Vem är etniskt svensk? Vad är skillnaden mellan nationalism och patriotism?

1. ’Att en person är svensk’ kan betyda olika saker. Det kan betyda ”att hon har ett svenskt medborgarskap”. Låt oss kalla det att hon är medborgerligt svensk. ’Att en person är svensk’ kan också betyda ”att hon är etniskt svensk”. Vad skulle det rimligtvis kunna innebära?

2. I Europa kallar sig vissa personer för ’nationalister’, medan personer av motsvarande inställning i Nordamerika kallar sig för ’patrioter’. Skillnaden är avgörande, men trots det ofta förbisedd. Hur kunde Adolf Hitler på en och samma gång vara en av historiens mest extrema nationalister och en av historiens mest extrema anti-patrioter?

1.1 Till följd av motstridiga politiska idéer har detta med att vara etniskt svensk helt i onödan kommit att bli både en het potatis och ett tanketabu i Sverige. Det verkar finnas politiska krafter som vill förhindra att vi tänker klart och redigt kring ’etnicitet’. Fascister och kommunister och liknande bör dock inte tillåtas att sätta agendan och styra vårt tänkande. Återigen vill jag framföra att mörkermän och mörkerkrafter inte bäst möts med dunkelt tänkande och intellektuell förvirring, utan med tankeskärpa och intellektuell hederlighet. Här vill jag skriva det uppenbara om ’etnicitet’, och endast det uppenbara. Min utsiktslösa förhoppning är att svenskar hela vägen från höger till vänster skulle kunna skriva under på följande redogörelse, egentligen även kommunister och fascister.

1.2 Det finns olika språk. Språken är inte distinkta, utan gränserna mellan dem är ofta flytande och oskarpa. Det är ofta oklart vad som är ett eget språk; gränserna är ibland till synes godtyckliga. Är älvdalskan ett eget språk eller en dialekt av svenskan? Är meänkieli ett eget språk eller en dialekt av finskan? Svaren är långt ifrån alltid solklara. Klart är dock att det finns olika språk, och att etnicitet hänger ihop med språk. Förenklat talar den etniska gruppen norrmän norska, medan danskar talar danska, och svenskar svenska. Etniska grupper är detsamma som folkgrupper, d.v.s. folk i en icke medborgerlig innebörd. Men etnicitet handlar inte bara om språk, utan även om seder och bruk, samt om livs- och världsåskådning, som kan vara än mindre distinkt än språk.

Bland etniska samer praktiseras inte kvinnlig könsstympning; bland etniska somalier är det dock vanligt förekommande. Det förekommer att samer och somalier delar samma språk, framförallt svenska eller norska. Många samer har svenska som modersmål, och snart kanske även många somalier. De allra flesta etniska irländare och etniska engelsmän delar samma modersmål, nämligen engelska, men skiljer sig ändå etniskt från varandra; bl.a. är katolicismen klart vanligare bland irländarna, och anglikanismen vanligare bland engelsmännen. De etniska gränserna är således inte skarpa, men det finns ändå omfattande etniska skillnader som har stor betydelse i människors liv, t.ex. förekomsten av kvinnlig könsstympning.

1.3 Att en person är etnisk same innebär inte att hon inte alls är etnisk svensk. Hon kan i stor utsträckning även vara etnisk svensk, genom att tala god svenska och i huvudsak praktisera svenska seder och bruk. Trots det är hon same, t.ex. i kraft av att hon både talar god samiska och praktiserar samiska seder och bruk. En person vars pappa är norrman och mamma är svenska kan mycket väl vara både etniskt norsk och etniskt svensk. Båda språk kan vara hennes modersmål, hon kan i stor utsträckning praktisera både norska och svenska seder och bruk, samt hysa både norsk och svensk livs- och världsåskådning. Skillnaderna är ju inte så stora mellan det norska och det svenska. Könsroller och jämställdhet är snarlika, likaså religion och politisk ideologi, arbets-, kultur- och privatliv, samt socialt beteende och t.ex. barnuppfostran. Både seder och bruk, samt livs- och världsåskådning, är mer lika mellan en norrman och en svensk idag än de var mellan en svensk för ett sekel sedan och en svensk för två sekel sedan. Inom framförallt religion och politik tycker den ena etniska svensken annorlunda från den andra.

1.4 Ett barn som i späd ålder adopteras från Sydkorea till Sverige av ett etniskt svenskt par blir själv etniskt svenskt, oberoende av arvsanlag. Ett nyfött barn saknar etnicitet och är genetiskt rustat för att tillgodogöra sig vilket som helst modersmål, och vilken som helst etnicitet. Nyfödda barn saknar ju både religion, vokabulär och kulturellt orsakat beteende. Till följd av vetenskapligt biologiska och normativt politiska problem kring begreppet ’ras’ har dock begreppet ’etnicitet’ kommit att användas som eufemism för ’ras’, eller kommit att manifestera ett försök att inkludera det som vissa trodde att ’ras’ betydde, vilket är en av orsakerna till att ’etnicitet’ har kommit att bli en nära nog lika het potatis som ’ras’.

Det har t.o.m. gått så långt att kritiker av religionen islam, som liksom kristendomen och andra religioner i högsta grad förtjänar kritik, eftersom de både är icke-verifierade och uppenbarligen till stor del har dåliga konsekvenser, har blivit kallade för ’rasister’ enbart p.g.a. sin kritik mot islam! Att skilja på det genetiska och det kulturella kan rent sakligt och vetenskapligt vara viktigt, varför det är viktigt att de begreppsliga korten inte blandas ihop. Att i begreppet ’etnicitet’ inkludera genetiska egenskaper, så att ett spädbarn som adopteras från Sydkorea aldrig kan bli etniskt svenskt, är således ett misstag. Det behövs helt enkelt ett begrepp för vad som förändras vid barnets upptagande i ett folk och i en kultur, vilket är oberoende av det genetiska, som ju är det som inte förändras av miljön.

1.5 Så, vem är egentligen etniskt svensk? Självklart är ingen etniskt svensk i kraft av att hon själv identifierar sig som etniskt svensk, eftersom det vore cirkulärt.

Precis som att begreppet ’långhårig’ är ett vagt begrepp, med en oskarp gräns, är begreppet ’etnisk svensk’ också ett vagt begrepp. En person kan vara mer eller mindre långhårig, d.v.s. allt från ”inte alls långhårig” till ”i högsta grad långhårig”. Var gränsen går mellan långhårig och inte långhårig är dock oklart. Likaledes kan en person vara mer eller mindre etniskt svensk, d.v.s. allt från ”inte alls etniskt svensk” till ”i högsta grad etniskt svensk”. Var gränsen går mellan etniskt svensk och inte etniskt svensk är dock även det oklart. Beroende på modersmål och andraspråk, praktiserade seder och bruk, samt bl.a. normer och värderingar, är olika personer olika mycket etniskt svenska. De flesta invandrare i Sverige är mer etniskt serbiska, kurdiska, norska, persiska, kroatiska, assyriska, finska, arabiska, polska, turkiska, kinesiska, danska eller ryska än vad etniska svenskar är, men mindre etniska svenska än vad etniska svenskar är.

Etnicitet är dock inget nollsummespel, d.v.s. innebär inte att en persons ökade tillhörighet till en viss etnisk grupp automatiskt skulle leda till personens lika stora sammantagna minskade tillhörighet till sina andra etniska grupper. I Sverige finns inte bara många trespråkiga personer med tre modersmål, utan även många nollspråkiga personer, som är småbarn eller invandrare som talar långt ifrån fullgod svenska, oavsett dialekt, men ändå har svenska som sitt främsta språk. Till följd av svenskarnas goda färdigheter i engelska, samt deras anammande av en hel del anglosaxisk populär- och internetkultur, så är de flesta etniska svenskar i högre grad etniska anglosaxare än t.ex. de flesta kineser eller perser är. Det innebär dock inte att de flesta etniska svenskar även skulle vara etniska anglosaxare! Att Jonas Sjöstedt är långhårigare än Fredrik Reinfeldt betyder förstås ingalunda att han skulle vara långhårig. Att Saudiarabien är mer demokratiskt än Nordkorea betyder heller ingalunda att det skulle vara demokratiskt. Allt det här är egentligen tämligen enkelt, men ändå förvirrande för många. Hur kommer det sig?

1.6 Nationalstaterna är till stor del boven i dramat. De har i sekel efter sekel bedrivit nationaliseringsprojekt, med bl.a. medlet att blanda bort etnicitetskorten, för att uppnå målet en konsoliderad nationalstat. Begreppet ’nation’ betyder exempelvis både ’folkgrupp’ och ’statsbildning’, som om alla länder vore nationalstater! Det är lätt att få för sig att t.ex. nationalstaten Frankrike före den nordafrikanska invandringen under efterkrigstiden nästan uteslutande skulle ha bestått av etniska fransmän kompletterade av en del basker och tyskar. Än idag finns dock i Frankrike några regioner, framförallt Bretagne och Korsika, vilka håller sin etniska särart levande, både språkligt och till sina seder och bruk. Detta fortsätter trots den franska centralmaktens mångsekellånga nationaliseringsprojekt, i vilket människorna i Frankrikes alla regioner skulle förmås att bli fransmän.

Liknande projekt har bedrivits i de flesta nationalstater, vars gränser är artificiella och i hög grad godtyckliga. Detta statliga lurendrejeri har gått så långt att vissa nationalstatligt skolade människor numera hävdar att ’svensk’ bara kan betyda ’medborgerligt svensk’, eftersom några etniska svenskar överhuvudtaget inte skulle existera! Invandrare, som ofta kommer från statsbildningar som inte är nationalstater, tar sig för pannan och undrar i vilket konstigt land de har hamnat.

1.7 Jag tror att både fascister och kommunister egentligen vet att ovanstående stämmer, men kanske önskar att det inte gjorde det, samt tror att de vinner på att det inte medvetandegörs. Själv tror jag att båda dessa mörkerkrafter bäst motarbetas med intellektuell hederlighet.

2.1 Vad betyder då ’nationalism’ och ’patriotism’? Nationalism är delvis åskådningen att varje folk, d.v.s. etnisk grupp, bör ha sitt eget land, d.v.s. sin egen statsbildning, samt att varje statsbildning bör ha sin egen etniska grupp. Ett folk, ett land. Folken bör hållas geografiskt åtskilda, och gränserna mellan länderna bör dras därefter. Både finlandssvenska och finska nationalister vill således att bl.a. Åland tillfaller Sverige. Finland åt finnarna; Sverige åt finlandssvenskarna och rikssvenskarna! Fast det gäller bara de finska nationalister som ogillar etnisk rensning.

Patriotism är åskådningen att varje invånare i en statsbildning bör främja denna statsbildning, oavsett sin etniska tillhörighet. Invånarna i Förenta staterna eller Kanada är långt ifrån lika etniskt homogena som exempelvis invånarna på Island eller i Portugal är, varför angloamerikanerna inte är nationalister. Det är inte latinamerikanerna heller för den delen. För alla dessa amerikaner finns dock patriotismen kvar som åskådningsalternativ. I nationalstater som Island och Portugal är skillnaden mellan nationalism och patriotism följaktligen liten. I Finland, däremot, främjar alla patriotiska finländare, både finlandssvenskarna och finnarna, sin statsbildning Finland, vars försvarsmakt såldes har intresse av patriotism men inte nationalism, eftersom den är knuten till en statsbildning och inte en etnisk grupp.

2.2 Exemplet Adolf Hitler gör allt detta ganska enkelt att förstå. Han var österrikare, men hatade sin egen folkblandade statsbildning Österrike-Ungern så pass mycket att han sedermera emigrerade till samt blev regerings- och statschef i den angränsande statsbildningen Tyskland, och därifrån beordrade en militär inmarsch i sitt gamla land Österrike! (Då hade redan Österrike och Ungern blivit var sin statsbildning.) Efter det införlivade han Österrike med Tyskland, eftersom österrikarna talar tyska och till sina seder och bruk, samt livs- och världsåskådning, är snarlika åtminstone bayrarna. Ein Volk, ein Reich. Ett folk, ett rike. Därefter var det dags för sudettyskarna i Tjeckoslovakien att genom en gränsändring införlivas i Tyskland. Heim ins Reich. Hem till riket.

Hitler var således anti-patriot, eftersom han inte accepterade att de etniska tyskarna skulle vara separerade i olika statsbildningar. Hans anti-patriotism var så pass extrem att han var villig att gå i krig för den. Hans nationalism var dock ännu mer extrem. Nationalism är nämligen även åskådningen att varje person bör främja sin egen etniska grupp, vilket han ville göra genom mycket omfattande etnisk rensning, d.v.s. att med hjälp av folkomflyttningar och framförallt storskaliga folkmord ändra på var de olika folken bodde. Målet var Lebensraum, d.v.s. geografiskt livsrum, åt de etniska tyskarna. Så viktigt kan etnicitet vara för en extremist. Men även för somaliska flickor är etnicitet viktigt, ty det kan vara skillnaden mellan att bli könsstympad eller inte. 

Filosofimaskinen

The True Horror of Religion and the Threat from Within

Speaking about ‘divine command theory’ and some “religious people”, “who are blowing themselves up, convinced that they are agents of God’s will”, neuroscientist Sam Harris has insightfully said that:

“[T]his, to me, is the true horror of religion: It allows perfectly decent and sane people to believe by the billions what only lunatics could believe on their own.”

There certainly is something special about religion. It alone makes what still seems to be a majority of all humans appear to be lunatics, in at least some respects. It’s often obsessed with valued texts giving homage to the wholesale killing of humans and with the practice of having telepathic contact with a psychopathic imaginary friend. Who’s not afraid of that combination?

What every Western democracy across the planet, from Canada and Australia to France, which yesterday evening was yet again militarily attacked by religion from within, needs to acknowledge, is that, through the centuries, it’s been shaped by secular movements. The Renaissance in the 15th century, the emergence of capitalism in the 16th century, the scientific revolution in the 17th century, the Enlightenment in the 18th century, and the democratization in the 19th and 20th centuries, were all secular movements. These movements have all pushed back the immense might of religion. But, as always, every Western democracy is still threatened from within by the persistent and lethal religious virus.

Filosofimaskinen

Popmusiklyrik i livsluften och ljuset av den etiska fitnessismen

Låttexter, men även andra kulturyttringar samt annan mänsklig aktivitet, såsom politiska beslut och mänskliga handlingar i största allmänhet, är, föga förvånande, ofta fitnessistiska, även om de är det oavsiktligt och omedvetet.

Ta t.ex. texten till låten Vi kommer aldrig att dö av Bo Kaspers Orkester. Den upprepar avslutningsvis de båda raderna:

”Vi kommer alltid att leva

Vi kommer aldrig att dö”

vilka i sig rimmar väl med fitnessismens målsättning, men som här egentligen handlar om ovanliga och ibland orealistiska handlingar som skulle kunna göra någon odödlig, d.v.s. ihågkommen efter döden, både länge och av många. Ett flertal olika handlingsalternativ nämns i texten, och alla, med ett enda undantag, är sådana som de allra flesta människor aldrig någonsin gör. Men detta undantag, i den tredje raden av följande fyra rader, handlar, till skillnad från de andra handlingsalternativen, om att närma sig verklig odödlighet:

”Korsa apor med kaniner

Få ett pris ur kungens hand

Se till att skaffa några ungar

Eller sätt en värld i brand”

Ännu mer oavsiktlig fitnessism finns i texten till låten Biological av Air. Den består bl.a. av de åtta raderna:

”XX XY that’s why it’s you and me

Your blood is red it’s beautiful Genetic Love

Biological

I don’t know why I feel that way with you

Biological

I need your DNA” 

”Let’s fuse our cells to be as one tonight

A part of me would like to travel in your veins”

Dessa rader om ”Genetisk kärlek” må ha glimten i ögat, men är ändå emotionellt långt gångna, t.o.m. för en fitnessist!

Min favorit är dock texten till låten Stripped av Depeche Mode. Trots att den släpptes fem år innan fitnessismen upptäcktes, så handlar den för mig om fitnessismen som indoktrineringslöshetens etik, och om människans kultur som en slöja som täcker människans natur. Stripped börjar med en vädjan om en återgång till naturen:

”Come with me

Into the trees” 

”Take my hand

Come back to the land”

Den fortsätter med en vädjan om att få uppleva ens käresta avskalad och fri från civilisationens avgaser:

”Let me see you

Stripped down to the bone” 

”Metropolis

Has nothing on this

You’re breathing in fumes

I taste when we kiss”

Den indoktrineringslösa etiken kommer framförallt mot slutet:

”Let me hear you

Make decisions

Without your television”

Stripped är ett uttryck för det djupt mänskliga. Det är tragiskt att mänsklighetens moralfilosofihistoria inte är detsamma. Det djupt mänskliga är att varken Kants kategoriska imperativ, Hobbes samhällsfördragsteori eller Benthams hedonistiska utilitarism har varit den moralteori som faktiskt har praktiserats, avsiktligt eller oavsiktligt.

Filosofimaskinen

Den livsomfattande biologin och den avhumaniserande biologifobin

Uttryck som t.ex. ’biologisk förälder’ och ’biologiska könsskillnader’, med den underförstådda betydelsen ”genetisk förälder” respektive ”genetiska könsskillnader”, förekommer alltför ofta. Hur kommer det sig att dessa felaktiga uttryck alls förekommer?

Ett barn skulle kunna ha ett par juridiska föräldrar, d.v.s. formella vårdnadshavare som har rätten i sina händer, ett annat par sociala föräldrar, d.v.s. praktiska vårdnadshavare som har omvårdnaden i sina händer, och ett tredje par genetiska föräldrar. Det är alltså dessa genetiska föräldrar som ofta kallas för ’biologiska föräldrar’, som om biologi endast vore genetik. Men genetiken är ju bara en del av biologin, som innefattar både arv och miljö. Hur kan någon glömma eller vilja dölja det? I det biologiska föräldraskapet, som vi kan studera hos bl.a. däggdjuren i naturen, ligger ju inte bara det genetiska ursprunget, utan även den praktiska omvårdnaden! Kan det finnas några som vill slippa påminnas om den allomfattande biologin, läran om livet, läran om hela livet, i all sin mångfald och komplexitet? Ja, o ja, ty vi lever i en tid av biologifobi. Fobin mot biologin är något så märkligt som en skräck för läran om livet, som är det värdefullaste vi har. Det är en skräck som föranleder ett förnekande. Och denna skräck verkar framförallt komma från de biologifobiska ideologierna.

Att socialismen i allmänhet, och kommunismen och nationalsocialismen i synnerhet, utgår från existensen av en genuint altruistisk människa, som inte alls drivs av egoistiska incitament, är inget mindre än ett förnekande av biologin. Att religionerna i allmänhet, och kristendomen i synnerhet, påstår att människans uppkomst är planerad och avsiktlig är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att feminismen i allmänhet, och genusvetenskapen och likhetsfeminismen i synnerhet, påstår att människans genetiska könsskillnader enbart innefattar sexualorganen i underlivet är heller inget mindre än ett förnekande av biologin. Att i total avsaknad av hållbara argument förneka etablerad naturvetenskap på rent ideologiska grunder är en ytterst extrem och drastisk åtgärd som för mig luktar panik och skräck.

Ett språkbruk som insinuerar att biologin skulle vara ett snävt ämne, ett ämne som långt ifrån är den allomfattande lära om hela livet som det egentligen är, är ett led i ett försåtligt och ideologiskt farligt avbiologiserande av vårt tänkesätt. Och det som är avbiologiserande är avhumaniserande, eftersom även vi människor är organismer. Vi får inte låta kommunisterna, de kristna eller likhetsfeministerna bildligt eller bokstavligt ändra på vad det är att vara människa.

Filosofimaskinen

Tanketabun och statligt feltänkande

Skolverkets publikation Betygsboken 2 – om betygskriterier i ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning är ett två decennier gammalt historiskt dokument över statligt feltänkande. Att den svenska staten, genom sin myndighet Skolverket, överhuvudtaget kunde publicera ett så pass förvirrat dokument borde vara svårt att förstå, men är tyvärr precis det som vi luttrade medborgare har behövt vänja oss vid i landet som har religion och etnicitet som sina främsta tanketabun. Till vår välmenta statsmakt vill jag framföra att mörkermän och mörkerkrafter inte bäst möts med dunkelt tänkande och intellektuell förvirring, utan med tankeskärpa och intellektuell hederlighet.

I kapitlet Religionskunskap står på sidan 48 att ett av de nationella betygskriterierna för betyget Godkänd i kursen Religionskunskap A var att: ”Eleven uttrycker viss tolerans gentemot andra synsätt.” Motsvarande betygskriterium för betyget Väl godkänd står på sidan 49, och var att: ”Eleven uttrycker tolerans gentemot andra synsätt.” Under underrubriken Kommentar till toleransbegreppet på sidan 60 avslutas kapitlet med följande hela stycke på sidorna 61–62:

”Ett av tecknen på att en elev har uppnått godkänd-nivån (det att han visar ’viss tolerans’), är att han har börjat inse vikten av att man inte skall försöka hindra eller försvåra för en annan grupp att utöva sin tro och kultur. Ett minimum av tolerans innebär att en person, även om hon för egen del ogillar en viss åskådning eller kultur, inser värdet av att alla grupper har rätt till och får möjlighet att hålla fast vid och utveckla sin religiösa, kulturella eller etniska identitet.”

Hur bör detta stycke rimligtvis tolkas? Jo, bl.a. på så sätt att varje elev som ville bibehålla den svenska lagen som förbjuder kvinnlig könsstympning omöjligen kunde få ett godkänt betyg i kärnämneskursen Religionskunskap A. Överdrivet formulerat förväntar jag mig att finlandssvenska läsare nu sitter med öppen mun i förvåning, medan rikssvenska läsare bara gäspar av statlig skåpmat.

Globalt förekommer ett vidrigt förtryck av kvinnor. Globalt förekommer ett vidrigt förtryck av afrikaner. Kan vi inte göra mer än så här för att stå upp för de förtryckta människornas rätt till ett liv utan tortyr och stympning? Nog har jag länge misstänkt att byråkraterna på Skolverket domineras av vänsterpartister, men Vänsterpartiets värderingskontradiktioner får inte bli Sveriges. Om statsmakten bestämde att gymnasister inte ens kunde få godkänt i alla kärnämnen utan att vilja tillåta kvinnlig könsstympning, varför tillät inte statsmakten själv kvinnlig könsstympning? Om statsmakten fortsätter att hålla kvinnlig könsstympning förbjuden, varför lät den inte gymnasister tycka att kvinnlig könsstympning skulle vara förbjuden?

Varför kan inte Sverige helt enkelt stå upp för sunda värderingar? Varför kan vi inte kritisera och stävja inte bara nationalsocialister och kommunister vilka strävar efter att få folkmörda, utan även religiösa fundamentalister och biologiförnekare vilka i total avsaknad av hållbara argument strävar efter att få tortera och stympa? Tydligen därför att de religiösa fundamentalisterna och biologiförnekarna är marginaliserade i vårt samhälle. Men är det inte bra att de inte har mer makt och inflytande? Och är inte nationalsocialisterna och kommunisterna också marginaliserade? För egen del tycker jag att det vore både sexistiskt och rasistiskt att tillåta kvinnlig könsstympning, och att det är motsatsen till sexism och rasism att kritisera och stävja sådan tortyr och stympning. 

Filosofimaskinen

Innebörden och önskvärdheten av religionsfrihet

Vad tar vi egentligen bort om vi avskaffar religionsfriheten utan att vi tar bort någon annan frihet? Vi lämnar kvar i oförändrat skick de fem friheterna tanke-, yttrande-, mötes-, demonstrations- och organisationsfrihet, men tar bort religionsfriheten. Vad är det vi egentligen gör då? Innebär religionsfriheten något i sig? Ja, faktiskt.

Människor får tro på Gud, basunera ut det i skrift, delta i fredliga gudstjänster, samt organisera sig i kyrkor och samfund så mycket de orkar i kraft av ovanstående fem friheter såvida de inte inskränker eller inkräktar på andra friheter. För att tro på Gud och utföra ovanstående religiösa handlingar krävs således inte religionsfriheten i sig. Så vad är egentligen innebörden och konsekvenserna av religionsfriheten?

I sin praktiska tillämpning innebär religionsfriheten helt enkelt att det som är religiöst går före det som är icke-religiöst. Religionsfriheten innebär att religiösa skäl har företräde framför icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.

När pingstpastor Åke Green i sin församling på Öland 2003 höll en predikan om homosexualitet inför inbjuden media yttrade han bl.a. att:

”Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.”

Han blev åtalad för hets mot folkgrupp men friad i Högsta domstolen med hänvisning till religionsfriheten. Om sammanhanget hade varit icke-religiöst så hade han fällts, och om inte enbart citatet utan även sammanhanget hade varit nationalsocialistiskt så hade han fått ett strängare straff, eftersom han då även hade gjort sig skyldig till hatbrott. Detta är vad religionsfriheten innebär. Den värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl.

När jag i Sverige sökte till gymnasiet gällde närhetsprincipen. Jag sökte en och endast en gymnasieskola, och den låg i min egen stadsdel. Denna skola var den klart närmaste gymnasieskolan, och dit hade jag en promenadväg på 0,5 km. En av mina framtida kamrater bodde på den andra sidan av staden, i en icke angränsande stadsdel, men sökte ändå samma gymnasium som jag. Trots att vi båda blev antagna till samma utbildning så blev jag antagen till en gymnasieskola i hans stadsdel, fågelvägen 5 km bort från mitt hem, medan han blev antagen till den skola som jag hade sökt, trots att den för honom låg flerfaldigt längre bort än den skola som jag blev antagen till. Under enbart närhetsprincipen så hade det här varit rejält snurrigt.

Intressant nog så var det varken hans eller mina betyg som var förklaringen till denna rockadantagning, utan det var religionsfriheten! Min framtida kamrat bekände sig nämligen till en etablerad och erkänd religion som av sina bekännare kräver en särskild kost som inte erbjöds till lunch i någon av stadens gymnasieskolor, men däremot i en enda grundskola, som händelsevis låg på promenadavstånd från en enda gymnasieskola, nämligen den som både han och jag hade sökt.

Mina icke-religiösa antagningsskäl, som är begripliga för var och en, och som handlar om restid och belastning på kollektivtrafiken, fick således stryka på foten för hans religiösa antagningsskäl, som är obegripliga för åtminstone mig. (Sedermera ändrades min antagning så att han och jag blev klasskamrater. Ibland gick han och jag och åt lunch på hans religiösa grundskola, varvid både han och jag var tvungna att anpassa vår klädsel, men oftast åt vi båda den religiöst oacceptabla lunchen på vår gymnasieskola.)

Detta är vad religionsfriheten innebär. I såväl stort som smått innebär religionsfriheten att statsmakten värderar religiösa skäl högre än icke-religiösa skäl. Därför bör den avskaffas.

Filosofimaskinen

En pilgrimsfärd till Darwins hem Down House

Verklighetens inverterade fabel firade sitt första år med ett besök på Down House, som tillsammans med den storartade organiska naturen är darwinismens främsta minnesplats. Där bodde Charles Darwin från 33 års ålder till sin död vid 73, och där växte hans barn upp. Där satt han på sitt arbetsrum och skrev de allra flesta av sina böcker, framförallt On the Origin of Species by Means of Natural Selection och The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. Down House med tillhörande trädgårdstomt är numera ett museum över Charles Darwin, och ligger på landet strax utanför tätorten London i Storbritannien.

Down House bakom mängder av solbelyst klorofyll i klätterväxter, buskar och familjen Darwins favoritklätterträd. Fotografi av Filosofimaskinen den 25 juni 2015

Mänskligt beteende framför den solbelysta statyn av Charles Darwin på Natural History Museum i Storbritanniens huvudstad. Fotografi av Filosofimaskinen den 26 juni 2015

Betydelsen av Charles Darwins gärning är framförallt tvåfaldig, dels vetenskaplig och dels filosofisk. Den vetenskapliga betydelsen inskränker sig inte till vad som traditionellt räknas som biologi, utan inbegriper allt mänskligt – eftersom människor är organismer – och utsträcker sig därför till psykologi, sociologi, ekonomi, och historia etc. Den filosofiska betydelsen är naturalistiskt existentiell, och är kolossal för religionsfilosofin, kunskapsteorin, och moralfilosofin. Varför finns överhuvudtaget människor till? Varför ser vi ut som vi gör, och varför beter vi oss som vi gör? Vad är egentligen meningen med våra liv? Ditt liv är en följd av miljardårig individuell darwinistisk framgång. Bete dig som det!

Filosofimaskinen

A Darwinian Response to Sam Harris’s Moral Landscape Challenge

In his book The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, the superb atheist debater Sam Harris is not even close to showing how science could determine values, let alone human values. For me this remarkably misguided book was devastatingly disappointing. Of course science is essential in deriving instrumental values from an intrinsic value, but how does science determine any value in the first place?

Sam Harris does not formulate any proper intrinsic value, nor does he properly discuss the immense problems which face the undertaking of formulating a rightness criterion. What is the moral relation between humans and other animals? Is it really in our nature to behave according to—and intrinsically value—the intrinsic value supposedly determined by science? In the light of Darwinism, how can anybody be expected to actually behave impartially? In The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, Sam Harris gives no proper answer to any of these four questions.

Due to the amount of criticism since its publication in 2010, Sam Harris issued a public challenge in 2013 to be entered in 2014. In under 1,000 words he asked for a disproof of his “central argument”:

“Morality and values depend on the existence of conscious minds—and specifically on the fact that such minds can experience various forms of well-being and suffering in this universe. Conscious minds and their states are natural phenomena, fully constrained by the laws of the universe (whatever these turn out to be in the end). Therefore, questions of morality and values must have right and wrong answers that fall within the purview of science (in principle, if not in practice). Consequently, some people and cultures will be right (to a greater or lesser degree), and some will be wrong, with respect to what they deem important in life.”

Here is the 999 word response from The Inverted Fable of Reality:

1. The Ethic Most Compatible with Science

So, which ethic is most compatible with science, and with reality? Is it hedonism, which in its strongest utilitarian version claims that an action is right if and only if, for all beings and for all future, the action maximizes the difference of all pleasure and all suffering? I think not. Surely not in a version in which beings in order to be counted must have conscious minds, partly since that version no longer would have the tempting “difference of all pleasure and all suffering” as its intrinsic value.

I believe that neither morality nor values at the very core depend on minds being conscious or experiencing pleasure or suffering.

Certainly the ethic most compatible with science depends on life. What would be the value of a universe forever without life? What would the Sun and the water be good for without life? Nothing. The permanent extinction of life would mean the eradication of all values. So, how did life create values and ethics?

When a predator is about to catch a fleeing quarry, the two animals have incompatible interests. The interest of the predator is to catch and eat the quarry, whose interest is to get away unharmed. The predator shows by its behaviour that, for its own part, it would be right and good to eat the quarry, who by its behaviour shows that, for its own part, it would be wrong and bad to be eaten.

2. The Non-universalizable Ethic of the Predator and the Quarry

Are the two animals mistaken in not behaving according to a universalizable ethic, i.e. an ethic which could be held as right by everyone simultaneously without ethical disagreement? I think not. How could possibly the predator and the quarry be expected to settle matters? The hurried requirement that no ethic may be non-universalizable is mistaken and should not be made on rightness criteria, but on social contracts.

I believe that ethical opinions do not exist in any other way than as individual opinions, and that these only can be understood indexically. Not only aesthetical propositions but also ethical propositions are indexical in the same way as for example the word ‘I’ is indexical, which it is because what it denotes, i.e. whom it refers to, depends on who says or has written it.

As I see it, the meaning of an aesthetical proposition depends on who utters it. If for example the person P utters the proposition “Bruno Liljefors’s oil painting ‘A Fox Family’ is beautiful”, it does not mean the same thing as if the non-identical person Q utters the same proposition. In the first case this proposition means that P for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful, whereas in the second case the proposition means that Q for its own part thinks so. Neither P nor Q would be able to show that this painting in any higher, universal meaning really is beautiful. However, P, through its behaviour, and Q, through letting its nervous system be scanned, might show that P and Q, respectively, for its own part thinks that “A Fox Family” is beautiful.

The same is true for ethical propositions; they can only be understood indexically. That is why the predator and the quarry are not mistaken in not practising a universalizable ethic. Nonetheless, they both practise the same ethic. How can that be? Well, their ethic is indexical, and is created by natural selection, and so, is the ethic of animals.

3. The Ethic of Animals

Natural selection is the ultimate explanation of the behaviour of both the predator and the quarry, indeed of any animal. Richard Dawkins’s “central theorem of the extended phenotype” states that:

“An animal’s behaviour tends to maximize the survival of the genes ‘for’ that behaviour, whether or not those genes happen to be in the body of the particular animal performing the behaviour.” [Dawkins, 1982, The Extended Phenotype, Oxford University Press, p. 248].

To maximize the survival of the genes for one’s behaviour is precisely the behaviour which the ethic of animals prescribes. Therefore the ethic of animals is the ethic according to which:

An action is right for an individual if and only if the action maximizes the survival of the genes for this individual’s behaviour,

i.e. if and only if the action maximizes this individual’s behavioural fitness. This consequentialist rightness criterion makes the ethic of animals not only complete, consistent, indexical and non-universalizable, but also fully compatible with the modern Darwinian insights that the genes are selfish and that impartial altruism cannot be an evolutionarily stable strategy.

4. The Inverted Fable of Reality

Which ethic is actually practised on Earth? Certainly not hedonistic utilitarianism, which is evolutionarily self-defeating. No, it is the ethic of animals, which therefore is the ethic of reality.

The ethic of animals is the only ethic which is completely non-dependent on indoctrination and might be said to be a discovery rather than an invention, since its behaviour is created by natural selection.

The ethic of animals is not ultimately based on pleasure and suffering, even though it in practice takes them both well into account, since they are created by natural selection. Even an injured animal’s suffering (but not injury) is in the interest of the animal, since the suffering often decreases the risk of the injury to both be worsened and repeated, if for example the animal is limping.

That an ethic at the very core takes pleasure and suffering into account, like hedonism does, is ill conceived, since the cause of the fact that individuals seek pleasure and shun suffering is that they thereby increase their behavioural fitness, which I think it is more well thought out of an ethic to take into account at the very core. As I see it, the ethic of animals therefore trots a final step further in its justification of its intrinsic value than hedonism does.

Filosofimaskinen

När började andra världskriget? Xenofob historieskrivning och Västerlandet som Mittens rike

När jag i Sverige började studera historia på universitetet hölls introduktionsföreläsningen av en marxistisk professor som hade doktorerat på andra världskriget. Syftet med denna min allra första högskoleföreläsning var att förklara den kvalitativa skillnaden mellan historieundervisningen på gymnasieskolan och på högskolan. Det historiska exempel som professorn genomgående uppehöll sig vid var frågan om vilket datum som andra världskriget började. Han hävdade att man på gymnasiet utan problematisering fick lära sig att det var den 1 september 1939, då Tyskland invaderade Polen, men att denna uppfattning i högsta grad kunde ifrågasättas, och att kännetecknande för högskolan var just problematisering. Så långt var jag eld och lågor över att äntligen ha fått börja på universitetet. Professorn hävdade att det krig som började den 1 september 1939 inte var ett världskrig redan den första dagen, men kanske blev det den 6 december 1941 [sic], då han felaktigt påstod att Japan direkt från inhemska flygfält anföll Förenta staterna genom luftangreppet på flottbasen Pearl Harbor.

Mina invändningar mot hans resonemang var bl.a. att trettioåriga kriget inte var trettioårigt redan sitt första kalenderår 1618, men att trettioåriga kriget ändå började 1618, och att alla de där striderna fram till sommarhalvåret 1945, vilka aldrig avbröts av något globalt vapenstillestånd, och vilka på världshaven tillsammans med flertalet världsdelar dödade tiomiljontals människor, bör betraktas som ett och endast ett krig, lämpligtvis med ett och endast ett namn, förslagsvis ’andra världskriget’. När det väl började visste ingen med säkerhet att det skulle bli ett världskrig, nästan lika lite som att någon visste att trettioåriga kriget skulle bli trettioårigt redan 1618, men det bör ändå ha ett och endast ett namn. Utöver att demonstrera högskolans låga intellektuella nivå, så demonstrerade därvid professorn hur man genom att uppehålla sig på grundskolenivå kan låta en riktig högskoleproblematisering gå om intet. Andra världskriget började nämligen rimligtvis den 7 juli 1937.

I den numera traditionella västerländska historieskrivningen får man mycket riktigt lära sig att andra världskriget började som ett regionalt krig den 1 september 1939, och att det tidigt utvidgades till ett lågintensivt globalt sjökrig den 3 september 1939, då Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. När det traditionella narrativet når detta krigs fullskaliga utvidgning till Stilla havet den 7 december 1941, då Japan med hangarfartygsbaserat stridsflyg anföll Förenta staternas flottbas Pearl Harbor, brukar i förbigående nämnas att Japan redan hade varit i krig med Kina sedan den 7 juli 1937. Så varför räknas inte det som andra världskrigets början?

Xenofobi och etnisk egocentrism verkar vara globala fenomen, och Västerlandet dominerade globalt i mitten av 1900-talet. Mittens rike är traditionellt Kina, men är egentligen sedan några sekel Västerlandet, i vilket bl.a. Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Förenta staterna ingår, men i vilket varken Japan eller Kina ingick. Någon rimligare förklaring till feldateringen än xenofobi och etnisk egocentrism kan i alla fall inte jag komma på.

Från sommaren 1937 till sommarhalvåret 1945 var Japan och Kina i kontinuerligt krig med varandra. Den första omfattande krigshandlingen på några år, sedan Japan hade erövrat framförallt Manchuriet i början av 1930-talet, var incidenten vid Marco Polobron, med början den 7 juli 1937. Som en följd av den incidenten utbröt snart fullskaliga strider som med varierande intensitet, men utan att avbrytas av något vapenstillestånd, varade ända till andra världskrigets slut. Förlusterna i detta så kallade andra kinesisk-japanska krig var mångfalt större än Frankrikes, Brittiska imperiets och Förenta staternas sammanlagda förluster under hela andra världskriget. Andra kinesisk-japanska kriget räknas liksom bl.a. finska vinterkriget helt riktigt som en del av andra världskriget, fast i den traditionella västerländska historieskrivningen godtyckligt nog inte före den 7 december 1941, synbarligen därför att det först då började inräknas i Förenta staternas och Brittiska imperiets globala militära strategi. Denna xenofoba historieskrivning saknar historievetenskaplig grund, och bör därför korrigeras.

Filosofimaskinen

Konsekvensialism, mål och nöjdhetsgränser

Den svenska grundskolan handlar numera mycket om att eleverna ska nå de så kallade målen. Inför de olympiska spelen kan den svenska truppens så kallade mål vara att ta minst åtta medaljer. Men när ett svenskt lag har kommit till final och därmed säkrat minst ett silver, borde det inte vara ett mål att vinna även den matchen, trots att det inte skulle ge fler medaljer? Och halvvägs in i de olympiska spelen när Sverige överraskande redan har tagit åtta medaljer, borde det inte vara ett mål att ta ännu fler? Kanske t.o.m. så många som möjligt? Jo, det är ju klart, målet är egentligen att maximera något.

Eftersom det skulle leda till en större satsning på de så kallade starka eleverna och en mindre satsning på de så kallade svaga, är dock inte den svenska grundskolans mål att maximera kunskap, trots att skolan beskriver sig själv som målstyrd. Istället är det så kallade målet att alla elever ska nå målen. Men det är ju inget mål, utan en utopisk nollvision om noll intellektuellt förolyckade barn. Det är de starka eleverna som mest lyckas omvandla undervisning till akademisk kunskap, som de till skillnad från de svaga eleverna dessutom verkligen behöver, och är därför de som betalar priset för att inte på lika villkor inkluderas i skolans kvasi-egalitära och kvasi-konsekvensialistiska kalkyler.

Ett godkänt betyg är förstås inget mål; ett godkänt betyg är en lågt satt nöjdhetsgräns. Så länge alla svenska elever får godkänt ska vi vara nöjda, annars inte. Att ta minst åtta medaljer i de olympiska spelen är förstås inget mål; att ta minst åtta medaljer är en nöjdhetsgräns, måhända rimligt satt, men ändå en gräns för deklarerad nöjdhet. Så länge Sverige tar åtta medaljer ska vi vara nöjda, annars inte.

Att vara målstyrd på riktigt är att vara konsekvensialistisk, d.v.s. värdemaximerande. Konsekvensialismen hävdar att enbart värdet av en handlings konsekvenser är relevant för huruvida handlingen är rätt eller orätt, på så sätt att just den handling är rätt vilken maximerar det intrinsikala värdet, d.v.s. det enda som är värdefullt i sig. Att göra sitt bästa, i skolan eller de olympiska spelen, är just att prestera så bra som möjligt, att uppnå det bästa möjliga resultatet, att skapa de bästa möjliga konsekvenserna. Så varför är det så svårt för människor i prestationsbranschen att förstå sig på konsekvensialism? Vi uppmanas att ta ansvar för konsekvenserna av våra handlingar, samt vara resultatinriktade och målstyrda, men absolut inte att vara konsekvensialistiska och tycka att ändamålet helgar medlen.

Att ha en fullständig och konsekvent etik, d.v.s. en etik som är tillämpbar i varje situation och som är entydigt tillämpbar, d.v.s. en etik som är heltäckande och ordentlig, är just att vara konsekvensialist. Ingen icke-konsekvensialistisk etik är fullständig och konsekvent, och därmed ett svar på frågan om vilka handlingar som individer bör utföra. Icke-konsekvensialistisk etik lever på att varje klassisk och etablerad konsekvensialistisk etik har ett fatalt orimligt intrinsikalt värde genom att inte utgå från den yttersta grunden till individernas handlingar och värderingar.

Att vara rationell är att välja rätt medel för sitt mål. Grundläggande för att vara rationell är därför att först identifiera sitt mål, d.v.s. att finna rätt intrinsikala värde. Detta mål är ett altruistiskt egenintresse som man egentligen redan har, och som skulle framträda klart om man bara blev av med sin normativa indoktrinering, sin kulturella fernissa.

Filosofimaskinen

Darwin Day 2015

Idag är Darwin Day, en världsomspännande dag för att hylla Charles Darwins bevis för och förklaring till den organiska evolutionen. Bevisen var redan då på 1800-talet oerhört övertygande, och är sedan genetikens uppenbarelse på 1900-talet massivt överväldigande. Förklaringen är det naturliga urvalet, och är en av de viktigaste insikter som någonsin har drabbat en människa. Hur viktig insikten var och hur hårt den tyvärr drabbade Darwin illustreras av hans privata uttalande ”it is like confessing a murder” [citat ur ett brev daterat den 11 januari 1844].

Darwindagen infaller årligen på Darwins födelsedag den 12 februari, men handlar inte om födelsen av en människa utan om den intellektuella mognaden av en art människoapor. Charles Darwin var den första organism som i grund och botten förstod varför organismerna är som de är. Och han förklarade det för oss andra. Och som han gjorde det.

Filosofimaskinen

Newcomb’s Paradox in the Light of the Superposition Imperative

First formulated by the theoretical physicist William Newcomb in 1960, Newcomb’s paradox is the prime and most acute paradox of decision theory. Ever since its first publication by the philosopher Robert Nozick in 1969 it’s been under constant debate and sown fruitful division amongst philosophers. More importantly, it still poses serious problems for decision theory. Since it’s still considered to be unsolved, development in philosophy has been long in the wanting. Let us demonstrate what we believe arises from the ashes that Newcomb’s paradox has left parts of decision theory in.

There are already quite a few formulations of the paradox, but we’d nevertheless like to provide our own formulation. This is due to the fact that we actually believe that the situation described in the paradox neither is logically impossible nor would be physically impossible to create in reality. We formulate the paradox as follows:

You’re participating in a game in which your objective is to maximize your income, i.e. the amount of money which you win. After you’ve been informed of the rules of the game, you’ll enter a closed passageway in which there, at the other end, is a table with two different boxes on it. One of the boxes, let’s call it A, is transparent and contains £1,000. The other box, let’s call it B, is opaque and contains either £0 or £1,000,000. At the table you have the peculiar choice of either taking only the opaque box B or, in fact, both boxes A and B. What’s most interesting, though, is that before you were let into the passageway an entity, let’s call it the Predictor, made a prediction of which choice you’d make. The Predictor has not supernaturally seen into the future; rather its prediction is independent of your choice and therefore fallible. If the entity predicted that you’ll take both boxes, then the opaque box B will contain £0. If, on the other hand, the entity predicted that you’ll only take the opaque box B, then the opaque box B will contain £1,000,000. You also know that this game has been played many thousands of times before and that the entity’s prediction has been correct in 99 percent of the cases. Furthermore you know that the cause of the predictions’ correctness is not that 99 percent of the persons have made the same choice, but rather that the Predictor has had individual knowledge of each person. This entails that the vast majority of the persons who have taken both boxes have left the game with an income of only £1,000, whilst the vast majority of the persons who have only taken the opaque box B have left the game with an income of £1,000,000. Which choice do you make? Are you a one-boxer or a two-boxer?

Amongst philosophers and others interested in Newcomb’s paradox far from 99 percent seem to favour the same choice. On the contrary, the two choices seem to divide both professional and amateur philosophers roughly in half, which makes the paradox the more realistic and acute.

There’s a seemingly conclusive argument for taking both boxes: When you make your choice, the contents of the opaque box B are already decided, wherefore you’ll necessarily earn £1,000 more by taking both boxes, regardless of the prediction. If the opaque box B contains £0, you’ll earn £1,000 more, i.e. a total of £1,000, by taking both boxes. If the opaque box B, on the other hand, contains £1,000,000, you’ll likewise earn £1,000 more, i.e. a total of £1,001,000, by taking both boxes. For your choice it therefore doesn’t matter what the opaque box B contains.

If you wish to study the paradox in closer detail, without being influenced by our reasoning and proposed solution below, we’d suggest that you take your time and temporarily stop reading here.

There’s another similar and again seemingly conclusive argument for taking both boxes: If you’d been allowed the help of a Loyal Friend, who, as soon as you entered the passageway, was allowed forward to peek inside the opaque box B and tell you its contents, it wouldn’t make any difference! If the Loyal Friend would yell that the opaque box B is empty, you’d increase your income by £1,000 by taking both boxes. If the Loyal Friend, on the other hand, would yell that the opaque box B is full of money, you’d likewise increase your income by £1,000 by taking both boxes. For your choice it therefore neither matters what the opaque box B contains nor if you’d at all been allowed the help of a Loyal Friend.

Despite these two similar arguments for taking both boxes, it seems that taking only the opaque box B entails a higher income, in the sense that the vast majority of the one-boxers have earned quite a lot more money than the vast majority of the two-boxers. Since the game is all about maximizing your income, Newcomb’s paradox is to us largely a question of how, in the light of these two arguments, the choice of taking only the opaque box B can be motivated. This is to us the choice which we’re intuitively content with. What we’re in search of is a general theory for making decisions which will explain why these two seemingly conclusive arguments not only are incapable of settling the matter, but, in fact, are fundamentally misguided.

Our proposed solution of Newcomb’s paradox is derived from a general imperative of decision making which we call ‘the superposition imperative’ and which reads:

Always act as if everything which you don’t currently observe were in a superposition of all possible physical states, wherein each of these states is assigned a Bayesian probability based on the information which you have.

In quantum physics it’s common to describe a particle as if it’s in a superposition of all possible states until one of these states actually is observed, at which time the superposition of the particle collapses into the observed state. This means that as long as none of the possible states is observed, we act as if the particle were in all possible states at the same time, with an assigned probability for each possible state. To act as if the particle were in all possible states simultaneously is to act as if it’s undecided which of the possible states that the particle is in.

Let’s discuss the classical thought experiment Schrödinger’s cat, in which we conduct a physical experiment with a live cat placed inside an opaque chamber together with a lethal poison, which would be triggered by the decaying of an atom of a radioactive source, which also is present. We can’t observe the cat whilst it’s inside the chamber. Neither can we, according to quantum physics, predict when the first decaying of an atom actually will occur, but we do know the appropriate probability distribution. If we’d apply the superposition imperative on Schrödinger’s cat we’d act as if the cat were in a superposition of the two states ‘alive’ and ‘dead’. If we’d recently commenced the physical experiment, we’d still have reason to believe that the cat is alive and reason to assign a high probability to the state ‘alive’. The longer we wait, though, the more the Bayesian probability that the cat is alive decreases. If other persons, on the other side of the chamber, in fact would be able to observe the cat, it wouldn’t be in a superposition to them, but would still be to us. If we’d be asked whether the cat is alive or dead we’d answer that we don’t know and that the cat is in a superposition of these two states, and we’d provide the Bayesian probabilities of these two states based on our own personal beliefs.

Returning to Newcomb’s paradox in the light of the superposition imperative, you’ll find that any decision anxiety is over. When you’re in the passageway you simply act as if the content of the opaque box B is in a superposition of the states ‘£0’ and ‘£1,000,000’. The first seemingly conclusive argument, that you’ll necessarily earn £1,000 more by taking both boxes, is based on the correct assumption that the content of the opaque box B is already decided, which it certainly is to the Predictor. With your incomplete information, on the other hand, and utilizing the superposition imperative, you act as if it’s undecided whether the opaque box B contains £0 or £1,000,000. If you choose to take both boxes, instead of only the opaque box B, your choice will immediately come at a price, namely that the Bayesian probability that the opaque box B contains £1,000,000 decreases from approximately 99 percent to approximately 1 percent. Therefore you maximize your income by taking only the opaque box B, which, with the probability approximately 99 percent, will earn you £1,000,000.

The second seemingly conclusive argument, that if you’d been allowed the help of a Loyal Friend it wouldn’t make any difference, is, interestingly enough, illuminated in a different way by the superposition imperative, and in a beautiful way at that. Whilst roughly half of both professional and amateur philosophers seem to be one-boxers without the help of a Loyal Friend, nobody seems to be a one-boxer with the help of a Loyal Friend! In what way is only taking a box which contains £1,000,000 actually maximizing your income, when you also can take a box containing £1,000? In no way. If you’d been allowed the help of a Loyal Friend, who, as soon as you entered the passageway, was allowed forward to peek inside the opaque box B and tell you its contents, what you’d hear would be an observation increasing your information in such a way that the superposition of the opaque box B would collapse. With the help of a Loyal Friend you therefore take both boxes regardless of what the Loyal Friend has to reveal. Without the help of a Loyal Friend, on the other hand, the superposition of the opaque box B doesn’t collapse until you’ve made your choice, wherefore you only take the opaque box B.

Whilst this solution proposal explains the intuitively decisive difference between the two seemingly conclusive arguments, it also prescribes the choice which we’re intuitively content with.

Below we give a mathematical account of our proposed solution of Newcomb’s paradox.

We denote the entity’s prediction X and your choice Y. These are the only two random variables we have in the paradox formulation. We denote an outcome of X x and an outcome of Y y. x assumes either the state that you’ll take both boxes A and B, which we denote ab, or the state that you’ll only take the opaque box B, which we denote b. y assumes either the state that you take both boxes A and B, which we denote AB, or the state that you only take the opaque box B, which we denote B. This is expressed in the following way:

x ∈ {ab, b}

and

y ∈ {AB, B}.

The probability that the prediction is that you’ll take both boxes is, for example, expressed like this:

P(x = ab) = P(ab).

The probability that:

The prediction was that you’ll take both boxes

given that:

Your choice was to take both boxes

is, for example, expressed in the following way:

P(x = ab | y = AB) = P(ab | AB).

The expected income E_AB pounds sterling of taking both boxes A and B amounts to:

E_AB = 1,000×0.99 + 1,001,000×0.01 = 11,000

which is the average income of a two-boxer. The expected income E_B pounds sterling of taking only the opaque box B amounts to:

E_B = 0×0.01 + 1,000,000×0.99 = 990,000

which is the average income of a one-boxer and incidentally 90 times the average income of a two-boxer.

To maximize your income is to maximize your expected income E in accordance with the von Neumann–Morgenstern expected utility theory. E pounds sterling is calculated by the following formula:

E = 1,000P(ab, AB) + 1,001,000P(b, AB)
+ 0P(ab, B) + 1,000,000P(b, B)

in which the joint probability distribution of the random variables X and Y is used. The joint probability distribution P(ab, AB) is, for example, the probability that the entity predicts that you’ll take both boxes and you actually take both boxes.

The definition of conditional probability implies the following equation:

P(X, Y) = P(X | Y)P(Y)

which, used making a substitution in the first formula for E, implies the following, second formula for E: 

E = 1,000P(ab | AB)P(AB) + 1,001,000P(b | AB)P(AB)
+ 0P(ab | B)P(B) + 1,000,000P(b | B)P(B).

The first seemingly conclusive argument, that you’ll necessarily earn £1,000 more by taking both boxes, presupposes that your choice doesn’t affect the entity’s prediction, since it’s already been made. This would imply the relationship: 

P(X | Y) = P(X)

which, used making a substitution in the second formula for E, implies the following, third formula for E:

E = 1,000P(ab)P(AB) + 1,001,000P(b)P(AB) 
+ 0P(ab)P(B) + 1,000,000P(b)P(B).

As can be seen, you’d maximize E by maximizing P(AB) or, in other words, by maximizing the probability that you take both boxes. (To realize this, note the coefficients; for taking both boxes A and B the coefficient is £1,000 more for each of the two possible outcomes of the prediction.) To maximize E would therefore be to take both boxes, but according to the superposition imperative you should act as if the content of the box were in a superposition. This means that the relationship:

P(X | Y) = P(X)

is false and that your choice affects the probability distribution of the prediction. In the second formula for E:

E = 1,000P(ab | AB)P(AB) + 1,001,000P(b | AB)P(AB)
+ 0P(ab | B)P(B) + 1,000,000P(b | B)P(B)

you should instead assign a Bayesian probability to these unknown probabilities based on the information available to you. If your choice is to take both boxes A and B, i.e. if P(AB) = 1, then you’ve a strong reason to believe that the entity correctly predicted this choice. Your probability estimate of the entity’s prediction is therefore that the entity most likely did predict your choice to take both boxes A and B. In this case P(ab | AB) is close to one (1), whilst P(b | AB) is close to nought (0) and E is approximately £11,000. If your choice, on the other hand, is to only take the opaque box B, i.e. if P(B) = 1, then your probability estimate is that the Predictor most likely predicted this choice. In that case P(b | B) is close to one (1), whilst P(ab | B) is close to nought (0) and your expected income is approximately £990,000, which is considerably more than approximately £11,000. Our conclusion is therefore that you should only take the opaque box B.

Överlevnadsmaskinen and Filosofimaskinen




Note: We’ve reworked the mathematical account in this blog post thanks to the cleverness of, and communication from, one of our readers.