Frågan gäller inte bara vilken etik som är den rätta, utan framförallt vad som gör den berättigad.
Vissa personer tror att vi människor har fått en universellt giltig etik direkt från Gud, och att Gud allena gör den berättigad. Vad dessa teister misslyckas med att förklara är huruvida en handling är rätt till följd av att Gud tror det, eller huruvida Gud tror det till följd av att handlingen är rätt. Är vissa fall av folkmord rättfärdiga till följd av att Gud befaller dem, eller befaller Gud dem till följd av att de är rättfärdiga? I det första fallet skulle inledandet av ett kärnvapenkrig vara rätt i kraft av att Gud har en föraning om att inledandet av kärnvapenkriget är rätt. I det andra fallet skulle Gud vara endast en budbärare, och vad som gör en handling rätt skulle vara oredovisat. I det första fallet är teisten totalt oetisk, och skulle vara villig att inte bara moraliskt acceptera vad som helst, utan även genomdriva vad som helst. I det andra fallet misslyckas teistens Gud att ge något som helst berättigande av etik.
Visserligen står varje ateist inför det påträngande, överhängande, och olösta problemet om etikens yttersta berättigande, men det gör även varje teist i lika stor utsträckning. Teismen ger inget som helst stöd till moralfilosofin.
Filosofimaskinen