Moral som en följd av naturligt urval

I vildmarken jagar ett rovdjur ett villebråd. Rovdjuret visar med sitt beteende att det, för sin egen del, skulle vara vara gott och rätt att äta upp villebrådet, som med sitt beteende visar att det, för sin egen del, skulle vara ont och orätt att bli uppäten. Här, i det naturliga urvalets domän, ligger både etikens yttersta biologiska ursprung och etikens yttersta filosofiska berättigande.

Filosofimaskinen

Om moralens härstamning

Människor överlag verkar inte förstå sig på vad moral är, vilket skulle kunna uppfattas som oförenligt med att människor verkar ha uppfunnit moralen. Det man har uppfunnit förstår man sig på. Så kanske människorna trots allt inte har uppfunnit moralen, utan snarare har upptäckt den. I sådana fall borde vi människor säkerligen veta hur vi kan observera den. Det man har upptäckt vet man hur man kan observera. Men det gör vi inte. Vad besynnerligt! Moralen och dess ursprung verkar sannerligen vara förvirrande. Så länge dess biologiska härstamning förnekas.

Filosofimaskinen

Ethology and Ethics

Filosofimaskinen

The Rightness Criterion

Filosofimaskinen

Har vi fri vilja?

Ett nödvändigt men otillräckligt villkor för att en individ skulle ha haft fri vilja vid en viss tidpunkt är att denna individ, vid den tidpunkten, i själva verket kunde ha handlat annorlunda än vad hon faktiskt gjorde, trots ett och endast ett gemensamt förflutet ända fram till den tidpunkten. Existensen av fri vilja är därför oförenlig med determinism, d.v.s. oförenlig med fallet att för varje händelse så existerade villkor sådana att de inte kunde ha undvikit att orsaka den händelsen. Determinism är helt enkelt inkompatibel med ’fri’-delen av fri vilja.

Negationen av determinism, d.v.s. indeterminism, å andra sidan, är istället inkompatibel med ’vilja’-delen av fri vilja, eftersom att utföra en handling till följd av äkta slump, d.v.s. till följd av en händelse som inte är determinierad, är inte att utföra den enligt någon individs vilja. I detta fall är initieringen av handlingen fullkomligt slumpmässig, och helt enkelt inte en följd av någon individs önskade inflytande eller intention.

Fria vilja existerar således inte, och följaktligen måste moralfilosofin klara sig utan den.

Filosofimaskinen

Politiska ideologier och den pseudonaturliga naturrätten

Av de allmänt kända partiprogrammen i Sverige finns ett som utmärker sig som väsentligt bättre än de andra. Det är Medborgerlig Samlings idéprogram från april 2017.

Bara att få slippa läsa om alla människors påstått lika värde är en fröjd. En annan fröjd är frånvaron av modernt paketerad socialism och andra fördärvligt ’vackra ord’ som de andra partierna till höger och vänster tror är ljuv musik för så gott som alla svenskar. Än finns faktiskt en del anhängare av kapitalism och marknadsekonomi kvar i landet.

Problem finns dock i detta idéprogram. Dessa problem rör framförallt moralfilosofi och politisk filosofi. Medborgerlig Samling talar sig varmt för naturrätten, som är fördarwinistisk och därmed varken baserad på en djup förståelse för människans natur eller för varför individer överhuvudtaget hyser normer och värderingar. Naturrätten är dessutom påstått naturlig, men är egentligen snarare övernaturlig, och är förstås helt överflödig för att motivera partiets politik.

Idéprogrammets första kapitel ”Ideologisk hemvist” inleds med varma ord om både liberalismen och konservatismen. Därefter står:

”Äganderätten - att få råda över sin lagligt förvärvade egendom, få bedriva handel och få njuta frukterna av sitt eget arbete - är […] ytterst betydelsefull i ett fritt samhälle. Friheten ska därtill omfatta alla människor; utfallen av denna frihet kommer dock alltid att skilja sig åt. Medborgerlig Samling står upp för dessa rättigheter. De bevingade orden ur den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 beskriver detta med precision: 

‘We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.’ ”

Denna gamla mening beskriver dock ingenting med precision. Den innehåller inga ”sanningar”, dess påståenden är allt annat än ”självklara”, människorna är varken skapade ”likadana” eller ”likvärdiga”, och ingen ”Skapare” har ”begåvat” dem med några ”oföränderliga rättigheter”. Hur kan ett modernt politiskt parti citera detta förlegade dravel?

Idéprogrammets första kapitel fortsätter lite längre ned:

”Formuleringen i den amerikanska självständighetsförklaringen hör lika mycket hemma i ett konservativt sammanhang som i ett liberalt sådant. Dess rättigheter har ansetts som naturliga - därav begreppet naturrätt - med rötter tillbaka till antikens Grekland och filosofer som Aristoteles.”

och ännu längre ned:

”Den liberala traditionen och naturrätten föreskriver att det finns värden och rättigheter vilka staten inte har rätt att upphäva, vilka kan gå före de lagar och regler som tillfälligt har instiftats, om de sistnämnda försöker att helt tillintetgöra dessa värden och rättigheter.”

Idén som Medborgerlig Samling försöker torgföra är således att oavsett vilka politiska åsikter som svenskarna i sekler skulle vara demokratiskt överens om, så måste de ändå underkasta sig vissa oföränderliga rättigheter som ingen längre vill ha, eftersom dessa rättigheter skulle vara givna av naturen, trots att ingen biolog någonsin har sett dem. Snacka om odemokratisk konservatism!

Filosofimaskinen

Moralfilosofins misslyckande

Vi människor har ofta starka åsikter om vilka handlingar som bör och inte bör utföras, men om detta har vi ingen kunskap. Den centrala evidensen i fysik och biologi är massivt överväldigande och oerhört övertygande, vilket evidensen i moralfilosofi aldrig är i närheten av. Faktum är att i moralfilosofi råder en fullständig avsaknad av evidens. Att vi alls kan vara övertygade om normativa åsikter trots fullständig avsaknad av evidens beror på våra normativa åsikters biologiska och icke-akademiska ursprung.

Vår kunskap i fysik och biologi är massiv till sin omfattning; vår kunskap i moralfilosofi är näst intill ingenting. Detta beror dock inte på att moralfilosofin skulle vara oviktig. Om kunskap äntligen skulle uppnås om vilka handlingar som faktiskt bör utföras och inte, och vilken politisk ideologi som faktiskt bör implementeras, så skulle det säkerligen vara en intellektuell och praktisk revolution för mänskligheten.

I moralfilosofi, som är den yttersta skiljedomaren för allt beteende, är vår inbördes krigande art ett kapitalt misslyckande; i fysik, biologi, matematik, och teknologi är denna intelligenta människoapa en imponerande framgång. Matematiskt och teknologiskt ligger vi utan tvekan oerhört långt före gorillorna; moraliskt är jag inte ens säker på att vi överhuvudtaget ligger före. Denna diskrepans är smärtsamt slående, och måste vara orsakad av något. Skulle denna skillnad kunna vara orsakad av att varken objektiv eller universell etik existerar, och att bara subjektiv moralisk kunskap är möjlig?

Filosofimaskinen

Rovdjuret och villebrådet

I det vilda jagar ett djur ett annat. Vare sig det är en räv som jagar en gräsand eller en duvhök som jagar en orre, så är det ett rovdjur mot ett villebråd. Denna jakt är en djupt existentiell konflikt. När rovdjuret är i färd med att fånga det flyende villebrådet så har de två individerna helt oförenliga intressen. Rovdjurets intresse är att fånga och äta villebrådet, vars intresse är att komma undan oskatt. Dessa två intressen är resultatet av det naturliga urvalet, och ingen moralfilosofi i världen kan lösa konflikten genom att göra de två förenliga. Idén och idealet att alla bör arbeta tillsammans i harmoni för allas bästa har vissa problem med realism och verklighet, i synnerhet med individers genetiska konstitution. 

Faktum är att varken rovdjuret eller villebrådet har något att lära av moralfilosofin. Trots att de inte är perfekt anpassade så är de båda välanpassade till sin miljö, och deras beteenden är varken intellektuellt eller emotionellt inadekvata. Deras beteenden är inga misstag, trots hänsynslösheten i dem. Jakten är en ursprunglig konflikt mellan skilda existentiella intressen.

Naturen är en arena av konflikt mellan oförenliga intressen. Varje konflikt är ett resultat av det naturliga urvalet, och det naturliga urvalet gör djur besatta av sin egen överlevnad och reproduktion. Detta är djurens yttersta intresse, och visar sig inte bara i jakten och flykten, utan i allt djuriskt beteende. Djuren uppvisar en välanpassad balans mellan själviskhet och altruistisk självuppoffring vilken aldrig har förekommit i den etablerade moralfilosofin. Idén och idealet att alla djur, inklusive människor, bör arbeta tillsammans för allas bästa uppvisar lika mycket realism som religiösa bilder av paradiset, vars lejon lever i harmoni med lamm.

Rovdjuret visar genom sitt beteende att det för dess egen del vore rätt och gott att äta upp villebrådet, som genom sitt beteende visar att det för dess egen del vore orätt och ont att bli uppäten.

Filosofimaskinen

What is Philosophy?

When I teach philosophy I usually start off by trying to explain what the academic discipline philosophy is. Doing this I use three quite different explanations, which I hope, eventually, will amount to the same thing, and one unified understanding, for my students.

Explanation 1 is historical and describes philosophy as the residual discipline. Explanation 2 is relational and describes philosophy as the ultimate discipline. Explanation 3 is internal and describes philosophy as the ontological and ethical discipline.

1. Historically, philosophy is the leftover academic discipline without any accepted method of achieving knowledge. Philosophy is what has been left in the dark whilst the other academic disciplines one after one have dawned upon us and been enlightened by evidence.

2. Relationally, philosophy is the fundamental academic discipline, being the intellectual foundation of all other academic disciplines. Philosophy is where you eventually arrive after consecutively having asked: “Why?”, regardless of where you academically started.

3. Internally, philosophy is the academic discipline basically dealing with metaphysics and value theory. Philosophy deals with the intellectual basis of the insistent and imminent pair: knowledge and behaviour. At each and every conscious moment you think and you act.

Filosofimaskinen

Reasonable Requirements of any Moral Theory

Normative ethics is an endeavour which at its core tries to give an answer to the question: “Which actions ought to be performed?”. Many answers to this question have been suggested throughout history, some more appealing than others, but most of them seem to carry irreparable faults. We humans might not have a correct answer to this question, but that doesn’t mean that we can’t find reasonable or even self-evident conditions which a satisfying answer must fulfil. By establishing such requirements I believe that it will become quite clear that some classical and highly regarded moral theories are simply not up for the task of properly answering this crucial question. This reveals somewhat of a failure of moral philosophy.

The first issue I want to address is the range of the question. Some moral philosophers believe that the question is only about answering so called “moral questions”, i.e., which actions ought to be performed in tricky situations, when how we should act is especially unclear, in social situations, or when we have conflicting moral instincts and intuitions. Questions that are not considered of interest are for example: “Which clothes should I wear today?”, or “What should you serve for dinner to your children?”. I find this view unacceptable. The range of the question isn’t limited, especially not if the limit is arbitrary. The question needs to cover how one should act in all situations, simply because we want to answer the question. Otherwise we’re left without guidance and with uncertainty. This completeness criterion demands that the answer actually answers the question of which actions ought to be performed, in all situations.

The second issue I want to address are contradictions in the answer. The consistency criterion demands that the answer doesn’t contain any contradictions. The answer may not suggest that you should perform an action and at the same time not perform that same action, since this would constitute a contradiction. Such a contradiction would make it impossible to deduce which action should be performed in that particular situation, making the answer unsatisfying, to say the least. The contradiction even leads to worse consequences, since anything can be logically derived from a contradiction. Providing no guidance is, however, bad enough.

There is one additional issue I would like to highlight, an issue which rarely is mentioned or discussed. Commonly, normative ethics only concerns itself with human actions. The subspecies homo sapiens sapiens has understandably had a special place in philosophical discussions, but the question is not inherently only about one subspecies in the universe. The completeness criterion covers all situations in which somebody should perform an action, even if this “somebody” isn’t a human being. Human successors, alien life in other solar systems, and other species on Earth shouldn’t be arbitrarily excluded.

It seems like an impossible task for any moral theory based on virtue or deontology to ever be able to fulfil the criteria of completeness and consistency, begging the question that if these moral theories can’t seem to achieve the very basics of reasonable or even self-evident demands, are they really worthy of any consideration at all? The only type of moral theories that seem to be able to provide a satisfying answer are consequentialistic. This reveals a failure of moral philosophy. Mesmerized by the illusion of human superiority, moral philosophy has lost its sights of the fundamental questions that it should answer.

Överlevnadsmaskinen

Är folkmord rätt därför att Gud tycker det, eller tycker Gud det därför att folkmord är rätt?

Frågan gäller inte bara vilken etik som är den rätta, utan framförallt vad som gör den berättigad.

Vissa personer tror att vi människor har fått en universellt giltig etik direkt från Gud, och att Gud allena gör den berättigad. Vad dessa teister misslyckas med att förklara är huruvida en handling är rätt till följd av att Gud tror det, eller huruvida Gud tror det till följd av att handlingen är rätt. Är vissa fall av folkmord rättfärdiga till följd av att Gud befaller dem, eller befaller Gud dem till följd av att de är rättfärdiga? I det första fallet skulle inledandet av ett kärnvapenkrig vara rätt i kraft av att Gud har en föraning om att inledandet av kärnvapenkriget är rätt. I det andra fallet skulle Gud vara endast en budbärare, och vad som gör en handling rätt skulle vara oredovisat. I det första fallet är teisten totalt oetisk, och skulle vara villig att inte bara moraliskt acceptera vad som helst, utan även genomdriva vad som helst. I det andra fallet misslyckas teistens Gud att ge något som helst berättigande av etik.

Visserligen står varje ateist inför det påträngande, överhängande, och olösta problemet om etikens yttersta berättigande, men det gör även varje teist i lika stor utsträckning. Teismen ger inget som helst stöd till moralfilosofin.

Filosofimaskinen

A Darwinian Response to Sam Harris’s Moral Landscape Challenge

In his book The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, the superb atheist debater Sam Harris is not even close to showing how science could determine values, let alone human values. For me this remarkably misguided book was devastatingly disappointing. Of course science is essential in deriving instrumental values from an intrinsic value, but how does science determine any value in the first place?

Sam Harris does not formulate any proper intrinsic value, nor does he properly discuss the immense problems which face the undertaking of formulating a rightness criterion. What is the moral relation between humans and other animals? Is it really in our nature to behave according to—and intrinsically value—the intrinsic value supposedly determined by science? In the light of Darwinism, how can anybody be expected to actually behave impartially? In The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, Sam Harris gives no proper answer to any of these four questions.

Due to the amount of criticism since its publication in 2010, Sam Harris issued a public challenge in 2013 to be entered in 2014. In under 1,000 words he asked for a disproof of his “central argument”:

“Morality and values depend on the existence of conscious minds—and specifically on the fact that such minds can experience various forms of well-being and suffering in this universe. Conscious minds and their states are natural phenomena, fully constrained by the laws of the universe (whatever these turn out to be in the end). Therefore, questions of morality and values must have right and wrong answers that fall within the purview of science (in principle, if not in practice). Consequently, some people and cultures will be right (to a greater or lesser degree), and some will be wrong, with respect to what they deem important in life.”

Here is the 999 word response from The Inverted Fable of Reality:

1. The Ethic Most Compatible with Science

So, which ethic is most compatible with science, and with reality? Is it hedonism, which in its strongest utilitarian version claims that an action is right if and only if, for all beings and for all future, the action maximizes the difference of all pleasure and all suffering? I think not. Surely not in a version in which beings in order to be counted must have conscious minds, partly since that version no longer would have the tempting “difference of all pleasure and all suffering” as its intrinsic value.

I believe that neither morality nor values at the very core depend on minds being conscious or experiencing pleasure or suffering.

Certainly the ethic most compatible with science depends on life. What would be the value of a universe forever without life? What would the Sun and the water be good for without life? Nothing. The permanent extinction of life would mean the eradication of all values. So, how did life create values and ethics?

When a predator is about to catch a fleeing quarry, the two animals have incompatible interests. The interest of the predator is to catch and eat the quarry, whose interest is to get away unharmed. The predator shows by its behaviour that, for its own part, it would be right and good to eat the quarry, who by its behaviour shows that, for its own part, it would be wrong and bad to be eaten.

2. The Non-universalizable Ethic of the Predator and the Quarry

Are the two animals mistaken in not behaving according to a universalizable ethic, i.e. an ethic which could be held as right by everyone simultaneously without ethical disagreement? I think not. How could possibly the predator and the quarry be expected to settle matters? The hurried requirement that no ethic may be non-universalizable is mistaken and should not be made on rightness criteria, but on social contracts.

I believe that ethical opinions do not exist in any other way than as individual opinions, and that these only can be understood indexically. Not only aesthetical propositions but also ethical propositions are indexical in the same way as for example the word ‘I’ is indexical, which it is because what it denotes, i.e. whom it refers to, depends on who says or has written it.

As I see it, the meaning of an aesthetical proposition depends on who utters it. If for example the person P utters the proposition “Bruno Liljefors’s oil painting ‘A Fox Family’ is beautiful”, it does not mean the same thing as if the non-identical person Q utters the same proposition. In the first case this proposition means that P for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful, whereas in the second case the proposition means that Q for its own part thinks so. Neither P nor Q would be able to show that this painting in any higher, universal meaning really is beautiful. However, P, through its behaviour, and Q, through letting its nervous system be scanned, might show that P and Q, respectively, for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful.

The same is true for ethical propositions; they can only be understood indexically. That is why the predator and the quarry are not mistaken in not practising a universalizable ethic. Nonetheless, they both practise the same ethic. How can that be? Well, their ethic is indexical, and is created by natural selection, and so, is the ethic of animals.

3. The Ethic of Animals

Natural selection is the ultimate explanation of the behaviour of both the predator and the quarry, indeed of any animal. Richard Dawkins’s “central theorem of the extended phenotype” states that:

“An animal’s behaviour tends to maximize the survival of the genes ‘for’ that behaviour, whether or not those genes happen to be in the body of the particular animal performing the behaviour.” [Dawkins, 1982, The Extended Phenotype, Oxford University Press, p. 248].

To maximize the survival of the genes for one’s behaviour is precisely the behaviour which the ethic of animals prescribes. Therefore the ethic of animals is the ethic according to which:

An action is right for an individual if and only if the action maximizes the survival of the genes for this individual’s behaviour,

i.e. if and only if the action maximizes this individual’s behavioural fitness. This consequentialist rightness criterion makes the ethic of animals not only complete, consistent, indexical and non-universalizable, but also fully compatible with the modern Darwinian insights that the genes are selfish and that impartial altruism cannot be an evolutionarily stable strategy.

4. The Inverted Fable of Reality

Which ethic is actually practised on Earth? Certainly not hedonistic utilitarianism, which is evolutionarily self-defeating. No, it is the ethic of animals, which therefore is the ethic of reality.

The ethic of animals is the only ethic which is completely non-dependent on indoctrination and might be said to be a discovery rather than an invention, since its behaviour is created by natural selection.

The ethic of animals is not ultimately based on pleasure and suffering, even though it in practice takes them both well into account, since they are created by natural selection. Even an injured animal’s suffering (but not injury) is in the interest of the animal, since the suffering often decreases the risk of the injury to both be worsened and repeated, if for example the animal is limping.

That an ethic at the very core takes pleasure and suffering into account, like hedonism does, is ill conceived, since the cause of the fact that individuals seek pleasure and shun suffering is that they thereby increase their behavioural fitness, which I think it is more well thought out of an ethic to take into account at the very core. As I see it, the ethic of animals therefore trots a final step further in its justification of its intrinsic value than hedonism does.

Filosofimaskinen

Konsekvensialism, mål och nöjdhetsgränser

Den svenska grundskolan handlar numera mycket om att eleverna ska nå de så kallade målen. Inför de olympiska spelen kan den svenska truppens så kallade mål vara att ta minst åtta medaljer. Men när ett svenskt lag har kommit till final och därmed säkrat minst ett silver, borde det inte vara ett mål att vinna även den matchen, trots att det inte skulle ge fler medaljer? Och halvvägs in i de olympiska spelen när Sverige överraskande redan har tagit åtta medaljer, borde det inte vara ett mål att ta ännu fler? Kanske t.o.m. så många som möjligt? Jo, det är ju klart, målet är egentligen att maximera något.

Eftersom det skulle leda till en större satsning på de så kallade starka eleverna och en mindre satsning på de så kallade svaga, är dock inte den svenska grundskolans mål att maximera kunskap, trots att skolan beskriver sig själv som målstyrd. Istället är det så kallade målet att alla elever ska nå målen. Men det är ju inget mål, utan en utopisk nollvision om noll intellektuellt förolyckade barn. Det är de starka eleverna som mest lyckas omvandla undervisning till akademisk kunskap, som de till skillnad från de svaga eleverna dessutom verkligen behöver, och är därför de som betalar priset för att inte på lika villkor inkluderas i skolans kvasi-egalitära och kvasi-konsekvensialistiska kalkyler.

Ett godkänt betyg är förstås inget mål; ett godkänt betyg är en lågt satt nöjdhetsgräns. Så länge alla svenska elever får godkänt ska vi vara nöjda, annars inte. Att ta minst åtta medaljer i de olympiska spelen är förstås inget mål; att ta minst åtta medaljer är en nöjdhetsgräns, måhända rimligt satt, men ändå en gräns för deklarerad nöjdhet. Så länge Sverige tar åtta medaljer ska vi vara nöjda, annars inte.

Att vara målstyrd på riktigt är att vara konsekvensialistisk, d.v.s. värdemaximerande. Konsekvensialismen hävdar att enbart värdet av en handlings konsekvenser är relevant för huruvida handlingen är rätt eller orätt, på så sätt att just den handling är rätt vilken maximerar det intrinsikala värdet, d.v.s. det enda som är värdefullt i sig. Att göra sitt bästa, i skolan eller de olympiska spelen, är just att prestera så bra som möjligt, att uppnå det bästa möjliga resultatet, att skapa de bästa möjliga konsekvenserna. Så varför är det så svårt för människor i prestationsbranschen att förstå sig på konsekvensialism? Vi uppmanas att ta ansvar för konsekvenserna av våra handlingar, samt vara resultatinriktade och målstyrda, men absolut inte att vara konsekvensialistiska och tycka att ändamålet helgar medlen.

Att ha en fullständig och konsekvent etik, d.v.s. en etik som är tillämpbar i varje situation och som är entydigt tillämpbar, d.v.s. en etik som är heltäckande och ordentlig, är just att vara konsekvensialist. Ingen icke-konsekvensialistisk etik är fullständig och konsekvent, och därmed ett svar på frågan om vilka handlingar som individer bör utföra. Icke-konsekvensialistisk etik lever på att varje klassisk och etablerad konsekvensialistisk etik har ett fatalt orimligt intrinsikalt värde genom att inte utgå från den yttersta grunden till individernas handlingar och värderingar.

Att vara rationell är att välja rätt medel för sitt mål. Grundläggande för att vara rationell är därför att först identifiera sitt mål, d.v.s. att finna rätt intrinsikala värde. Detta mål är ett altruistiskt egenintresse som man egentligen redan har, och som skulle framträda klart om man bara blev av med sin normativa indoktrinering, sin kulturella fernissa.

Filosofimaskinen

Underhållning, hedonism och överlevnad i en virtuell framtid

De senaste decennierna har vi fått uppleva en häpnadsväckande teknikutveckling. För mänsklighetens framtid är den tekniska utvecklingen av yttersta vikt, bl.a. för att lösa globala problem med ackumulerad miljöförstöring och dödliga smittämnen. För hundratals miljoner människor är dock den nya tekniken mest framträdande genom något så pass oviktigt som underhållning. Aldrig tidigare har det funnits så stora möjligheter att finna tillfredsställelse och njutning för stunden. Aldrig tidigare har det tillnärmelsevis konsumerats så mycket underhållning.

Betrakta t.ex. de över två miljarder visningarna på YouTube av den 4 minuter långa musikvideon Gangnam Style. Vi är inte de första att påpeka att mänskligheten skulle ha kunnat åstadkomma en hel del om denna visningstid istället hade ägnats åt någonting konstruktivt. Denna ökande underhållning verkar allt mer appellera till människors kortsiktiga tillfredsställelse genom snabba klipp och klick. De flesta människor verkar bara flyta med i utvecklingen och njuta av den i sann hedonistisk anda, utan att fundera över dess konsekvenser.

För oss fitnessister är denna utveckling alarmerande. Människor är genetiskt anpassade till en förhistorisk miljö och inte till möjligheten av att uppnå artificiell och improduktiv tillfredsställelse till priset av att välja bort produktiva handlingar för överlevnad och reproduktion. Vi fruktar att människan kommer att skapa en individualiserad underhållningsmiljö som är så perfekt anpassad till våra egna drifter att vi kommer att bli uppslukade av den. För en hedonist kan det bli oöverstigligt svårt att värja sig från denna färdigserverade njutning. Tänk om vi i framtiden kommer att kunna leva i virtuella världar i vilka man kan uppleva sig vara den person som man helst skulle vilja vara och göra det som man helst skulle vilja göra. Verklighetens krav kommer att ha svårt att konkurrera med en sådan artificiellt tillfredsställande och individuellt skräddarsydd fantasivärld.

Under vår långa förhistoria har det naturliga urvalet medelst njutning belönat de handlingar som då gynnade överlevnad och reproduktion. Till följd av evolutionens långsamhet och den snabba tekniska utvecklingen, som i mångt och mycket har ökat vår överlevnad och reproduktion, är vår livsmiljö numera så pass förändrad att många handlingar som blir belönade med njutning varken gynnar överlevnad eller reproduktion. Vi har helt enkelt utvecklat teknik som till viss del lurar oss att handla mot vårt darwinistiska egenintresse. Underhållningstekniken utnyttjar våra begär, inte för vår överlevnads skull, utan vår njutnings skull. (Det innebär dock inte att funktionen av musik och dans som ett kulturellt parningsbeteende har gått förlorad.)

Fitnessismen tänker längre än hedonismen eftersom den är anpassad till faktumet att njutning och lidande är skapade av det naturliga urvalet för att gynna överlevnad och reproduktion. Men inte bara vi fitnessister utan även de hedonistiska utilitaristerna bör bäva inför denna utveckling, trots att de eftersträvar njutning, eftersom den hotar att hämma mänsklighetens utveckling, inte minst kulturellt och tekniskt. För mänsklighetens framtid är det viktigt att vi noggrant beaktar riskerna med att vi alltmer underkastar oss våra kortsiktiga och proximata drifter till priset av våra långsiktiga och ultimata behov. Vi behöver förstå vår djuriska mänskliga natur och inse vad vi egentligen vill och varför, så att vi inte blir slavar under vår egen teknik.


Överlevnadsmaskinen och Filosofimaskinen

Sannolikhet, kausalitet, egoism och historia

Om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, hur stor hade i sådana fall sannolikheten då varit att du nu lever? Drygt 99 procent? Exakt 50 procent? Knappt 1 procent?

För resonemangets skull tänker vi oss att alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att determinismen är sann. (Om vi istället tänker oss att inte alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att indeterminismen är sann, så skulle korrekt sannolikhet vara lägre.)

Ett vanligt svar är att sannolikheten hade varit exakt 50 procent. Visst är det så att om det inte finns något som helst skäl att förvänta sig en viss händelse mer än dess komplementhändelse, så har båda händelser sannolikheten exakt 50 procent. Hur stor är sannolikheten att Sverige blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Att svara exakt 50 procent p.g.a. att det är så oerhört svårt att veta leder till motsägelser. Hur stor är i sådana fall sannolikheten att Finland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Exakt 50 procent p.g.a. motsvarande svårigheter? Hur stor är sannolikheten att Norden blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mer, eftersom både Sverige och Finland ligger i Norden. Hur stor är sannolikheten att Småland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mindre, eftersom Sverige har fler landskap än Småland.

Ett annat vanligt svar är drygt 99 procent. Ett sandkorn är ju så litet och 1 mm är så kort. Vissa saker är så små att de i praktiken är försumbara; i det långa loppet gör de ingen skillnad. Det korrekta svaret är dock klart under 1 procent.

1 mm är en lång sträcka för de oräkneliga gasmolekyler som i luften rör sig alldeles i närheten. De krockar oupphörligt med varandra och med annat, och får genom kedjereaktioner av sådana krockar i atmosfären i sinom tid globala effekter. Efter en tid, sannolikt några veckor, har krockarna med sandkornet påverkat positionen av varje gasmolekyl i det globalt sammanhängande lufthavet.

Vid befruktningen av ett människoägg har vilken spermie som befruktar ägget en avgörande inverkan på vilken person som så småningom utvecklas. Exempelvis avgörs en människas genetiska kön av vilken spermie som befruktar ägget, vilket i sin tur avgörs av ytterst små händelser. Andra vindar och luftdrag i närheten av äggets kvinna och spermiens man veckorna före befruktningen är med stor marginal tillräckliga för att ändra vilken spermie som befruktar ägget.

Har detta någon relevans för egoism? Den etiska egoismen är den moralteori vars intrinsikala värde är differensen av en och endast en individs mängd njutning och mängd lidande. Tänk dig en etisk egoist. Hon värdesätter i sig ingenting annat än sitt eget välbefinnande. Om hon själv inte lever, och därför inte kan uppleva någonting, finns inga värden. Att hon inte bryr sig om fortlevnaden av livet på jorden efter sin egen död är djupt upprörande, men är långt ifrån det enda problemet med hennes etik. Ett förbisett problem med den etiska egoisten är hennes kategoriska och egocentriska värdering av mänsklighetens historia.

Eftersom hon överhuvudtaget inte hade levt om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, så är t.ex. varje dråp och mord genom historien oerhört värdefullt för henne. Varje dödsolycka och fatal sjukdom vilken någonsin har drabbat någon människa genom historien är maximalt värdefull för varje etisk egoist.

En etisk fitnessist, däremot, värdesätter sina egna beteendegener. De kommer inte bara att överleva fitnessisten, utan har föregått fitnessisten under årtusenden och årmiljoner inuti andra människor och individer av andra arter. Ingen annan moralteori än fitnessismen förklarar vad en enskild människa egoistiskt vinner på att offra sig för andra människor. Vi alla delar beteendegener. Vi är alla bärare och delare av inte bara vår mänskliga kulturskatt utan även den välskapta skatt som är våra gemensamma gener.

Filosofimaskinen

Liberalismens teori och praktik

Klassisk liberalism, som i Sverige även kallas ’nyliberalism’, leder lyckligtvis till högerpolitik och kapitalism. Dess teoretiska grund är i och för sig fullständigt orimlig, djupt upprörande och ohjälpligt vag, men dess praktiska konsekvenser, i synnerhet när den justeras i socialliberal riktning, är klart bättre än de flesta andra politiska ideologier. Avgörande problem med den klassiska liberalismen är inte bara att den i brist på frivillig välgörenhet låter arbetsoförmögna människor svälta ihjäl, utan framförallt att den utgår från människans frihet.

Liberalismen är chockerande infantil och simplistisk i sin yttersta grund. Den utgår helt enkelt från normen att:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte använder tvång mot eller skadar någon annan människa.

Denna norm väcker en uppsjö frågor. Traditionellt upplevs liberalismen ge människor omfattande frihet, men eftersom alla handlingar, inklusive underlåtelser, i förlängningen skadar andra människor, så låter den ingen människa vare sig agera eller underlåta sig att agera. Det är förstås logiskt omöjligt, varför jag behöver tolka liberalismen välvilligare:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte använder tvång mot eller skadar någon annan människa på ett direkt vis.

Men vad innebär att på ett direkt vis skada en annan människa?

Har jag rätt att åka bensindriven buss? Att det lite, lite grann förpestar luften för individer av andra däggdjursarter verkar inte göra så mycket för den speciesistiska och fördarwinistiska liberalismen, men det skadar onekligen människor; många får sina liv förkortade med flera år till följd av avgaser. Fast den här orsakskedjan med avgaser i luften verkar vara alldeles för lång för klassiska liberaler, som ju knappast vill förbjuda bensindriven vägtrafik. Det jag inte får göra verkar vara att använda tvång mot eller skada en annan människa genom att komma i direkt fysisk kontakt.

Men en gerillaledare som i stridens hetta skriker ”Eld!” kan ju få både traumatiserade mannar och fiendeliv på sitt samvete, trots att orsakskedjan innefattar ljudvågor genom luften. Egentligen handlar det nog inte så mycket om hur pass direkt skadan tillfogas, utan kanske mer om hur pass stor den tillfogade skadan är. ’Vag’ är bara liberalismens förnamn:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte tillräckligt mycket använder tvång mot eller skadar någon annan människa på ett tillräckligt direkt vis.

Hur pass tillräckligt? Teoretiskt är liberalismen som synes ett omöjligt projekt, men med tanke på de historiska alternativen är jag evigt tacksam för dess globala bidrag som ett praktiskt projekt.

De flesta liberaler verkar av konsekvensialistiska skäl, som går stick i stäv med liberalismens deontologiska moraluppfattning, acceptera upprätthållandet av staten, med dess inneboende våldsmonopol. Trots att de är människor får tydligen både poliser och soldater skada andra människor för att förhindra att ännu fler människor kommer till skada, eller snarare förhindra att människor orättfärdigt kommer till skada eller utsätts för tvång. Den enda normens elegans dignar under ständiga tillägg och undantag. Och hur motiverar socialliberalerna sin ovilja mot att arbetsoförmögna människor svälter ihjäl? Att motivera det borde vara den enklaste sak i världen, men kräver av liberalismen ännu ett svårt avsteg från den enda normen, som uppenbarligen inte gäller.

I Västerlandets historia är staten oerhört central, men är ändå något som en av Västerlandets viktigaste ideologier har oöverstigliga problem med. Om vi bör upprätthålla en stat med makt att tvinga sina undersåtar att betala skatt, som dessutom används till välfärd och omfördelning, vad skiljer den pragmatiska socialliberalen från den pragmatiska socialdemokraten? Måhända finns en gradskillnad, men knappast en artskillnad.

Men om nu människor i den traditionella normaltolkningen av liberalismen har en omfattande frihet, vad bör de göra? Den klassiska liberalismen ger mig ingen som helst hjälp när jag undrar om jag bör bidra till välgörenhet eller inte. Liberalerna säger säkert i sin hyllning av den deontologiska ofullständigheten att det är just det som är sann frihet. ”No clues!” är liberalismens moraliska melodi.

Den etiska fitnessismen, med dess politiska ideologi fitnessistisk kontraktualism, ger liksom liberalismen en politik baserad på individen och en ekonomi utformad av individens incitament, men saknar liberalismens ofullständighet, inkonsekvens och förlamande vaghet. Hur kan någon fördarwinistisk etik eller ideologi överhuvudtaget förväntas vara förenlig med människans natur eller verkliga beteende?

Filosofimaskinen

Värdet av jämlikhet, jämställdhet och rättvisa

Är jämlikhet ett rationellt politiskt mål? Vad innebär rimligtvis ’jämlikhet’, ’jämställdhet’ och ’rättvisa’?

’Jämlikhet’ kan betyda att alla har det lika bra. Om alternativet till jämlikhet är att alla har det ännu bättre, men har det väldigt olika bra, är jämlikheten då att föredra? Är det vettigt att vilja att alla ska ha det sämre än nödvändigt? Nej, jämlikhet är ett orimligt politiskt mål. Det saknar egenvärde, d.v.s. det är inte bra i sig. Jämlikhet kan bara vara ett rationellt politiskt medel för att uppnå ett annat mål, t.ex. målet välfärd, d.v.s. att alla har det bra men inte nödvändigtvis lika bra.

I den politiska diskursen verkar målet välfärd ha sammanblandats med medlet jämlikhet, till följd av att gränsen för vad som räknas som att alla har det bra har förskjutits med tiden. Denna förskjutning är olycklig eftersom innebörden av att ha det bra är att få sina biologiska behov tillfredsställda, och de biologiska behoven har, till följd av evolutionens långsamhet, varit likadana i tiotusentals år.

Om vi bortser från missbrukare och psykiskt sjuka, vilka samhället tragiskt nog ofta misslyckas med att ge välfärd, så åtnjuter de fattigaste medborgarna i Sverige idag en högre välfärd än vad högadeln åtnjöt under stormaktstiden. Tänk dig en trångbodd, outbildad och långtidsarbetslös eller långtidssjukskriven kvinna 2014 utan vare sig tillgångar, missbruk eller psykisk ohälsa. Tänk dig en besutten grevinna på 1600-talet, förlänad talrika egendomar och feta gods. Vems tandhälsa skulle du föredra? Vems underhållningsutbud? Brandskydd? Spädbarnsdödlighet? Faciliteter för kroppstvätt? Praktiserande av barnaga? Bostadsuppvärmning?

Den som värdesätter sin egen välfärd är inte beredd att offra sin egen välfärd för att slippa ha det sämre än andra. Avundsjuka är irrationellt om det leder till lägre välfärd för en själv. Det är inte genom självdestruktivitet som avundsjukan har uppstått i evolutionen.

Genom oförstånd är dock socialisterna självdestruktiva, och vid makten orsakar de en förlust för alla. Jämför välfärden och miljöförstöringen i det forna Öst- och Västtyskland. Jämför vad som helst i det nutida Nord- och Sydkorea. För vår mänskliga natur fungerar incitament så pass mycket bättre än kollektivisering att människor som inte får skörda frukten av sitt eget arbete ofta till slut svälter ihjäl. Det senaste seklets svältkatastrofer, för att inte tala om civilbefolkningskrig, skapades i huvudsak av kommunismen. Svälten i Sovjetunionen 1932–33, Kina 1958–61, Etiopien 1983–85, och Nordkorea 1994–98 orsakades mer eller mindre av respektive lands egen kommunistiska regim. Svält avskaffades för första gången i världshistorien på 1600-talet av historiens två första liberala länder, nämligen Nederländerna och England, och det skedde till följd av jordbrukets kommersialisering. Priset för framgångar är ojämlikhet, och det priset är utan tvekan värt att betala om alla har det ännu bättre.

Det bästa argumentet för jämlikhet som politiskt medel är den vikande marginalnyttan av ekonomiska resurser. T.ex. skulle en miljardär inte bli lika ledsen av att råka tappa en tusenkronorssedel som en proletär skulle bli glad av att hitta och ta den. Tillfälligt kan således en jämlikare fördelning leda till en större behovstillfredsställelse. Effekten av denna vikande marginalnytta är dock marginell i jämförelse med den enorma fördel som incitament ger över kollektivisering. En långsiktigt hållbar utveckling kräver att långsiktiga fördelar till priset av kortsikta nackdelar värderas högre än kortsiktiga fördelar till priset av långsiktiga nackdelar. Därför kan den tillfälliga marginalnyttan aldrig mäta sig med den organiska evolutionens och den historiska utvecklingens drivkraft: överlevnad och reproduktion som incitament.

Det till våra biologiska behov kopplade målet att alla ska ha tak över huvudet och mat på bordet har framförallt uppnåtts med kapitalistiska medel, och kapitalism innebär bl.a. ojämlikhet. Det som socialismen i desperation har kämpat för har kapitalismen framgångsrikt levererat.

’Jämlikhet’ behöver dock inte betyda att alla har det lika bra. Jämför med ’jämställdhet’, som betyder könsjämlikhet. Eftersom det finns en genetisk skillnad mellan kvinnor och män, vilken yttrar sig i bl.a. olika medelkroppslängd, kan inte könen vara lika bra på allting. Om exempelvis kvinnor i ett samhälle utan vare sig könsroller eller annan hänsyn till vilket kön en individ har skulle vara mer produktiva än män och därför få högre lön, så skulle det kunna kallas ’jämställt’. Könen skulle i och för sig inte ha det lika bra, men ingen hänsyn skulle tas till vilket kön en individ har. Att i en sådan situation kompensera männen för deras improduktivitet vore att behandla individer efter sitt kön, men skulle också kunna kallas ’jämställt’.

Att ständigt och till fullo kompensera för genetiska könsskillnader, så att könen, men inte nödvändigtvis individerna, får det lika bra kallar jag ’kollektivistisk jämställdhet’, och företräds av socialister. Att aldrig behandla någon efter sitt kön, utan bara efter sina individuella egenskaper, trots att egenskaperna genetiskt skiljer sig mellan könen, kallar jag ’individualistisk jämställdhet’, och företräds av liberaler. När vänsterfeminister vill kompensera för könsroller och annan behandling efter kön, och felaktigt utgår från att könens relevanta genetiska egenskaper måste vara lika, så drar de slutsatsen att det är den kollektivistiska jämställdheten som är eftersträvansvärd. Högerfeminister gör inte det felslutet.

Till följd av socialismens ideologiska dominans i Sverige det senaste seklet har ’rättvisa’ kommit att betyda ’jämlikhet’, vilket är ett osedvanligt olyckligt exempel på nära nog orwellskt nyspråk. Den äldre och fruktbara innebörden av ’rättvisa’ är inte att alla har det lika bra, utan att var och en skördar frukten av sitt eget arbete. Att skipa rättvisa innebär att alla brottslingar straffas, och att endast brottslingar straffas. Straff bör inte fördelas jämlikt, utan rättvist. Om alla ekonomiska resurser alltid fördelas jämlikt, oavsett eventuell arbetsinsats, så är det bara att vänta in svälten. Varje politiker som eftersträvar jämlikhet eftersträvar i oförstånd vår undergång.


Filosofimaskinen

Miljöpartiets solidaritet med tuberkelbakterien

Miljöpartiet verkar ogilla den dödliga sjukdomen tuberkulos, d.v.s. TBC, men verkar älska dess orsak tuberkelbakterien. Hur går det ihop?

I Miljöpartiets senaste och gällande partiprogram från 2013 står att läsa i avsnittet ”3.2 Biologisk mångfald”, i första stycket:

”Vi anser att allt levande har ett egenvärde oavsett dess nytta för människan.”

Tuberkelbakterier lever. Men de är onyttiga för människan.

I Miljöpartiets näst senaste partiprogram, som är från 2005, står att läsa på sidan 2 i avsnittet ”Ekologisk insikt”:

”Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan.”

Det är samma fatala idé. Tuberkelbakterien har tydligen ett egenvärde trots sitt negativa värde för människan, och borde följdriktigt skyddas inte bara från utrotning utan även från decimering!

I Miljöpartiets tredje senaste partiprogram, som är från 2001, står att läsa på sidan 5 i avsnittet ”Vår världsbild”:

”Varje art och varje del i det ekologiska systemet har ett egenvärde, oavsett sin nytta för människan.”

Tänk om det dödliga viruset HIV är en del i det ekologiska systemet! I sådana fall är det kanske tur att Miljöpartiet inte har makten i södra Afrika, där HIV sprider sig okontrollerat och har gett upphov till en katastrofal AIDS-epidemi.

Fast Miljöpartiet verkar faktiskt inte vilja döda människor. I sitt gällande partiprogram står t.ex. att läsa i avsnittet ”5.5 Hälso- och sjukvård”, i nionde stycket:

”En av grundprinciperna i vården är att ingen patient ska komma till skada.”

Men hur går det här ihop? Svaret är att det inte gör det. Det går helt enkelt inte ihop. Miljöpartiet är som du ser ett populistiskt och antiintellektuellt parti. Det sitter fast i sin egen rävsax. Antingen så både stödjer Miljöpartiet mänsklighetens globala kamp mot TBC och tycker att andra organismer inte längre har ett egenvärde utan bara har ett värde för människan, eller så stödjer inte Miljöpartiet mänsklighetens globala kamp mot TBC.

Miljöpartiet, var god välj.

Det här är inget hårklyveri. Det är heller ingen obetydlig fråga. Utrotningspolitik bör inte bedrivas lättvindigt. Om Miljöpartiet skulle tycka att andra organismer inte längre har ett egenvärde utan bara har ett värde för människan, så skulle det vara en revolution för partiet, och kunna leda till en oanad snöbollseffekt.

Intressant nog är den etiska fitnessismen lösningen på Miljöpartiets problem.

Det som enligt fitnessismen är värdefullt i sig är överlevnad. För oss fitnessister är överlevnaden i längden av livet på jorden det övergripande politiska målet, eftersom vi människor delar beteendegener med individer av andra djurarter och är biologiskt beroende av livet på jorden som helhet. Långsiktigt hållbar utveckling följer direkt ur fitnessismens riktighetskriterium, men inte att allt levande skulle vara värdefullt i sig. Livsfarliga bakterier dödar vi utan samvetskval.



Filosofimaskinen