Miljöpartiet verkar
ogilla den dödliga sjukdomen tuberkulos, d.v.s. TBC, men verkar älska dess orsak
tuberkelbakterien. Hur går det ihop?
I Miljöpartiets senaste och gällande partiprogram från 2013 står att läsa i avsnittet ”3.2
Biologisk mångfald”, i första stycket:
”Vi anser att allt levande har ett egenvärde oavsett dess nytta för människan.”
Tuberkelbakterier
lever. Men de är onyttiga för människan.
I
Miljöpartiets näst senaste partiprogram, som är från 2005, står att läsa på sidan 2 i
avsnittet ”Ekologisk insikt”:
”Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan.”Det är samma fatala idé. Tuberkelbakterien har tydligen ett egenvärde trots sitt negativa värde för människan, och borde följdriktigt skyddas inte bara från utrotning utan även från decimering!
I Miljöpartiets tredje senaste partiprogram, som är från 2001, står att läsa på sidan 5 i avsnittet ”Vår världsbild”:
”Varje art och varje del i det ekologiska systemet har ett egenvärde, oavsett sin nytta för människan.”Tänk om det dödliga viruset HIV är en del i det ekologiska systemet! I sådana fall är det kanske tur att Miljöpartiet inte har makten i södra Afrika, där HIV sprider sig okontrollerat och har gett upphov till en katastrofal AIDS-epidemi.
Fast Miljöpartiet verkar faktiskt inte vilja döda människor. I sitt gällande partiprogram står t.ex. att läsa i avsnittet ”5.5 Hälso- och sjukvård”, i nionde stycket:
”En av grundprinciperna i vården är att ingen patient ska komma till skada.”Men hur går det här ihop? Svaret är att det inte gör det. Det går helt enkelt inte ihop. Miljöpartiet är som du ser ett populistiskt och antiintellektuellt parti. Det sitter fast i sin egen rävsax. Antingen så både stödjer Miljöpartiet mänsklighetens globala kamp mot TBC och tycker att andra organismer inte längre har ett egenvärde utan bara har ett värde för människan, eller så stödjer inte Miljöpartiet mänsklighetens globala kamp mot TBC.
Miljöpartiet, var god välj.
Det här är inget hårklyveri. Det är heller ingen obetydlig fråga. Utrotningspolitik bör inte bedrivas lättvindigt. Om Miljöpartiet skulle tycka att andra organismer inte längre har ett egenvärde utan bara har ett värde för människan, så skulle det vara en revolution för partiet, och kunna leda till en oanad snöbollseffekt.
Intressant nog är den etiska fitnessismen lösningen på Miljöpartiets problem.
Det som enligt fitnessismen är värdefullt i sig är överlevnad. För oss fitnessister är överlevnaden i längden av livet på jorden det övergripande politiska målet, eftersom vi människor delar beteendegener med individer av andra djurarter och är biologiskt beroende av livet på jorden som helhet. Långsiktigt hållbar utveckling följer direkt ur fitnessismens riktighetskriterium, men inte att allt levande skulle vara värdefullt i sig. Livsfarliga bakterier dödar vi utan samvetskval.
Filosofimaskinen