på sidan 6, lyder i sin helhet så här:

”Den tid är långt borta då man menade att vetenskapen gjorde Gud överflödig. Tanken [sic] att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman de 2 000 enzymer som livet är beroende av, är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning. Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767.

Med ett nyfött barn i famnen, när man räknar fingrar och tår, fylls man av förundran över livet. När man går från långvårdsavdelningen där någon dött känner man att det måste finnas något mer.”

I oförstånd förnekar således Svenska kyrkan existensen av darwinismens naturliga urval. Svenska kyrkan vägrar alltjämt att korrigera denna folkförvillelse, och är uttryckligen en kyrka vars tro är bevisbart falsk. Den hävdar indirekt att biologiundervisningen i Sveriges grundskolor, gymnasieskolor och högskolor i grunden är felaktig, men vill inte ge sig in i en argumentation om det. Om den istället hade förnekat Förintelsen så hade kanske medlemsraset och skolornas upprördhet varit större. Hur som helst är Svenska kyrkan en organisation som är intellektualismens, vetenskapens och skolans självpåtagna motståndare.

Sveriges borgerliga regering meddelande i förrgår att den föreslår att konfessionella inslag ska bli tillåtna under skolavslutningar i kyrkan. Utbildningsdepartementet skrev den 5 augusti 2014, i pressmeddelandet Skolavslutningar i kyrkan tillåts (vilket är en märklig rubrik eftersom skolavslutningar i kyrkan inte är förbjudna), att:

”Eleverna får dock inte känna sig tvingade att delta aktivt i inslag med konfessionell prägel, t.ex. bör de inte uppmanas att aktivt delta i bön och trosbekännelse bör inte förekomma. Vidare ska eleverna kunna avstå från att delta i hela den aktivitet där det konfessionella inslaget ingår.” [Min kursivering]

Särskilt ordet ’aktivt’ rimmar mycket illa med den nuvarande skollagen, som i tre på varandra följande stycken i första kapitlet lyder:

”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.”

I framtiden accepterar således Sveriges regering att elever som inte avstår från hela sin skolavslutning känner sig tvingade att inaktivt delta i inslag med konfessionell prägel, och att de uppmanas att inaktivt delta i bön. Fy Fan! Varför inte skicka eleverna till väckelse- och förintelseförnekarmöten?

Med ett nyfött barn i famnen, när man räknar fingrar och tår, fylls man av beundran för livet, i synnerhet av det naturliga urvalet, som vi alla kan tacka vår existens för! När man går från långvårdsavdelningen där någon har dött känner man saknad, eftersom en individs liv inte fortsätter efter dess död. Om du är osäker på detta faktum, vänligen studera läran om livet, d.v.s. biologi.

Filosofimaskinen