Underhållning, hedonism och överlevnad i en virtuell framtid

De senaste decennierna har vi fått uppleva en häpnadsväckande teknikutveckling. För mänsklighetens framtid är den tekniska utvecklingen av yttersta vikt, bl.a. för att lösa globala problem med ackumulerad miljöförstöring och dödliga smittämnen. För hundratals miljoner människor är dock den nya tekniken mest framträdande genom något så pass oviktigt som underhållning. Aldrig tidigare har det funnits så stora möjligheter att finna tillfredsställelse och njutning för stunden. Aldrig tidigare har det tillnärmelsevis konsumerats så mycket underhållning.

Betrakta t.ex. de över två miljarder visningarna på YouTube av den 4 minuter långa musikvideon Gangnam Style. Vi är inte de första att påpeka att mänskligheten skulle ha kunnat åstadkomma en hel del om denna visningstid istället hade ägnats åt någonting konstruktivt. Denna ökande underhållning verkar allt mer appellera till människors kortsiktiga tillfredsställelse genom snabba klipp och klick. De flesta människor verkar bara flyta med i utvecklingen och njuta av den i sann hedonistisk anda, utan att fundera över dess konsekvenser.

För oss fitnessister är denna utveckling alarmerande. Människor är genetiskt anpassade till en förhistorisk miljö och inte till möjligheten av att uppnå artificiell och improduktiv tillfredsställelse till priset av att välja bort produktiva handlingar för överlevnad och reproduktion. Vi fruktar att människan kommer att skapa en individualiserad underhållningsmiljö som är så perfekt anpassad till våra egna drifter att vi kommer att bli uppslukade av den. För en hedonist kan det bli oöverstigligt svårt att värja sig från denna färdigserverade njutning. Tänk om vi i framtiden kommer att kunna leva i virtuella världar i vilka man kan uppleva sig vara den person som man helst skulle vilja vara och göra det som man helst skulle vilja göra. Verklighetens krav kommer att ha svårt att konkurrera med en sådan artificiellt tillfredsställande och individuellt skräddarsydd fantasivärld.

Under vår långa förhistoria har det naturliga urvalet medelst njutning belönat de handlingar som då gynnade överlevnad och reproduktion. Till följd av evolutionens långsamhet och den snabba tekniska utvecklingen, som i mångt och mycket har ökat vår överlevnad och reproduktion, är vår livsmiljö numera så pass förändrad att många handlingar som blir belönade med njutning varken gynnar överlevnad eller reproduktion. Vi har helt enkelt utvecklat teknik som till viss del lurar oss att handla mot vårt darwinistiska egenintresse. Underhållningstekniken utnyttjar våra begär, inte för vår överlevnads skull, utan vår njutnings skull. (Det innebär dock inte att funktionen av musik och dans som ett kulturellt parningsbeteende har gått förlorad.)

Fitnessismen tänker längre än hedonismen eftersom den är anpassad till faktumet att njutning och lidande är skapade av det naturliga urvalet för att gynna överlevnad och reproduktion. Men inte bara vi fitnessister utan även de hedonistiska utilitaristerna bör bäva inför denna utveckling, trots att de eftersträvar njutning, eftersom den hotar att hämma mänsklighetens utveckling, inte minst kulturellt och tekniskt. För mänsklighetens framtid är det viktigt att vi noggrant beaktar riskerna med att vi alltmer underkastar oss våra kortsiktiga och proximata drifter till priset av våra långsiktiga och ultimata behov. Vi behöver förstå vår djuriska mänskliga natur och inse vad vi egentligen vill och varför, så att vi inte blir slavar under vår egen teknik.


Överlevnadsmaskinen och Filosofimaskinen

Sannolikhet, kausalitet, egoism och historia

Om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, hur stor hade i sådana fall sannolikheten då varit att du nu lever? Drygt 99 procent? Exakt 50 procent? Knappt 1 procent?

För resonemangets skull tänker vi oss att alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att determinismen är sann. (Om vi istället tänker oss att inte alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att indeterminismen är sann, så skulle korrekt sannolikhet vara lägre.)

Ett vanligt svar är att sannolikheten hade varit exakt 50 procent. Visst är det så att om det inte finns något som helst skäl att förvänta sig en viss händelse mer än dess komplementhändelse, så har båda händelser sannolikheten exakt 50 procent. Hur stor är sannolikheten att Sverige blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Att svara exakt 50 procent p.g.a. att det är så oerhört svårt att veta leder till motsägelser. Hur stor är i sådana fall sannolikheten att Finland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Exakt 50 procent p.g.a. motsvarande svårigheter? Hur stor är sannolikheten att Norden blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mer, eftersom både Sverige och Finland ligger i Norden. Hur stor är sannolikheten att Småland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mindre, eftersom Sverige har fler landskap än Småland.

Ett annat vanligt svar är drygt 99 procent. Ett sandkorn är ju så litet och 1 mm är så kort. Vissa saker är så små att de i praktiken är försumbara; i det långa loppet gör de ingen skillnad. Det korrekta svaret är dock klart under 1 procent.

1 mm är en lång sträcka för de oräkneliga gasmolekyler som i luften rör sig alldeles i närheten. De krockar oupphörligt med varandra och med annat, och får genom kedjereaktioner av sådana krockar i atmosfären i sinom tid globala effekter. Efter en tid, sannolikt några veckor, har krockarna med sandkornet påverkat positionen av varje gasmolekyl i det globalt sammanhängande lufthavet.

Vid befruktningen av ett människoägg har vilken spermie som befruktar ägget en avgörande inverkan på vilken person som så småningom utvecklas. Exempelvis avgörs en människas genetiska kön av vilken spermie som befruktar ägget, vilket i sin tur avgörs av ytterst små händelser. Andra vindar och luftdrag i närheten av äggets kvinna och spermiens man veckorna före befruktningen är med stor marginal tillräckliga för att ändra vilken spermie som befruktar ägget.

Har detta någon relevans för egoism? Den etiska egoismen är den moralteori vars intrinsikala värde är differensen av en och endast en individs mängd njutning och mängd lidande. Tänk dig en etisk egoist. Hon värdesätter i sig ingenting annat än sitt eget välbefinnande. Om hon själv inte lever, och därför inte kan uppleva någonting, finns inga värden. Att hon inte bryr sig om fortlevnaden av livet på jorden efter sin egen död är djupt upprörande, men är långt ifrån det enda problemet med hennes etik. Ett förbisett problem med den etiska egoisten är hennes kategoriska och egocentriska värdering av mänsklighetens historia.

Eftersom hon överhuvudtaget inte hade levt om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, så är t.ex. varje dråp och mord genom historien oerhört värdefullt för henne. Varje dödsolycka och fatal sjukdom vilken någonsin har drabbat någon människa genom historien är maximalt värdefull för varje etisk egoist.

En etisk fitnessist, däremot, värdesätter sina egna beteendegener. De kommer inte bara att överleva fitnessisten, utan har föregått fitnessisten under årtusenden och årmiljoner inuti andra människor och individer av andra arter. Ingen annan moralteori än fitnessismen förklarar vad en enskild människa egoistiskt vinner på att offra sig för andra människor. Vi alla delar beteendegener. Vi är alla bärare och delare av inte bara vår mänskliga kulturskatt utan även den välskapta skatt som är våra gemensamma gener.

Filosofimaskinen

Liberalismens teori och praktik

Klassisk liberalism, som i Sverige även kallas ’nyliberalism’, leder lyckligtvis till högerpolitik och kapitalism. Dess teoretiska grund är i och för sig fullständigt orimlig, djupt upprörande och ohjälpligt vag, men dess praktiska konsekvenser, i synnerhet när den justeras i socialliberal riktning, är klart bättre än de flesta andra politiska ideologier. Avgörande problem med den klassiska liberalismen är inte bara att den i brist på frivillig välgörenhet låter arbetsoförmögna människor svälta ihjäl, utan framförallt att den utgår från människans frihet.

Liberalismen är chockerande infantil och simplistisk i sin yttersta grund. Den utgår helt enkelt från normen att:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte använder tvång mot eller skadar någon annan människa.

Denna norm väcker en uppsjö frågor. Traditionellt upplevs liberalismen ge människor omfattande frihet, men eftersom alla handlingar, inklusive underlåtelser, i förlängningen skadar andra människor, så låter den ingen människa vare sig agera eller underlåta sig att agera. Det är förstås logiskt omöjligt, varför jag behöver tolka liberalismen välvilligare:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte använder tvång mot eller skadar någon annan människa på ett direkt vis.

Men vad innebär att på ett direkt vis skada en annan människa?

Har jag rätt att åka bensindriven buss? Att det lite, lite grann förpestar luften för individer av andra däggdjursarter verkar inte göra så mycket för den speciesistiska och fördarwinistiska liberalismen, men det skadar onekligen människor; många får sina liv förkortade med flera år till följd av avgaser. Fast den här orsakskedjan med avgaser i luften verkar vara alldeles för lång för klassiska liberaler, som ju knappast vill förbjuda bensindriven vägtrafik. Det jag inte får göra verkar vara att använda tvång mot eller skada en annan människa genom att komma i direkt fysisk kontakt.

Men en gerillaledare som i stridens hetta skriker ”Eld!” kan ju få både traumatiserade mannar och fiendeliv på sitt samvete, trots att orsakskedjan innefattar ljudvågor genom luften. Egentligen handlar det nog inte så mycket om hur pass direkt skadan tillfogas, utan kanske mer om hur pass stor den tillfogade skadan är. ’Vag’ är bara liberalismens förnamn:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte tillräckligt mycket använder tvång mot eller skadar någon annan människa på ett tillräckligt direkt vis.

Hur pass tillräckligt? Teoretiskt är liberalismen som synes ett omöjligt projekt, men med tanke på de historiska alternativen är jag evigt tacksam för dess globala bidrag som ett praktiskt projekt.

De flesta liberaler verkar av konsekvensialistiska skäl, som går stick i stäv med liberalismens deontologiska moraluppfattning, acceptera upprätthållandet av staten, med dess inneboende våldsmonopol. Trots att de är människor får tydligen både poliser och soldater skada andra människor för att förhindra att ännu fler människor kommer till skada, eller snarare förhindra att människor orättfärdigt kommer till skada eller utsätts för tvång. Den enda normens elegans dignar under ständiga tillägg och undantag. Och hur motiverar socialliberalerna sin ovilja mot att arbetsoförmögna människor svälter ihjäl? Att motivera det borde vara den enklaste sak i världen, men kräver av liberalismen ännu ett svårt avsteg från den enda normen, som uppenbarligen inte gäller.

I Västerlandets historia är staten oerhört central, men är ändå något som en av Västerlandets viktigaste ideologier har oöverstigliga problem med. Om vi bör upprätthålla en stat med makt att tvinga sina undersåtar att betala skatt, som dessutom används till välfärd och omfördelning, vad skiljer den pragmatiska socialliberalen från den pragmatiska socialdemokraten? Måhända finns en gradskillnad, men knappast en artskillnad.

Men om nu människor i den traditionella normaltolkningen av liberalismen har en omfattande frihet, vad bör de göra? Den klassiska liberalismen ger mig ingen som helst hjälp när jag undrar om jag bör bidra till välgörenhet eller inte. Liberalerna säger säkert i sin hyllning av den deontologiska ofullständigheten att det är just det som är sann frihet. ”No clues!” är liberalismens moraliska melodi.

Den etiska fitnessismen, med dess politiska ideologi fitnessistisk kontraktualism, ger liksom liberalismen en politik baserad på individen och en ekonomi utformad av individens incitament, men saknar liberalismens ofullständighet, inkonsekvens och förlamande vaghet. Hur kan någon fördarwinistisk etik eller ideologi överhuvudtaget förväntas vara förenlig med människans natur eller verkliga beteende?

Filosofimaskinen