Riksdagsvalets bästa parti

Det fitnessistiskt bästa partiet är, förenklat, det som är bäst för kommande generationer människor. Goda livsvillkor i längden, d.v.s. långsiktigt säkerställd överlevnad och reproduktion, bör vara politikens mål.

Den fitnessistiska kontraktualismen är en politisk ideologi som skulle kunna karaktäriseras av de åtta nyckelbegreppen egenintresse, demokrati, kapitalism, konsekvensialism, sekularisering, naturvetenskap, teknisk utveckling, och hållbar utveckling. I det kommande valet till Sveriges riksdag ställer flera partier upp vilka kombinerar höger- och miljöpolitik, men de flesta ligger trots det för långt till vänster, och är framförallt alldeles för icke-konsekvensialistiska.

Ett parti sticker tydligt ut. Det appellerar till egenintresset, är engagerat i demokratiska reformer, hyllar kapitalismen utan att vara libertarianskt, strävar efter sekularisering, är i hög grad akademiskt och teknikvänligt, samt har en realistisk miljöpolitik. Det heter Medborgerlig Samling och är riksdagsvalets bästa parti.

Filosofimaskinen

The Rightness Criterion

Filosofimaskinen

Behövs kärnvapen?

För etthundra år sedan, 1918, rådde en djup fiendskap mellan Frankrike och Tyskland, mellan fransmän och tyskar. Detsamma var fallet 1871 och 1940. Så är det verkligen inte längre, och orsaken är inte så mycket EU som kapitalismen och demokratin. På ett sätt vann Tyskland andra världskriget mer än vad Frankrike gjorde. Frankrike införde, under de engelsktalande makternas ockupation, mänsklig rösträtt istället för dess tidigare manliga rösträtt; Västtyskland blev, till följd av de kapitalistiska och demokratiska makternas ockupation, av med den förödande och militanta socialistiska diktaturen. Det går att bomba ett land till demokrati. Den enda gången som ett land har blivit kärnvapenbombat så har det faktiskt varit till liberal demokrati.

Kärnvapnen är dock ett oerhört allvarligt hot mot mänskligheten, och måste förstås bort. Men andra hot finns också mot mänskligheten. Utan de engelsktalande makternas seger mot Nazityskland (1945, efter en omfattande militär insats av Sovjetunionen) och mot Sovjetunionen (1991), så hade vi kunnat få en global och militant socialistisk diktatur. Och diktaturer kan vara stabila och långvariga. Forntidens Egypten och nutidens Nordkorea är två disparata exempel. Om de kapitalistiska demokratierna inte skulle försvara sig, så skulle en tusenårig global stagnation kunna bli följden.

Men hur ska då kärnvapnen göras överflödiga och onödiga? Genom den kapitalistiska demokratin. Om alla länder skulle göra den japanska, franska och tyska resan så skulle inga kärnvapen behövas. Om Ryssland, Kina, Nordkorea, och den muslimska världen skulle realisera kapitalism och demokrati, vilket förstås även skulle vara till deras egna befolkningars stora fördel, så skulle kärnvapnen skrotas. Det genomfalska snacket om att Förenta staterna skulle vara det största hotet mot den globala freden skulle också försvinna. Mellan Storbritannien, Kanada, Förenta staterna, Australien, Japan, Frankrike och Tyskland finns varken några hot eller mörka moln på horisonten. Det är först när den ursprungligen brittiska kapitalismen, kommersialismen, liberalismen, empirismen, utilitarismen, parlamentarismen, och frihandeln sprider sig till de icke engelsktalande makterna som varaktig fred baserad på ömsesidigt förtroende och stabilt välstånd baserat på individuell frihet blir följden.

Filosofimaskinen

Reasonable Requirements of any Moral Theory

Normative ethics is an endeavour which at its core tries to give an answer to the question: “Which actions ought to be performed?”. Many answers to this question have been suggested throughout history, some more appealing than others, but most of them seem to carry irreparable faults. We humans might not have a correct answer to this question, but that doesn’t mean that we can’t find reasonable or even self-evident conditions which a satisfying answer must fulfil. By establishing such requirements I believe that it will become quite clear that some classical and highly regarded moral theories are simply not up for the task of properly answering this crucial question. This reveals somewhat of a failure of moral philosophy.

The first issue I want to address is the range of the question. Some moral philosophers believe that the question is only about answering so called “moral questions”, i.e., which actions ought to be performed in tricky situations, when how we should act is especially unclear, in social situations, or when we have conflicting moral instincts and intuitions. Questions that are not considered of interest are for example: “Which clothes should I wear today?”, or “What should you serve for dinner to your children?”. I find this view unacceptable. The range of the question isn’t limited, especially not if the limit is arbitrary. The question needs to cover how one should act in all situations, simply because we want to answer the question. Otherwise we’re left without guidance and with uncertainty. This completeness criterion demands that the answer actually answers the question of which actions ought to be performed, in all situations.

The second issue I want to address are contradictions in the answer. The consistency criterion demands that the answer doesn’t contain any contradictions. The answer may not suggest that you should perform an action and at the same time not perform that same action, since this would constitute a contradiction. Such a contradiction would make it impossible to deduce which action should be performed in that particular situation, making the answer unsatisfying, to say the least. The contradiction even leads to worse consequences, since anything can be logically derived from a contradiction. Providing no guidance is, however, bad enough.

There is one additional issue I would like to highlight, an issue which rarely is mentioned or discussed. Commonly, normative ethics only concerns itself with human actions. The subspecies homo sapiens sapiens has understandably had a special place in philosophical discussions, but the question is not inherently only about one subspecies in the universe. The completeness criterion covers all situations in which somebody should perform an action, even if this “somebody” isn’t a human being. Human successors, alien life in other solar systems, and other species on Earth shouldn’t be arbitrarily excluded.

It seems like an impossible task for any moral theory based on virtue or deontology to ever be able to fulfil the criteria of completeness and consistency, begging the question that if these moral theories can’t seem to achieve the very basics of reasonable or even self-evident demands, are they really worthy of any consideration at all? The only type of moral theories that seem to be able to provide a satisfying answer are consequentialistic. This reveals a failure of moral philosophy. Mesmerized by the illusion of human superiority, moral philosophy has lost its sights of the fundamental questions that it should answer.

Överlevnadsmaskinen

A Darwinian Response to Sam Harris’s Moral Landscape Challenge

In his book The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, the superb atheist debater Sam Harris is not even close to showing how science could determine values, let alone human values. For me this remarkably misguided book was devastatingly disappointing. Of course science is essential in deriving instrumental values from an intrinsic value, but how does science determine any value in the first place?

Sam Harris does not formulate any proper intrinsic value, nor does he properly discuss the immense problems which face the undertaking of formulating a rightness criterion. What is the moral relation between humans and other animals? Is it really in our nature to behave according to—and intrinsically value—the intrinsic value supposedly determined by science? In the light of Darwinism, how can anybody be expected to actually behave impartially? In The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, Sam Harris gives no proper answer to any of these four questions.

Due to the amount of criticism since its publication in 2010, Sam Harris issued a public challenge in 2013 to be entered in 2014. In under 1,000 words he asked for a disproof of his “central argument”:

“Morality and values depend on the existence of conscious minds—and specifically on the fact that such minds can experience various forms of well-being and suffering in this universe. Conscious minds and their states are natural phenomena, fully constrained by the laws of the universe (whatever these turn out to be in the end). Therefore, questions of morality and values must have right and wrong answers that fall within the purview of science (in principle, if not in practice). Consequently, some people and cultures will be right (to a greater or lesser degree), and some will be wrong, with respect to what they deem important in life.”

Here is the 999 word response from The Inverted Fable of Reality:

1. The Ethic Most Compatible with Science

So, which ethic is most compatible with science, and with reality? Is it hedonism, which in its strongest utilitarian version claims that an action is right if and only if, for all beings and for all future, the action maximizes the difference of all pleasure and all suffering? I think not. Surely not in a version in which beings in order to be counted must have conscious minds, partly since that version no longer would have the tempting “difference of all pleasure and all suffering” as its intrinsic value.

I believe that neither morality nor values at the very core depend on minds being conscious or experiencing pleasure or suffering.

Certainly the ethic most compatible with science depends on life. What would be the value of a universe forever without life? What would the Sun and the water be good for without life? Nothing. The permanent extinction of life would mean the eradication of all values. So, how did life create values and ethics?

When a predator is about to catch a fleeing quarry, the two animals have incompatible interests. The interest of the predator is to catch and eat the quarry, whose interest is to get away unharmed. The predator shows by its behaviour that, for its own part, it would be right and good to eat the quarry, who by its behaviour shows that, for its own part, it would be wrong and bad to be eaten.

2. The Non-universalizable Ethic of the Predator and the Quarry

Are the two animals mistaken in not behaving according to a universalizable ethic, i.e. an ethic which could be held as right by everyone simultaneously without ethical disagreement? I think not. How could possibly the predator and the quarry be expected to settle matters? The hurried requirement that no ethic may be non-universalizable is mistaken and should not be made on rightness criteria, but on social contracts.

I believe that ethical opinions do not exist in any other way than as individual opinions, and that these only can be understood indexically. Not only aesthetical propositions but also ethical propositions are indexical in the same way as for example the word ‘I’ is indexical, which it is because what it denotes, i.e. whom it refers to, depends on who says or has written it.

As I see it, the meaning of an aesthetical proposition depends on who utters it. If for example the person P utters the proposition “Bruno Liljefors’s oil painting ‘A Fox Family’ is beautiful”, it does not mean the same thing as if the non-identical person Q utters the same proposition. In the first case this proposition means that P for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful, whereas in the second case the proposition means that Q for its own part thinks so. Neither P nor Q would be able to show that this painting in any higher, universal meaning really is beautiful. However, P, through its behaviour, and Q, through letting its nervous system be scanned, might show that P and Q, respectively, for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful.

The same is true for ethical propositions; they can only be understood indexically. That is why the predator and the quarry are not mistaken in not practising a universalizable ethic. Nonetheless, they both practise the same ethic. How can that be? Well, their ethic is indexical, and is created by natural selection, and so, is the ethic of animals.

3. The Ethic of Animals

Natural selection is the ultimate explanation of the behaviour of both the predator and the quarry, indeed of any animal. Richard Dawkins’s “central theorem of the extended phenotype” states that:

“An animal’s behaviour tends to maximize the survival of the genes ‘for’ that behaviour, whether or not those genes happen to be in the body of the particular animal performing the behaviour.” [Dawkins, 1982, The Extended Phenotype, Oxford University Press, p. 248].

To maximize the survival of the genes for one’s behaviour is precisely the behaviour which the ethic of animals prescribes. Therefore the ethic of animals is the ethic according to which:

An action is right for an individual if and only if the action maximizes the survival of the genes for this individual’s behaviour,

i.e. if and only if the action maximizes this individual’s behavioural fitness. This consequentialist rightness criterion makes the ethic of animals not only complete, consistent, indexical and non-universalizable, but also fully compatible with the modern Darwinian insights that the genes are selfish and that impartial altruism cannot be an evolutionarily stable strategy.

4. The Inverted Fable of Reality

Which ethic is actually practised on Earth? Certainly not hedonistic utilitarianism, which is evolutionarily self-defeating. No, it is the ethic of animals, which therefore is the ethic of reality.

The ethic of animals is the only ethic which is completely non-dependent on indoctrination and might be said to be a discovery rather than an invention, since its behaviour is created by natural selection.

The ethic of animals is not ultimately based on pleasure and suffering, even though it in practice takes them both well into account, since they are created by natural selection. Even an injured animal’s suffering (but not injury) is in the interest of the animal, since the suffering often decreases the risk of the injury to both be worsened and repeated, if for example the animal is limping.

That an ethic at the very core takes pleasure and suffering into account, like hedonism does, is ill conceived, since the cause of the fact that individuals seek pleasure and shun suffering is that they thereby increase their behavioural fitness, which I think it is more well thought out of an ethic to take into account at the very core. As I see it, the ethic of animals therefore trots a final step further in its justification of its intrinsic value than hedonism does.

Filosofimaskinen

Konsekvensialism, mål och nöjdhetsgränser

Den svenska grundskolan handlar numera mycket om att eleverna ska nå de så kallade målen. Inför de olympiska spelen kan den svenska truppens så kallade mål vara att ta minst åtta medaljer. Men när ett svenskt lag har kommit till final och därmed säkrat minst ett silver, borde det inte vara ett mål att vinna även den matchen, trots att det inte skulle ge fler medaljer? Och halvvägs in i de olympiska spelen när Sverige överraskande redan har tagit åtta medaljer, borde det inte vara ett mål att ta ännu fler? Kanske t.o.m. så många som möjligt? Jo, det är ju klart, målet är egentligen att maximera något.

Eftersom det skulle leda till en större satsning på de så kallade starka eleverna och en mindre satsning på de så kallade svaga, är dock inte den svenska grundskolans mål att maximera kunskap, trots att skolan beskriver sig själv som målstyrd. Istället är det så kallade målet att alla elever ska nå målen. Men det är ju inget mål, utan en utopisk nollvision om noll intellektuellt förolyckade barn. Det är de starka eleverna som mest lyckas omvandla undervisning till akademisk kunskap, som de till skillnad från de svaga eleverna dessutom verkligen behöver, och är därför de som betalar priset för att inte på lika villkor inkluderas i skolans kvasi-egalitära och kvasi-konsekvensialistiska kalkyler.

Ett godkänt betyg är förstås inget mål; ett godkänt betyg är en lågt satt nöjdhetsgräns. Så länge alla svenska elever får godkänt ska vi vara nöjda, annars inte. Att ta minst åtta medaljer i de olympiska spelen är förstås inget mål; att ta minst åtta medaljer är en nöjdhetsgräns, måhända rimligt satt, men ändå en gräns för deklarerad nöjdhet. Så länge Sverige tar åtta medaljer ska vi vara nöjda, annars inte.

Att vara målstyrd på riktigt är att vara konsekvensialistisk, d.v.s. värdemaximerande. Konsekvensialismen hävdar att enbart värdet av en handlings konsekvenser är relevant för huruvida handlingen är rätt eller orätt, på så sätt att just den handling är rätt vilken maximerar det intrinsikala värdet, d.v.s. det enda som är värdefullt i sig. Att göra sitt bästa, i skolan eller de olympiska spelen, är just att prestera så bra som möjligt, att uppnå det bästa möjliga resultatet, att skapa de bästa möjliga konsekvenserna. Så varför är det så svårt för människor i prestationsbranschen att förstå sig på konsekvensialism? Vi uppmanas att ta ansvar för konsekvenserna av våra handlingar, samt vara resultatinriktade och målstyrda, men absolut inte att vara konsekvensialistiska och tycka att ändamålet helgar medlen.

Att ha en fullständig och konsekvent etik, d.v.s. en etik som är tillämpbar i varje situation och som är entydigt tillämpbar, d.v.s. en etik som är heltäckande och ordentlig, är just att vara konsekvensialist. Ingen icke-konsekvensialistisk etik är fullständig och konsekvent, och därmed ett svar på frågan om vilka handlingar som individer bör utföra. Icke-konsekvensialistisk etik lever på att varje klassisk och etablerad konsekvensialistisk etik har ett fatalt orimligt intrinsikalt värde genom att inte utgå från den yttersta grunden till individernas handlingar och värderingar.

Att vara rationell är att välja rätt medel för sitt mål. Grundläggande för att vara rationell är därför att först identifiera sitt mål, d.v.s. att finna rätt intrinsikala värde. Detta mål är ett altruistiskt egenintresse som man egentligen redan har, och som skulle framträda klart om man bara blev av med sin normativa indoktrinering, sin kulturella fernissa.

Filosofimaskinen