Behövs kärnvapen?

För etthundra år sedan, 1918, rådde en djup fiendskap mellan Frankrike och Tyskland, mellan fransmän och tyskar. Detsamma var fallet 1871 och 1940. Så är det verkligen inte längre, och orsaken är inte så mycket EU som kapitalismen och demokratin. På ett sätt vann Tyskland andra världskriget mer än vad Frankrike gjorde. Frankrike införde, under de engelsktalande makternas ockupation, mänsklig rösträtt istället för dess tidigare manliga rösträtt; Västtyskland blev, till följd av de kapitalistiska och demokratiska makternas ockupation, av med den förödande och militanta socialistiska diktaturen. Det går att bomba ett land till demokrati. Den enda gången som ett land har blivit kärnvapenbombat så har det faktiskt varit till liberal demokrati.

Kärnvapnen är dock ett oerhört allvarligt hot mot mänskligheten, och måste förstås bort. Men andra hot finns också mot mänskligheten. Utan de engelsktalande makternas seger mot Nazityskland (1945, efter en omfattande militär insats av Sovjetunionen) och mot Sovjetunionen (1991), så hade vi kunnat få en global och militant socialistisk diktatur. Och diktaturer kan vara stabila och långvariga. Forntidens Egypten och nutidens Nordkorea är två disparata exempel. Om de kapitalistiska demokratierna inte skulle försvara sig, så skulle en tusenårig global stagnation kunna bli följden.

Men hur ska då kärnvapnen göras överflödiga och onödiga? Genom den kapitalistiska demokratin. Om alla länder skulle göra den japanska, franska och tyska resan så skulle inga kärnvapen behövas. Om Ryssland, Kina, Nordkorea, och den muslimska världen skulle realisera kapitalism och demokrati, vilket förstås även skulle vara till deras egna befolkningars stora fördel, så skulle kärnvapnen skrotas. Det genomfalska snacket om att Förenta staterna skulle vara det största hotet mot den globala freden skulle också försvinna. Mellan Storbritannien, Kanada, Förenta staterna, Australien, Japan, Frankrike och Tyskland finns varken några hot eller mörka moln på horisonten. Det är först när den ursprungligen brittiska kapitalismen, kommersialismen, liberalismen, empirismen, utilitarismen, parlamentarismen, och frihandeln sprider sig till de icke engelsktalande makterna som varaktig fred baserad på ömsesidigt förtroende och stabilt välstånd baserat på individuell frihet blir följden.

Filosofimaskinen

När partier ändrar i sina program och manifest

Sveriges riksdagspartier, som tillsammans besitter den yttersta makten i riket, slarvar en hel del med att förklara de riktigt viktiga ändringarna i sina omsorgsfullt författade partiprogram och valmanifest.

Så här skrev t.ex. Centerpartiet, under namnet ’Bondeförbundet’, i sitt grundprogram 1933:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement […]”.

När denna formulering togs bort 1946 hade en förklaring till denna f.d. åsikt varit klädsam. Hur kunde Centerpartiet, efter både Hitlers makttillträde och Förintelsen, motsätta sig ovanstående genetiska omkombination? Partiordförande Annie Lööf har ordet. I en debatt i Sveriges Television den 14 maj 2017 sade hon till Jimmie Åkesson att hon inte kommer att sätta sig i en regering med ”ett parti med rasistiska rötter”. Ett parti som går fetbort är således Centerpartiet.

Så här skrev Vänsterpartiet, under namnet ’Kommunistiska partiet’, i sitt valmanifest 1940:

”Freden i Östersjörummet har hittills kunnat upprätthållas tack vare Sovjetunionens fredspolitik, vilken kommit till uttryck bland annat i rysk-tyska pakten, fredsslutet med Finland och utvecklingen i Baltikum. Endast Kommunistiska partiet har kämpat för vänskap och samverkan med Sovjetunionen […]”.

En förklaring till denna f.d. åsikt hade varit på sin plats. Hur kunde Vänsterpartiet hylla Molotov–Ribbentrop-pakten och Stalins efterföljande ockupation av de baltiska staterna?

1936 skrev Vänsterpartiet så här:

”Socialismens överväldigande seger i Sovjetunionen, landet som genomfört världens friaste författning, visar vägen till arbetarklassens seger. Dess konsekventa fredspolitik måste stödjas och den svenska utrikespolitiken inriktas på aktiv medverkan i strävandena att skapa kollektiv säkerhet […]”.

Jaså, hade en pakt med Stalin varit önskvärd i slutet av 1930-talet? Vänsterpartiets valmanifest 1973 avslutas med ett krav på diplomatiskt, politiskt, och ekonomiskt stöd åt Röda khmererna, som i hård konkurrens med Hitler, Stalin, Mao, och andra militanta socialister visade sig vara det förra seklets effektivaste folkmördare. Förklara det, den som kan! Partiordförande Jonas Sjöstedt har ordet.

Ett partiprogram behöver dock inte förkastas enbart till följd av efterklokhet, utan även till följd av motsägelser och bristfällig argumentation. Följande citat kommer alla från Kristdemokraternas principprogram från 1993. Kursiveringarna är mina.

”Rätten till liv, den grundläggande mänskliga rättigheten, ska gälla från befruktningsögonblicket till livets slut. Denna rätt till liv ska skyddas i lag. Lagen ska dock ej innebära en kriminalisering av abort.”

Hur skulle egentligen den lagen kunna formuleras? Att få leva är inte mycket till laglig rättighet om man med uppsåt kan bli dödad utan att ett brott har begåtts.

”De kristna grundvärderingarna har utövat ett starkt inflytande på vår kultur och har spelat en stor roll vid uppbyggnaden av vårt demokratiska samhälle. Skolans verksamhet ska därför vara byggd på den kristna etiken. Det innebär bland annat att skolan i undervisningen ska förmedla normer och värderingar som är förankrade i denna etik.”

Det här är både historieförsköning och kulturrelativism. Blir den muslimska etiken lokalt rätt därför att den har utövat ett starkt inflytande på den lokala kulturen? Vad tyckte Kristdemokraterna på sikt hade varit bäst i den bosniska skolan: muslimsk eller kristen indoktrinering? Varför?

”Samlevnadsundervisningen ska ha helhetssynen på människan som utgångspunkt och vara inriktad på stabila relationer mellan man och kvinna.”

Hur skulle det kunna motiveras för bisexuella elever?

”Kyrkofrid ska gälla.”

Även för terrorister i moskéer? I synnerhet för terrorister i moskéer? Ett införande av kyrkofrid vore en inskränkning av statsmaktens våldsmonopol, och således ett inre angrepp på Sveriges suveränitet.

Trots all ovanstående religiositet, och mer därtill, står följande försäkran:

”Kristdemokraterna är ett icke-konfessionellt parti.”

Vad sekularisering egentligen innebär verkar vara någonting som Kristdemokraterna aldrig har förstått.

Kristna bekännare tänker tokigt. Människor ändrar sig och byts ut. Det är inte så konstigt. Men en förklaring till varför man alldeles nyss predikade homofobi, rasism, anfallskrig, eller folkmord, trots att man inte längre gör det, vore ändå på sin plats. Vad var det som hände och som gjorde att man ändrade sig? Hur såg den faktiska inre och interna argumentationen egentligen ut? Eller saknades den?

Filosofimaskinen

Vad innebär att ”Alla som kan jobba, ska jobba”?

Vi här i Sverige förfasas över den förljugna och förvillande politiska retorik som Vladimir Putin och Donald Trump använder sig av, men har blivit hemmablinda för den uppenbart falska retorik som kommer från vår egen Stefan Löfven. Även här i Sverige har vi blivit fullkomligt vana vid att varken det politiskt sagda eller skrivna kan tolkas i närheten av ordagrant.

Den 25 januari sade Sveriges statsminister i en debatt mot Anna Kinberg Batra i Sveriges Television att: ”Alla som kan jobba, ska jobba. Det är mitt motto […]”. Samma dag twittrade Socialdemokraterna: ”’Alla som kan jobba, ska jobba. Det är mitt motto’”. På socialdemokraterna.se finns rubriken ”Alla som kan jobba ska jobba”. Men vad betyder det egentligen?

Att alla som kan förvärvsarbeta även ska förvärvsarbeta innebär egentligen inte bara att multimiljonärer som försörjer sig på sin avkastning ska tvingas att börja arbeta, utan även att alla arbetsföra läkar- och juriststudenter ska tvingas att arbeta istället för att studera! Socialdemokraterna säger egentligen att pensionsåldern inte bara ska höjas, utan faktiskt helt avskaffas, eftersom alla arbetsföra pensionärer, oavsett ålder, ska börja arbeta igen. De som inte är arbetsföra i denna nya tid av socialistisk arbetsplikt à la Röda khmererna blir rimligtvis tillfälligt sjukskrivna, inte permanent pensionerade. Alla kärnfriska ungdomar på våra gymnasie- och högskolor ska ut i arbetslivet innan de är klara med sina studier. Barnarbete ska uppenbarligen legaliseras, och arbetsläger kan mycket väl komma att behöva byggas!

Hur gick det till när vi alla lärde oss att inte läsa innantill? Hur blev det galenskap att tro att det sagda och skrivna gäller? Tänk om inte bara Rysslands och Förenta staternas presidenter, utan även Sveriges statsminister och Socialdemokraterna, kunde mena vad de säger, och säga vad de menar!

Överlevnadsmaskinen och Filosofimaskinen

Bör Sverige ha ett värnplikts- eller yrkesförsvar?

I Sverige är värnplikten sedan 2010 vilande i fredstid, och personalförsörjningen till Försvarsmakten sker på ett otillfredsställande sätt med anställningar. Det otillfredsställande med den nuvarande personalförsörjningen är inte på något sätt kvaliteten på yrkessoldaterna, -sjömännen, och -gruppbefälen, utan kvantiteten. En skrämmande hög andel av de tiotusentals tjänsterna gapar tomma.

När Försvarsmakten mot slutet av värnpliktsepoken under 1980-talet vid en och samma tidpunkt hade ungefär åttahundrafemtiotusen svenska män krigsplacerade kostade den årligen mellan 3,0 procent och 2,5 procent av Sveriges BNP. Sedan 2011 kostar Försvarsmakten årligen 1,1 procent av landets BNP. Genom att chockhöja försvarsanslaget till mellan 2 procent och 3 procent av dess BNP skulle Sverige inte bara ha råd att åtgärda en hel del eftersatta och misskötta luckor i dess militära försvar, utan även höja lönerna för dess försvarsanställda så pass mycket att befattningarna skulle fyllas. Oavsett om Sverige har ett värnplikts- eller yrkesförsvar bör Riksdagen betala för den militära försvarsförmåga som den har gett Försvarsmakten uppdraget att tillhandahålla. Statsmaktens definierande uppgift är att upprätthålla sitt våldsmonopol, inrikespolitiskt genom polis och domstolar, säkerhetspolitiskt genom militär och utrikespolitik.

Ett ofta förbisett problem med värnpliktsförsvaret under bl.a. 1980-talet är att det var ett kanonmatsförsvar som i krig hade kunnat drabbas av enorma förluster i människoliv, inte bara till följd av dess stora numerär, utan dess bristande fokus på skydd. Av stridens tre grundelement satsade Försvarsmakten friskt på både eld och rörelse, medan skyttesoldaterna oftast saknade både splitterskyddad transport och individuellt kroppsskydd.

Det stora värnpliktsförsvarets mest förbisedda problem är dock inte dess bristande fokus på skydd utan dess sannolikt låga stridsmoral. Sverige behöver ett militärt försvar vars personal inte bara inställer sig vid mobilisering, eller ännu hellre ständigt står i beredskap med vapen i hand, utan som inte drar sig för att avlossa det första skottet. Trots att Ukraina hade tusentals beväpnade värnpliktssoldater stationerade på Krim ockuperade Ryssland halvön utan strid i slutet av februari 2014. Detta till trots att Ukraina inte på långa vägar är lika fredsskadat som Sverige. Försvarsmakten måste professionellt och resolut försvara Sverige genom att, vid en fientlig invasion genomförd av personer som kanske inte ens uppenbarligen utgör militär personal, vara den part som först öppnar eld. Att kallblodigt inleda stridshandlingar mot kanske t.o.m. civilklädd militär trupp är inte vad ett uppbåd av amatörsoldater är bäst skickat att stålsätta sig inför och förmå sig till. Den moderna hybridkrigföringen kräver en högre stridsmoral, och en större motståndskraft mot psykologisk krigföring, än vad den traditionella krigföringen gör.

När Försvarsmakten hade åttahundrafemtiotusen män i krigsplacering krävdes ett värnpliktsförsvar. Nu när Försvarsmakten inte är i närheten av att behöva ha ens etthundratusen män och kvinnor i krigsplacering är det kvaliteten på de få soldater som Sverige har kvar vilken är avgörande. Att på jämställt vis fördubbla omfattningen av pliktlagen till att omfatta även kvinnor, samtidigt som det årliga utbildningsbehovet inte ens är en tiondedel av vad det var på 1980-talet, innebär att det inte skulle bli mycket till plikt för de allra flesta ungdomar. Nu när varje soldats utbildning och utrustning kostar mångfalt mer än på 1980-talet, till följd av bl.a. individuellt kroppsskydd, högre andel specialförband, mer varierade stridsuppgifter, och mer komplicerade vapen- och ledningssystem, ger yrkessoldater mest valuta för pengarna. I ett betydligt smalare men vassare militärt försvar bör professionalism vara ledordet, inte amatörmässighet.

Filosofimaskinen

Värdlandsavtalets magstarka motstånd

I förrgår röstade Sveriges riksdag igenom ett samförståndsavtal mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd. Till följd av detta värdlandsavtal kan Sverige, fr.o.m. den 1 juli 2016, administrativt enklare fungera som värdland för militära övningar och operationer ledda av Nato.

Två partier röstade mot värdlandsavtalet, nämligen Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vänsterpartiet har sina långa och blodröda historiska rötter väl förankrade i kommunismen, och gör i sitt partiprogram alltjämt märkliga utfall mot Förenta staterna. Sverigedemokraterna har sina korta och bruna historiska rötter delvis fastvuxna i nationalsocialismen, och vurmar inofficiellt för mången auktoritär regim, både i Ryssland och i länder som inte hotar Sverige militärt. Dessa två partier är riksdagens enda partier som agerar för ett svenskt utträde ur EU, och som nostalgiskt blickar tillbaka till det nationalistiska och socialistiska folkhemmet, och som av förklarliga skäl aldrig har anförtrotts en plats i Sveriges regering. Till följd av denna deras kommunistiska respektive nationalsocialistiska historia, som dessa två partier dessutom aldrig har gjort upp med, är det minst sagt magstarkt av dem att tacka nej till den lilla militära hjälp som Sveriges nära och fjärran demokratiska frändesländer ändå erbjuder.

Under andra världskriget anföll och ockuperade det kommunistiska Sovjetunionen och det nationalsocialistiska Tyskland flera mindre länder i Europa. En av förutsättningarna för det var Molotov–Ribbentrop-pakten som slöts i augusti 1939 mellan Sovjetunionen och Tyskland. Den innehöll ett hemligt tilläggsprotokoll om hur Centraleuropa skulle delas upp mellan dessa två totalitära och militaristiska socialistdiktaturer. Under andra världskriget ockuperade Sovjetunionen bl.a. Polen, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien och Ungern. Under samma krig ockuperade Tyskland bl.a. Polen, Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Grekland och Italien. Alla dessa f.d. ockuperade länder är numera medlemmar av Nato, militärt skyddade av framförallt Västeuropas militära befriare Förenta staterna, Kanada och Storbritannien. De mindre ländernas lärdom efter andra världskriget var att demokratierna måste hålla ihop, hjälpa varandra militärt, och framförallt be om fortsatt militärt stöd tvärs över Nordatlanten från det annars traditionellt isolationistiska Förenta staterna.

Ett par mindre länder i Europa drog dock andra och farligt hemmablinda slutsatser av andra världskrigets förlopp. Det finns ett land som till följd av ett beundransvärt militärt försvar varken ockuperades av Sovjetunionen eller Tyskland, trots krig mot båda, och som delvis därför ännu inte har gått med i Nato. Det landet är Finland. Det finns ett annat land som till följd av en mindre beundransvärd kappvändarpolitik, samt omfattande avsteg från sin förljugna neutralitetspolitik, inte ockuperades av Tyskland, och som framförallt p.g.a. socialdemokratiska neutralitetslögner ännu inte har gått med i Nato. Det landet är Sverige.

Att både riksdagens rödaste parti och riksdagens brunaste parti röstade mot värdlandsavtalet med Nato är tyvärr inget att förvånas över. Att Molotov–Ribbentrop-pakten då kom i åtanke är heller inget att förvånas över. Det som däremot är förvånansvärt är att Socialdemokraterna under kalla kriget lyckades så pass väl med sina lögner om Sveriges neutralitet att de nu, när kalla kriget är överspelat, har råkat lura sig själva så pass djupt att de inte lyckas befria sig från dessa lögner. Nu när Socialdemokraterna har övergett sitt kompakta motstånd till både FN, EG och EU, och har slutat vurma för det rödbruna folkhemmet, samt i långvarig regeringsställning har fått ta ansvar för Sveriges säkerhetspolitik, är det hög tid för dem att göra upp med sin mörka historia av att säkerhetspolitiskt ha fört det svenska folket bakom ljuset.

Filosofimaskinen

The True Horror of Religion and the Threat from Within

Speaking about ‘divine command theory’ and some “religious people”, “who are blowing themselves up, convinced that they are agents of God’s will”, neuroscientist Sam Harris has insightfully said that:

“[T]his, to me, is the true horror of religion: It allows perfectly decent and sane people to believe by the billions what only lunatics could believe on their own.”

There certainly is something special about religion. It alone makes what still seems to be a majority of all humans appear to be lunatics, in at least some respects. It’s often obsessed with valued texts giving homage to the wholesale killing of humans and with the practice of having telepathic contact with a psychopathic imaginary friend. Who’s not afraid of that combination?

What every Western democracy across the planet, from Canada and Australia to France, which yesterday evening was yet again militarily attacked by religion from within, needs to acknowledge, is that, through the centuries, it’s been shaped by secular movements. The Renaissance in the 15th century, the emergence of capitalism in the 16th century, the scientific revolution in the 17th century, the Enlightenment in the 18th century, and the democratization in the 19th and 20th centuries, were all secular movements. These movements have all pushed back the immense might of religion. But, as always, every Western democracy is still threatened from within by the persistent and lethal religious virus.

Filosofimaskinen

Om du vill se socialdemokratisk politik, rösta borgerligt!

Det finns en uppenbar risk för att en eventuell rödgrön koalitionsregering 2014–2018, med Löfven som statsminister, kommer att föra en politik som står längre bort från Socialdemokraternas önskemål än vad en eventuell fortsatt borgerlig koalitionsregering, med Reinfeldt som statsminister, kommer att göra. För de väljare som ogillar Miljöpartiets och Vänsterpartiets politik därför att de istället gillar den politik som Socialdemokraterna nu säger sig vilja föra, kan det mycket väl vara mer ändamålsenligt att i det stundande riksdagsvalet rösta på ett borgerligt parti.

Den 17 februari 2010 släppte Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet det politiska manifestet En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder, i vilket följande står att läsa på sidan 20:

”Vi kräver att USA stänger fängelset på Guantanamo under 2010 och att fångarna får sina fall behandlade i enlighet med de mänskliga rättigheterna. USA är den enda kvarvarande militära supermakten och måste därför ta ledningen i det internationella nedrustningsarbetet. En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.”

Ingenstans står att en rödgrön regering kommer att kräva att Ryssland avvecklar sina militärbaser i Georgien! Förenta staternas militärbaser i Sydkorea är där på det sydkoreanska folkets begäran; Rysslands militärbaser i Georgien är där trots det georgiska folkets protester. I ärlighetens namn verkar Socialdemokraterna efter detta chockbesked hävda att de med ’militärbaser’ menar ”baser där kärnvapen förvaras”, medan Vänsterpartiet hävdade att det godkända manifestet är vad de rödgröna kom överens om. Hursomhelst bjuder denna politiska kompromiss på en föraning om vad som kanske väntar vid rödgröna regeringsförhandlingar.


Filosofimaskinen