Popmusiklyrik i livsluften och ljuset av den etiska fitnessismen

Låttexter, men även andra kulturyttringar samt annan mänsklig aktivitet, såsom politiska beslut och mänskliga handlingar i största allmänhet, är, föga förvånande, ofta fitnessistiska, även om de är det oavsiktligt och omedvetet.

Ta t.ex. texten till låten Vi kommer aldrig att dö av Bo Kaspers Orkester. Den upprepar avslutningsvis de båda raderna:

”Vi kommer alltid att leva

Vi kommer aldrig att dö”

vilka i sig rimmar väl med fitnessismens målsättning, men som här egentligen handlar om ovanliga och ibland orealistiska handlingar som skulle kunna göra någon odödlig, d.v.s. ihågkommen efter döden, både länge och av många. Ett flertal olika handlingsalternativ nämns i texten, och alla, med ett enda undantag, är sådana som de allra flesta människor aldrig någonsin gör. Men detta undantag, i den tredje raden av följande fyra rader, handlar, till skillnad från de andra handlingsalternativen, om att närma sig verklig odödlighet:

”Korsa apor med kaniner

Få ett pris ur kungens hand

Se till att skaffa några ungar

Eller sätt en värld i brand”

Ännu mer oavsiktlig fitnessism finns i texten till låten Biological av Air. Den består bl.a. av de åtta raderna:

”XX XY that’s why it’s you and me

Your blood is red it’s beautiful Genetic Love

Biological

I don’t know why I feel that way with you

Biological

I need your DNA” 

”Let’s fuse our cells to be as one tonight

A part of me would like to travel in your veins”

Dessa rader om ”Genetisk kärlek” må ha glimten i ögat, men är ändå emotionellt långt gångna, t.o.m. för en fitnessist!

Min favorit är dock texten till låten Stripped av Depeche Mode. Trots att den släpptes fem år innan fitnessismen upptäcktes, så handlar den för mig om fitnessismen som indoktrineringslöshetens etik, och om människans kultur som en slöja som täcker människans natur. Stripped börjar med en vädjan om en återgång till naturen:

”Come with me

Into the trees” 

”Take my hand

Come back to the land”

Den fortsätter med en vädjan om att få uppleva ens käresta avskalad och fri från civilisationens avgaser:

”Let me see you

Stripped down to the bone” 

”Metropolis

Has nothing on this

You’re breathing in fumes

I taste when we kiss”

Den indoktrineringslösa etiken kommer framförallt mot slutet:

”Let me hear you

Make decisions

Without your television”

Stripped är ett uttryck för det djupt mänskliga. Det är tragiskt att mänsklighetens moralfilosofihistoria inte är detsamma. Det djupt mänskliga är att varken Kants kategoriska imperativ, Hobbes samhällsfördragsteori eller Benthams hedonistiska utilitarism har varit den moralteori som faktiskt har praktiserats, avsiktligt eller oavsiktligt.

Filosofimaskinen

Den livsomfattande biologin och den avhumaniserande biologifobin

Uttryck som t.ex. ’biologisk förälder’ och ’biologiska könsskillnader’, med den underförstådda betydelsen ”genetisk förälder” respektive ”genetiska könsskillnader”, förekommer alltför ofta. Hur kommer det sig att dessa felaktiga uttryck alls förekommer?

Ett barn skulle kunna ha ett par juridiska föräldrar, d.v.s. formella vårdnadshavare som har rätten i sina händer, ett annat par sociala föräldrar, d.v.s. praktiska vårdnadshavare som har omvårdnaden i sina händer, och ett tredje par genetiska föräldrar. Det är alltså dessa genetiska föräldrar som ofta kallas för ’biologiska föräldrar’, som om biologi endast vore genetik. Men genetiken är ju bara en del av biologin, som innefattar både arv och miljö. Hur kan någon glömma eller vilja dölja det? I det biologiska föräldraskapet, som vi kan studera hos bl.a. däggdjuren i naturen, ligger ju inte bara det genetiska ursprunget, utan även den praktiska omvårdnaden! Kan det finnas några som vill slippa påminnas om den allomfattande biologin, läran om livet, läran om hela livet, i all sin mångfald och komplexitet? Ja, o ja, ty vi lever i en tid av biologifobi. Fobin mot biologin är något så märkligt som en skräck för läran om livet, som är det värdefullaste vi har. Det är en skräck som föranleder ett förnekande. Och denna skräck verkar framförallt komma från de biologifobiska ideologierna.

Att socialismen i allmänhet, och kommunismen och nationalsocialismen i synnerhet, utgår från existensen av en genuint altruistisk människa, som inte alls drivs av egoistiska incitament, är inget mindre än ett förnekande av biologin. Att religionerna i allmänhet, och kristendomen i synnerhet, påstår att människans uppkomst är planerad och avsiktlig är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att feminismen i allmänhet, och genusvetenskapen och likhetsfeminismen i synnerhet, påstår att människans genetiska könsskillnader enbart innefattar sexualorganen i underlivet är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att i total avsaknad av hållbara argument förneka etablerad naturvetenskap på rent ideologiska grunder är en ytterst extrem och drastisk åtgärd som för mig luktar panik och skräck.

Ett språkbruk som insinuerar att biologin skulle vara ett snävt ämne, ett ämne som långt ifrån är den allomfattande lära om hela livet som det egentligen är, är ett led i ett försåtligt och ideologiskt farligt avbiologiserande av vårt tänkesätt. Och det som är avbiologiserande är avhumaniserande, eftersom även vi människor är organismer. Vi får inte låta kommunisterna, de kristna eller likhetsfeministerna bildligt eller bokstavligt ändra på vad det är att vara människa.

Filosofimaskinen

Tanketabun och statligt feltänkande

Skolverkets publikation Betygsboken 2 – om betygskriterier i ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning är ett två decennier gammalt historiskt dokument över statligt feltänkande. Att den svenska staten, genom sin myndighet Skolverket, överhuvudtaget kunde publicera ett så pass förvirrat dokument borde vara svårt att förstå, men är tyvärr precis det som vi luttrade medborgare har behövt vänja oss vid i landet som har religion och etnicitet som sina främsta tanketabun. Till vår välmenta statsmakt vill jag framföra att mörkermän och mörkerkrafter inte bäst möts med dunkelt tänkande och intellektuell förvirring, utan med tankeskärpa och intellektuell hederlighet.

I kapitlet Religionskunskap står på sidan 48 att ett av de nationella betygskriterierna för betyget Godkänd i kursen Religionskunskap A var att: ”Eleven uttrycker viss tolerans gentemot andra synsätt.” Motsvarande betygskriterium för betyget Väl godkänd står på sidan 49, och var att: ”Eleven uttrycker tolerans gentemot andra synsätt.” Under underrubriken Kommentar till toleransbegreppet på sidan 60 avslutas kapitlet med följande hela stycke på sidorna 61–62:

”Ett av tecknen på att en elev har uppnått godkänd-nivån (det att han visar ’viss tolerans’), är att han har börjat inse vikten av att man inte skall försöka hindra eller försvåra för en annan grupp att utöva sin tro och kultur. Ett minimum av tolerans innebär att en person, även om hon för egen del ogillar en viss åskådning eller kultur, inser värdet av att alla grupper har rätt till och får möjlighet att hålla fast vid och utveckla sin religiösa, kulturella eller etniska identitet.”

Hur bör detta stycke rimligtvis tolkas? Jo, bl.a. på så sätt att varje elev som ville bibehålla den svenska lagen som förbjuder kvinnlig könsstympning omöjligen kunde få ett godkänt betyg i kärnämneskursen Religionskunskap A. Överdrivet formulerat förväntar jag mig att finlandssvenska läsare nu sitter med öppen mun i förvåning, medan rikssvenska läsare bara gäspar av statlig skåpmat.

Globalt förekommer ett vidrigt förtryck av kvinnor. Globalt förekommer ett vidrigt förtryck av afrikaner. Kan vi inte göra mer än så här för att stå upp för de förtryckta människornas rätt till ett liv utan tortyr och stympning? Nog har jag länge misstänkt att byråkraterna på Skolverket domineras av vänsterpartister, men Vänsterpartiets värderingskontradiktioner får inte bli Sveriges. Om statsmakten bestämde att gymnasister inte ens kunde få godkänt i alla kärnämnen utan att vilja tillåta kvinnlig könsstympning, varför tillät inte statsmakten själv kvinnlig könsstympning? Om statsmakten fortsätter att hålla kvinnlig könsstympning förbjuden, varför lät den inte gymnasister tycka att kvinnlig könsstympning skulle vara förbjuden?

Varför kan inte Sverige helt enkelt stå upp för sunda värderingar? Varför kan vi inte kritisera och stävja inte bara nationalsocialister och kommunister vilka strävar efter att få folkmörda, utan även religiösa fundamentalister och biologiförnekare vilka i total avsaknad av hållbara argument strävar efter att få tortera och stympa? Tydligen därför att de religiösa fundamentalisterna och biologiförnekarna är marginaliserade i vårt samhälle. Men är det inte bra att de inte har mer makt och inflytande? Och är inte nationalsocialisterna och kommunisterna också marginaliserade? För egen del tycker jag att det vore både sexistiskt och rasistiskt att tillåta kvinnlig könsstympning, och att det är motsatsen till sexism och rasism att kritisera och stävja sådan tortyr och stympning. 

Filosofimaskinen