Vad tar vi egentligen bort om vi avskaffar religionsfriheten utan att vi tar bort någon annan frihet? Vi lämnar kvar i oförändrat skick de fem friheterna tanke-, yttrande-, mötes-, demonstrations- och organisationsfrihet, men tar bort religionsfriheten. Vad är det vi egentligen gör då? Innebär religionsfriheten något i sig? Ja, faktiskt.
Människor får tro på Gud, basunera ut det i skrift, delta i fredliga gudstjänster, samt organisera sig i kyrkor och samfund så mycket de orkar i kraft av ovanstående fem friheter såvida de inte inskränker eller inkräktar på andra friheter. För att tro på Gud och utföra ovanstående religiösa handlingar krävs således inte religionsfriheten i sig. Så vad är egentligen innebörden och konsekvenserna av religionsfriheten?
I sin praktiska tillämpning innebär religionsfriheten helt enkelt att det som är religiöst går före det som är icke-religiöst. Religionsfriheten innebär att religiösa skäl har företräde framför icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.
När pingstpastor Åke Green i sin församling på Öland 2003 höll en predikan om homosexualitet inför inbjuden media yttrade han bl.a. att:
”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.”
Han blev åtalad för hets mot folkgrupp men friad i Högsta domstolen med hänvisning till religionsfriheten. Om sammanhanget hade varit icke-religiöst så hade han fällts, och om inte enbart citatet utan även sammanhanget hade varit nationalsocialistiskt så hade han fått ett strängare straff, eftersom han då även hade gjort sig skyldig till hatbrott. Detta är vad religionsfriheten innebär. Den värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl.
När jag i Sverige sökte till gymnasiet gällde närhetsprincipen. Jag sökte en och endast en gymnasieskola, och den låg i min egen stadsdel. Denna skola var den klart närmaste gymnasieskolan, och dit hade jag en promenadväg på 0,5 km. En av mina framtida kamrater bodde på den andra sidan av staden, i en icke angränsande stadsdel, men sökte ändå samma gymnasium som jag. Trots att vi båda blev antagna till samma utbildning så blev jag antagen till en gymnasieskola i hans stadsdel, fågelvägen 5 km bort från mitt hem, medan han blev antagen till den skola som jag hade sökt, trots att den för honom låg flerfaldigt längre bort än den skola som jag blev antagen till. Under enbart närhetsprincipen så hade det här varit rejält snurrigt.
Intressant nog så var det varken hans eller mina betyg som var förklaringen till denna rockadantagning, utan det var religionsfriheten! Min framtida kamrat bekände sig nämligen till en etablerad och erkänd religion som av sina bekännare kräver en särskild kost som inte erbjöds till lunch i någon av stadens gymnasieskolor, men däremot i en enda grundskola, som händelsevis låg på promenadavstånd från en enda gymnasieskola, nämligen den som både han och jag hade sökt.
Mina icke-religiösa antagningsskäl, som är begripliga för var och en, och som handlar om restid och belastning på kollektivtrafiken, fick således stryka på foten för hans religiösa antagningsskäl, som är obegripliga för åtminstone mig. (Sedermera ändrades min antagning så att han och jag blev klasskamrater. Ibland gick han och jag och åt lunch på hans religiösa grundskola, varvid både han och jag var tvungna att anpassa vår klädsel, men oftast åt vi båda den religiöst oacceptabla lunchen på vår gymnasieskola.)
Detta är vad religionsfriheten innebär. I såväl stort som smått innebär religionsfriheten att statsmakten värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.
Filosofimaskinen