Västerlandets kolonialisering av världen under den nya tidens fem sekler möter numera ett nära nog unisont och universellt fördömande.
Den omfattande kolonialisering som innebar folkmord möter med rätta ett fördömande, men kolonialiseringen har varit så mycket mer än så, nämligen ett spridande av Västerlandets kultur i form av bl.a. naturvetenskap, sekularisering, öppenhet, demokrati, kapitalism, och individuell frihet i form av bl.a. kvinnlig frigörelse. Det nära nog unisona och universella fördömandet gäller i anmärkningsvärt stor utsträckning även den ringa kolonialisering som skedde av och till de folktomma områden, bl.a. Falklandsöarna, vilka saknade ursprungsbefolkning.
Homo sapiens sapiens mycket långsammare kolonisering av världen under många tiotals millennier fördöms däremot av få, trots att även den ledde till folkmord. Genom det organiska livets miljardåriga historia har kolonialisering varit en avgörande evolutionär process och ett gott utslag av evolutionär framgång, fördömd av ingen, trots att den har lett till en omfattande utslagning av djurarter.
Det finns anledning att fundera över i vilken utsträckning det är rätt att genom kolonialisering sprida framgång.
Filosofimaskinen