Vad tar vi egentligen bort om vi avskaffar religionsfriheten utan att vi tar bort någon annan frihet? Vi lämnar kvar i oförändrat skick de fem friheterna tanke-, yttrande-, mötes-, demonstrations- och organisationsfrihet, men tar bort religionsfriheten. Vad är det vi egentligen gör då? Innebär religionsfriheten något i sig? Ja, faktiskt.
Människor får tro på Gud, basunera ut det i skrift, delta i fredliga gudstjänster, samt organisera sig i kyrkor och samfund så mycket de orkar i kraft av ovanstående fem friheter såvida de inte inskränker eller inkräktar på andra friheter. För att tro på Gud och utföra ovanstående religiösa handlingar krävs således inte religionsfriheten i sig. Så vad är egentligen innebörden och konsekvenserna av religionsfriheten?
I sin praktiska tillämpning innebär religionsfriheten helt enkelt att det som är religiöst går före det som är icke-religiöst. Religionsfriheten innebär att religiösa skäl har företräde framför icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.
När pingstpastor Åke Green i sin församling på Öland 2003 höll en predikan om homosexualitet inför inbjuden media yttrade han bl.a. att:
”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.”
Han blev åtalad för hets mot folkgrupp men friad i Högsta domstolen med hänvisning till religionsfriheten. Om sammanhanget hade varit icke-religiöst så hade han fällts, och om inte enbart citatet utan även sammanhanget hade varit nationalsocialistiskt så hade han fått ett strängare straff, eftersom han då även hade gjort sig skyldig till hatbrott. Detta är vad religionsfriheten innebär. Den värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl.
När jag i Sverige sökte till gymnasiet gällde närhetsprincipen. Jag sökte en och endast en gymnasieskola, och den låg i min egen stadsdel. Denna skola var den klart närmaste gymnasieskolan, och dit hade jag en promenadväg på 0,5 km. En av mina framtida kamrater bodde på den andra sidan av staden, i en icke angränsande stadsdel, men sökte ändå samma gymnasium som jag. Trots att vi båda blev antagna till samma utbildning så blev jag antagen till en gymnasieskola i hans stadsdel, fågelvägen 5 km bort från mitt hem, medan han blev antagen till den skola som jag hade sökt, trots att den för honom låg flerfaldigt längre bort än den skola som jag blev antagen till. Under enbart närhetsprincipen så hade det här varit rejält snurrigt.
Intressant nog så var det varken hans eller mina betyg som var förklaringen till denna rockadantagning, utan det var religionsfriheten! Min framtida kamrat bekände sig nämligen till en etablerad och erkänd religion som av sina bekännare kräver en särskild kost som inte erbjöds till lunch i någon av stadens gymnasieskolor, men däremot i en enda grundskola, som händelsevis låg på promenadavstånd från en enda gymnasieskola, nämligen den som både han och jag hade sökt.
Mina icke-religiösa antagningsskäl, som är begripliga för var och en, och som handlar om restid och belastning på kollektivtrafiken, fick således stryka på foten för hans religiösa antagningsskäl, som är obegripliga för åtminstone mig. (Sedermera ändrades min antagning så att han och jag blev klasskamrater. Ibland gick han och jag och åt lunch på hans religiösa grundskola, varvid både han och jag var tvungna att anpassa vår klädsel, men oftast åt vi båda den religiöst oacceptabla lunchen på vår gymnasieskola.)
Detta är vad religionsfriheten innebär. I såväl stort som smått innebär religionsfriheten att statsmakten värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.
Filosofimaskinen
Kära "Verklighetens inverterade fabel",
SvaraRaderaJag har det senaste året av olika skäl funnit mig i debatt med en etisk fitnessist och inte riktigt kunnat förstå denna moraliska ideologi. Jag skulle kunna skriva långt och utdraget, men mitt filosofiska ordförråd är begränsat och mina invändningar inte särskilt avancerade.
Ett enklare What If-scenario:
- Tänk om det var möjligt att ladda upp sitt medvetande till en helt o-organisk robot strukturerad efter en människokropp. Uppenbarligen skulle man då vara en "sentient" varelse, med samma förmågor som en vanlig människa, men utan dna. Vad skulle vara moraliskt rätt och riktigt för en sådan varelse?
Detta exempel visar tillräckligt väl vad det är jag försöker säga. Varför bör jag, som ett medvetande inneboende och skapad efter en genetisk plan, underkasta mig de mekanismer som denna genetiska plan lyder under och upphöja dem till moraliska imperativ?
Tack på förhand!
Tack själv för din intressanta invändning!
RaderaSå här långt har den etiska fitnessismen endast formulerats för organiska individer vars fenotyp har orsakats av dess genotyp tillsammans med dess miljö. Skälet till det är att inga andra individer överhuvudtaget har observerats. Fitnessismen är därför alltjämt en fullständig moralteori, men i takt med att reproduktionstekniken utvecklas och ny teknik för att skapa artificiellt medvetande uppstår, så kanske fitnessismens riktighetskriterium måste generaliseras.
Med tanke på att formuleringen av det hedonistisk-utilitaristiska riktighetskriteriet har putsats av hundratals filosofer i ett kvartsmillennium och trots det ännu är otillfredsställande, så tycker jag att det är rimligt att ge de mycket färre fitnessistiska filosoferna mer tid än några få decennier. Det tog de hedonistisk-utilitaristiska filosoferna ett sekel att i det intrinsikala värdet inkludera individer av andra arter än människan, och då existerade ju ändå grisar hela tiden!
Normativ etik handlar om vilka handlingar som individer bör utföra. Vi fitnessister tycker att individer har anledning att utföra de handlingar som maximalt gynnas av det naturliga urvalet. Dessa handlingar är fokuserade på överlevnad och reproduktion, men i framtiden inte nödvändigtvis i genetisk bemärkelse. All annan normativ etik är självdestruktiv eftersom den undergräver sin egen existens. Din medvetna oorganiska robot har ett mänskligt känsloliv och bör bry sig om överlevnaden och reproduktionen av dina mänskliga släktingar, ja, i förlängningen den långsiktiga överlevnaden av ”livet på jorden”, särskilt det mänskliga, vare sig det kommer att stanna kvar på jorden eller inte.
Egentligen är generna så kallade aktiva replikatorer, vilka definieras på ett oorganiskt sätt som dessutom är teknikneutralt. Ett uttömmande svar på din första fråga kräver därför att vi i detalj vet hur din medvetna oorganiska robot egentligen har skapats. Kanske är dess aktiva replikatorer de tekniska mekanismer, eller de gener som finns i de människor, vilka ligger bakom dess uppkomst. En fortsatt debatt med din etiska fitnessist bör kunna lösa upp en del knutar!
Din andra fråga handlar om varför du som människa, i ljuset av din medvetna oorganiska robot, bör handla fitnessistiskt. Ett svar på den frågan är att du egentligen redan är en fitnessist om du bara känner efter och inte låter dig duperas av lurendrejeri, oärlighet och hyckleri. Ett annat är att ingen annan normativ etik är i närheten av att vara lika välbalanserad mellan egoism och altruism, hedonism och strävsamhet, kortsiktighet och långsiktighet, samt omtanke om dina nära och kära och omtanke om allt liv på jorden.
Ett annat svar på din andra fråga är att individerna på denna planet i hundramiljontals år har varit fokuserade på överlevnad och reproduktion, men att människan, sedan hon blev en kulturvarelse, har kollrat bort sig själv och tappat fokus på vad livet egentligen handlar om, och vad livet måste handla om för att långsiktigt överleva. Ditt liv är en följd av miljardårig individuell darwinistisk framgång. Bete dig som det!
Hej! Jag håller med om din slutsats att religionsfriheten innebär att religiösa skäl går före icke-religiösa skäl. Detta betyder att Svenska staten förhåller sig neutral mellan religioner ( om man bortser från statschefen) men att den ej är neutral mellan religioner och resten av samhället. Svenska politiker kommer nog inte vilja ta bort religionsfriheten på grund av konflikträdsla och rädsla för att bli utpekade som fientliga mot diverse religioner och religiösa grupperingar. Personligen tror jag att Svenska kyrkan skulle klara av ett av-skaffande av religionsfriheten utan problem.
SvaraRaderaMvh
Stellan
Hej Stellan! Det är vanligt att anse att religionsfrihet infördes i Sverige 1952, när det för första gången blev möjligt att träda ur Svenska kyrkan utan att samtidigt träda in i ett annat trossamfund. Delvis därför är det inte bara religiösa svenskar utan även många svenska ateister som stöder religionsfriheten, som dessutom egentligen inte är tänkt att skydda enbart religiösa föreställningar, utan är tänkt att skydda även filosofiska.
RaderaMånga svenska statstjänstemän saknar dock bildning i både religion och filosofi, och har, liksom en stor del av det svenska folket, missuppfattat vad religionsfrihet egentligen är tänkt att handla om. Om bara de svenska väljarna blev varse hur religionsfriheten i praktiken tillämpas så kanske politikerna snart skulle avskaffa den!
Även borträknat kravet på att Sveriges statschef måste bekänna sig till den ”rena evangeliska läran”, sådan som den är förklarad i den Augsburgska bekännelsen från 1530, så är den svenska staten inte riktigt neutral mellan religioner. Den både förtrycker the Church of the Flying Spaghetti Monster och kräver på papperet att trossamfund per definition måste anordna Gudstjänster, men ger ändå buddhisterna, till skillnad från humanisterna, statligt stöd till trossamfund.
Hej! Ja, Svenska staten har en viss faiblesse för etablerade religioner kontra "uppstickare". Men gudstjänstkravets ursprung ser jag mer som att staten ser det statliga stödet som ett verksamhetsstöd, och då bör det finnas en synbar verksamhet. Att buddhisterna får bidrag beror alltså på att de är "etablerade". Men man måste tänka på om statens definition på vad en religion är stämmer överens med uppslagsbokens.
RaderaMvh
Stellan