Underhållning, hedonism och överlevnad i en virtuell framtid

De senaste decennierna har vi fått uppleva en häpnadsväckande teknikutveckling. För mänsklighetens framtid är den tekniska utvecklingen av yttersta vikt, bl.a. för att lösa globala problem med ackumulerad miljöförstöring och dödliga smittämnen. För hundratals miljoner människor är dock den nya tekniken mest framträdande genom något så pass oviktigt som underhållning. Aldrig tidigare har det funnits så stora möjligheter att finna tillfredsställelse och njutning för stunden. Aldrig tidigare har det tillnärmelsevis konsumerats så mycket underhållning.

Betrakta t.ex. de över två miljarder visningarna på YouTube av den 4 minuter långa musikvideon Gangnam Style. Vi är inte de första att påpeka att mänskligheten skulle ha kunnat åstadkomma en hel del om denna visningstid istället hade ägnats åt någonting konstruktivt. Denna ökande underhållning verkar allt mer appellera till människors kortsiktiga tillfredsställelse genom snabba klipp och klick. De flesta människor verkar bara flyta med i utvecklingen och njuta av den i sann hedonistisk anda, utan att fundera över dess konsekvenser.

För oss fitnessister är denna utveckling alarmerande. Människor är genetiskt anpassade till en förhistorisk miljö och inte till möjligheten av att uppnå artificiell och improduktiv tillfredsställelse till priset av att välja bort produktiva handlingar för överlevnad och reproduktion. Vi fruktar att människan kommer att skapa en individualiserad underhållningsmiljö som är så perfekt anpassad till våra egna drifter att vi kommer att bli uppslukade av den. För en hedonist kan det bli oöverstigligt svårt att värja sig från denna färdigserverade njutning. Tänk om vi i framtiden kommer att kunna leva i virtuella världar i vilka man kan uppleva sig vara den person som man helst skulle vilja vara och göra det som man helst skulle vilja göra. Verklighetens krav kommer att ha svårt att konkurrera med en sådan artificiellt tillfredsställande och individuellt skräddarsydd fantasivärld.

Under vår långa förhistoria har det naturliga urvalet medelst njutning belönat de handlingar som då gynnade överlevnad och reproduktion. Till följd av evolutionens långsamhet och den snabba tekniska utvecklingen, som i mångt och mycket har ökat vår överlevnad och reproduktion, är vår livsmiljö numera så pass förändrad att många handlingar som blir belönade med njutning varken gynnar överlevnad eller reproduktion. Vi har helt enkelt utvecklat teknik som till viss del lurar oss att handla mot vårt darwinistiska egenintresse. Underhållningstekniken utnyttjar våra begär, inte för vår överlevnads skull, utan vår njutnings skull. (Det innebär dock inte att funktionen av musik och dans som ett kulturellt parningsbeteende har gått förlorad.)

Fitnessismen tänker längre än hedonismen eftersom den är anpassad till faktumet att njutning och lidande är skapade av det naturliga urvalet för att gynna överlevnad och reproduktion. Men inte bara vi fitnessister utan även de hedonistiska utilitaristerna bör bäva inför denna utveckling, trots att de eftersträvar njutning, eftersom den hotar att hämma mänsklighetens utveckling, inte minst kulturellt och tekniskt. För mänsklighetens framtid är det viktigt att vi noggrant beaktar riskerna med att vi alltmer underkastar oss våra kortsiktiga och proximata drifter till priset av våra långsiktiga och ultimata behov. Vi behöver förstå vår djuriska mänskliga natur och inse vad vi egentligen vill och varför, så att vi inte blir slavar under vår egen teknik.


Överlevnadsmaskinen och Filosofimaskinen

Sannolikhet, kausalitet, egoism och historia

Om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, hur stor hade i sådana fall sannolikheten då varit att du nu lever? Drygt 99 procent? Exakt 50 procent? Knappt 1 procent?

För resonemangets skull tänker vi oss att alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att determinismen är sann. (Om vi istället tänker oss att inte alla händelser är orsaksbestämda, d.v.s. att indeterminismen är sann, så skulle korrekt sannolikhet vara lägre.)

Ett vanligt svar är att sannolikheten hade varit exakt 50 procent. Visst är det så att om det inte finns något som helst skäl att förvänta sig en viss händelse mer än dess komplementhändelse, så har båda händelser sannolikheten exakt 50 procent. Hur stor är sannolikheten att Sverige blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Att svara exakt 50 procent p.g.a. att det är så oerhört svårt att veta leder till motsägelser. Hur stor är i sådana fall sannolikheten att Finland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Exakt 50 procent p.g.a. motsvarande svårigheter? Hur stor är sannolikheten att Norden blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mer, eftersom både Sverige och Finland ligger i Norden. Hur stor är sannolikheten att Småland blir anfallet med kärnvapen i nästa kärnvapenkrig? Det kan i sådana fall inte vara exakt 50 procent, trots motsvarande svårigheter, utan måste vara mindre, eftersom Sverige har fler landskap än Småland.

Ett annat vanligt svar är drygt 99 procent. Ett sandkorn är ju så litet och 1 mm är så kort. Vissa saker är så små att de i praktiken är försumbara; i det långa loppet gör de ingen skillnad. Det korrekta svaret är dock klart under 1 procent.

1 mm är en lång sträcka för de oräkneliga gasmolekyler som i luften rör sig alldeles i närheten. De krockar oupphörligt med varandra och med annat, och får genom kedjereaktioner av sådana krockar i atmosfären i sinom tid globala effekter. Efter en tid, sannolikt några veckor, har krockarna med sandkornet påverkat positionen av varje gasmolekyl i det globalt sammanhängande lufthavet.

Vid befruktningen av ett människoägg har vilken spermie som befruktar ägget en avgörande inverkan på vilken person som så småningom utvecklas. Exempelvis avgörs en människas genetiska kön av vilken spermie som befruktar ägget, vilket i sin tur avgörs av ytterst små händelser. Andra vindar och luftdrag i närheten av äggets kvinna och spermiens man veckorna före befruktningen är med stor marginal tillräckliga för att ändra vilken spermie som befruktar ägget.

Har detta någon relevans för egoism? Den etiska egoismen är den moralteori vars intrinsikala värde är differensen av en och endast en individs mängd njutning och mängd lidande. Tänk dig en etisk egoist. Hon värdesätter i sig ingenting annat än sitt eget välbefinnande. Om hon själv inte lever, och därför inte kan uppleva någonting, finns inga värden. Att hon inte bryr sig om fortlevnaden av livet på jorden efter sin egen död är djupt upprörande, men är långt ifrån det enda problemet med hennes etik. Ett förbisett problem med den etiska egoisten är hennes kategoriska och egocentriska värdering av mänsklighetens historia.

Eftersom hon överhuvudtaget inte hade levt om ett visst sandkorn på marken i en sandöken för en miljon år sedan istället för att ligga där det faktiskt låg hade legat 1 mm västerut, så är t.ex. varje dråp och mord genom historien oerhört värdefullt för henne. Varje dödsolycka och fatal sjukdom vilken någonsin har drabbat någon människa genom historien är maximalt värdefull för varje etisk egoist.

En etisk fitnessist, däremot, värdesätter sina egna beteendegener. De kommer inte bara att överleva fitnessisten, utan har föregått fitnessisten under årtusenden och årmiljoner inuti andra människor och individer av andra arter. Ingen annan moralteori än fitnessismen förklarar vad en enskild människa egoistiskt vinner på att offra sig för andra människor. Vi alla delar beteendegener. Vi är alla bärare och delare av inte bara vår mänskliga kulturskatt utan även den välskapta skatt som är våra gemensamma gener.

Filosofimaskinen

Liberalismens teori och praktik

Klassisk liberalism, som i Sverige även kallas ’nyliberalism’, leder lyckligtvis till högerpolitik och kapitalism. Dess teoretiska grund är i och för sig fullständigt orimlig, djupt upprörande och ohjälpligt vag, men dess praktiska konsekvenser, i synnerhet när den justeras i socialliberal riktning, är klart bättre än de flesta andra politiska ideologier. Avgörande problem med den klassiska liberalismen är inte bara att den i brist på frivillig välgörenhet låter arbetsoförmögna människor svälta ihjäl, utan framförallt att den utgår från människans frihet.

Liberalismen är chockerande infantil och simplistisk i sin yttersta grund. Den utgår helt enkelt från normen att:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte använder tvång mot eller skadar någon annan människa.

Denna norm väcker en uppsjö frågor. Traditionellt upplevs liberalismen ge människor omfattande frihet, men eftersom alla handlingar, inklusive underlåtelser, i förlängningen skadar andra människor, så låter den ingen människa vare sig agera eller underlåta sig att agera. Det är förstås logiskt omöjligt, varför jag behöver tolka liberalismen välvilligare:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte använder tvång mot eller skadar någon annan människa på ett direkt vis.

Men vad innebär att på ett direkt vis skada en annan människa?

Har jag rätt att åka bensindriven buss? Att det lite, lite grann förpestar luften för individer av andra däggdjursarter verkar inte göra så mycket för den speciesistiska och fördarwinistiska liberalismen, men det skadar onekligen människor; många får sina liv förkortade med flera år till följd av avgaser. Fast den här orsakskedjan med avgaser i luften verkar vara alldeles för lång för klassiska liberaler, som ju knappast vill förbjuda bensindriven vägtrafik. Det jag inte får göra verkar vara att använda tvång mot eller skada en annan människa genom att komma i direkt fysisk kontakt.

Men en gerillaledare som i stridens hetta skriker ”Eld!” kan ju få både traumatiserade mannar och fiendeliv på sitt samvete, trots att orsakskedjan innefattar ljudvågor genom luften. Egentligen handlar det nog inte så mycket om hur pass direkt skadan tillfogas, utan kanske mer om hur pass stor den tillfogade skadan är. ’Vag’ är bara liberalismens förnamn:

Varje människa har rätt att göra vad som helst, såvida hon inte tillräckligt mycket använder tvång mot eller skadar någon annan människa på ett tillräckligt direkt vis.

Hur pass tillräckligt? Teoretiskt är liberalismen som synes ett omöjligt projekt, men med tanke på de historiska alternativen är jag evigt tacksam för dess globala bidrag som ett praktiskt projekt.

De flesta liberaler verkar av konsekvensialistiska skäl, som går stick i stäv med liberalismens deontologiska moraluppfattning, acceptera upprätthållandet av staten, med dess inneboende våldsmonopol. Trots att de är människor får tydligen både poliser och soldater skada andra människor för att förhindra att ännu fler människor kommer till skada, eller snarare förhindra att människor orättfärdigt kommer till skada eller utsätts för tvång. Den enda normens elegans dignar under ständiga tillägg och undantag. Och hur motiverar socialliberalerna sin ovilja mot att arbetsoförmögna människor svälter ihjäl? Att motivera det borde vara den enklaste sak i världen, men kräver av liberalismen ännu ett svårt avsteg från den enda normen, som uppenbarligen inte gäller.

I Västerlandets historia är staten oerhört central, men är ändå något som en av Västerlandets viktigaste ideologier har oöverstigliga problem med. Om vi bör upprätthålla en stat med makt att tvinga sina undersåtar att betala skatt, som dessutom används till välfärd och omfördelning, vad skiljer den pragmatiska socialliberalen från den pragmatiska socialdemokraten? Måhända finns en gradskillnad, men knappast en artskillnad.

Men om nu människor i den traditionella normaltolkningen av liberalismen har en omfattande frihet, vad bör de göra? Den klassiska liberalismen ger mig ingen som helst hjälp när jag undrar om jag bör bidra till välgörenhet eller inte. Liberalerna säger säkert i sin hyllning av den deontologiska ofullständigheten att det är just det som är sann frihet. ”No clues!” är liberalismens moraliska melodi.

Den etiska fitnessismen, med dess politiska ideologi fitnessistisk kontraktualism, ger liksom liberalismen en politik baserad på individen och en ekonomi utformad av individens incitament, men saknar liberalismens ofullständighet, inkonsekvens och förlamande vaghet. Hur kan någon fördarwinistisk etik eller ideologi överhuvudtaget förväntas vara förenlig med människans natur eller verkliga beteende?

Filosofimaskinen

Hur svårt är det inte att tro! Frågor och svar om Gud

Jag förundras över hur det verkar vara möjligt för vissa personer att upprätthålla en Gudstro. Jag förundras inte därför att Gudstron skulle vara någonting bra, ty det är den verkligen inte, utan därför att den rimligtvis är så intellektuellt svår att upprätthålla.

Hur många Gudar finns i universum? Monoteisterna svarar en (1). Ateisterna svarar noll (0). Gud är en entitet som kan planera, kan hysa avsikter, i högsta grad är medveten, således är en person, men som inte är en människa, utan som är övernaturlig, d.v.s. kan bryta mot naturlagarna. För att vara Gud måste en entitet ha haft en avgörande och direkt inverkan på universums skapelse, samt vara övernaturligt vetande och mäktig. Så säger i alla fall monoteisterna. Ateisterna däremot behöver ingen Gudsuppfattning. En person som tror på naturvetenskapen, varken mer eller mindre, är ateist.

Fråga 1 Tankefel

När jag frågar en monoteist vad jag som ateist gör för fel – på vilket sätt jag tänker fel när jag ur mina observationer av universum inte drar slutsatsen att Gud finns – så får jag alltid ett av två svar.

Svar 1.a) Religiös pseudoempirism

Felet jag gör är att jag inte ser Gud, trots att Gud finns här för alla att se. Den här monoteisten hävdar således att naturvetenskapen egentligen kan observera Gud, men inte rapporterar sina observationer eller kanske inte ens vill öppna sina ögon. Egentligen borde därför naturvetenskapen vara monoteologisk. Egentligen borde det stå om Gud i läroböckerna i biologi och kemi, och framförallt fysik. Den här varianten av monoteism borde således gå att utbilda bort, såvida monoteismen som tankevirus inte gör sina smittbärare obildbara. Ingen har stoppat monoteisterna från att bedriva naturvetenskap, förutom dem själva, men ändå misslyckas de kapitalt med att påvisa några som helst direkta eller ens indirekta observationer av sin kära låtsasvän.

Svar 1.b) Religiös pseudorationalism

Felet jag gör är inget. Den här monoteisten, till skillnad från den förra, hävdar att Gud helt enkelt inte har velat avslöja sin existens för just mig. Några monoteister har faktiskt sagt att jag ändå kommer att brinna i det så kallade helvetet. Otur för mig. Gud är helt enkelt inte rättvis. I takt med naturvetenskapens landvinningar drabbas oturligt nog en allt större andel av de arma människorna av Guds omotiverade och människohatande blygsel. Så jag kan med gott samvete fortsätta vara ateist, som om ateismen vore ett val, istället för den intellektuella nödvändighet som den är. Den metod som Gud använder sig av för att tillkännage sin existens är alltid telepatisk direktkontakt, eller snarare bristande skepticism hos den arma mottagaren. Monoteismen som tankevirus hallucinerar.

Fråga 2. Miljöförändring

När jag frågar en protestantisk monoteist, som varken talar spanska eller arabiska, vilket modersmål som hon hade haft om hon i späd ålder hade adopterats bort till en spanskspråkig och katolsk familj i Latinamerika, eller en arabiskspråkig och muslimsk familj i Mellanöstern, så får jag alltid samma svar. Men om jag istället frågar om hon hade haft en annan Gudstro så får jag alltid ett av två svar.

Svar 2.a) Religiös pseudoontologi

Trots att hon hade talat spanska eller arabiska så hade hon ändå blivit protestant, icke-katolik och icke-muslim. Sådana svar har jag faktiskt fått; bl.a. en medlem i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, av alla svår-universaliserbara väckelserörelser, påstod att hon hade upprättat samma Gudstro i samma väckelserörelse även om hon i späd ålder hade blivit bortadopterad till andra sidan jorden. Här brukar debattens åhörare inte längre kunna låta bli att dra lite på mun.

Svar 2.b) Religiös pseudoepistemologi

Hon hade inte bara talat spanska eller arabiska, utan hade även varit katolik eller muslim. Vad är det i sådana fall som talar för att just den här fjärde monoteisten har rätt i sin protestantism, icke-katolicism och icke-islam? Är det inte möjligt att göra likadana observationer av universum i Latinamerika och Mellanöstern? Eller är det otur i den telepatiska direktkontakten nu igen? Den här fjärde monoteisten är som du snart kommer att få se inte den enda monoteisten som kapitulerar sin Gudstro.

Svarskombinationerna

Särdeles misslyckat blir det när en och samma monoteist svarar på båda frågor. Var och en av de tre kombinationerna 1.a) tillsammans med 2.a), 1.a) tillsammans med 2.b), och 1.b) tillsammans med 2.a) är synnerligen olycklig.

Svar 1.a) är svårförenligt med 2.a), ty om Gud finns för alla att se, så borde inte rätt arvsanlag krävas för att se Gud.

Svar 1.a) är svårförenligt med 2.b), ty om Gud finns för alla att se, så borde inte en adoption göra någon blind för Gud.

Svar 1.b) är svårförenligt med 2.a), ty om rätt Gudstro kräver Guds välvilja, så borde inte rätt arvsanlag krävas för att se Gud.

Kvar står då kombinationen 1.b) tillsammans med 2.b). Denna kombination är inte bara en ännu större kapitulation av Gudstron, utan är det yttersta uttrycket för monoteologisk relativism.

Fråga 3. Falsifierbarhet och hypotetisk empiri

När jag frågar en monoteist vad han skulle behöva vara med om – vilka empiriska erfarenheter han skulle behöva göra – för att han skulle överge sin Gudstro, så får jag alltid samma svar. Själv säger jag att jag skulle överge min ateism om en entitet, som var en person som kunde bryta mot naturlagarna, samt var orimligt vetande och mäktig, från ingenstans materialiserade sig framför oss. Entiteten skulle veta vilka vilda djur som jag ensam ute i naturen senast såg i min kikare, och skulle skicka mig välmående till Saturnus ringar och tillbaka i ett nafs.

Svar 3. Religiös redundans och tomhet

Monoteisten svarar dock, efter att ett tag ha stött och blött denna centrala fråga för första gången, att ingenting skulle få honom att överge sin Gudstro. Oavsett vad han skulle vara med om, oavsett vilka empiriska erfarenheter som han skulle göra, så skulle han fortsätta att tro på Gud. När jag då påpekar att hans Gudstro därför inte har något empiriskt innehåll – inte har någon koppling till det universum som vi kan observera – och därför är tömd på innebörd och mening, så infinner sig den långa tystnaden, den totala kapitulationen.

Filosofimaskinen

Värdet av jämlikhet, jämställdhet och rättvisa

Är jämlikhet ett rationellt politiskt mål? Vad innebär rimligtvis ’jämlikhet’, ’jämställdhet’ och ’rättvisa’?

’Jämlikhet’ kan betyda att alla har det lika bra. Om alternativet till jämlikhet är att alla har det ännu bättre, men har det väldigt olika bra, är jämlikheten då att föredra? Är det vettigt att vilja att alla ska ha det sämre än nödvändigt? Nej, jämlikhet är ett orimligt politiskt mål. Det saknar egenvärde, d.v.s. det är inte bra i sig. Jämlikhet kan bara vara ett rationellt politiskt medel för att uppnå ett annat mål, t.ex. målet välfärd, d.v.s. att alla har det bra men inte nödvändigtvis lika bra.

I den politiska diskursen verkar målet välfärd ha sammanblandats med medlet jämlikhet, till följd av att gränsen för vad som räknas som att alla har det bra har förskjutits med tiden. Denna förskjutning är olycklig eftersom innebörden av att ha det bra är att få sina biologiska behov tillfredsställda, och de biologiska behoven har, till följd av evolutionens långsamhet, varit likadana i tiotusentals år.

Om vi bortser från missbrukare och psykiskt sjuka, vilka samhället tragiskt nog ofta misslyckas med att ge välfärd, så åtnjuter de fattigaste medborgarna i Sverige idag en högre välfärd än vad högadeln åtnjöt under stormaktstiden. Tänk dig en trångbodd, outbildad och långtidsarbetslös eller långtidssjukskriven kvinna 2014 utan vare sig tillgångar, missbruk eller psykisk ohälsa. Tänk dig en besutten grevinna på 1600-talet, förlänad talrika egendomar och feta gods. Vems tandhälsa skulle du föredra? Vems underhållningsutbud? Brandskydd? Spädbarnsdödlighet? Faciliteter för kroppstvätt? Praktiserande av barnaga? Bostadsuppvärmning?

Den som värdesätter sin egen välfärd är inte beredd att offra sin egen välfärd för att slippa ha det sämre än andra. Avundsjuka är irrationellt om det leder till lägre välfärd för en själv. Det är inte genom självdestruktivitet som avundsjukan har uppstått i evolutionen.

Genom oförstånd är dock socialisterna självdestruktiva, och vid makten orsakar de en förlust för alla. Jämför välfärden och miljöförstöringen i det forna Öst- och Västtyskland. Jämför vad som helst i det nutida Nord- och Sydkorea. För vår mänskliga natur fungerar incitament så pass mycket bättre än kollektivisering att människor som inte får skörda frukten av sitt eget arbete ofta till slut svälter ihjäl. Det senaste seklets svältkatastrofer, för att inte tala om civilbefolkningskrig, skapades i huvudsak av kommunismen. Svälten i Sovjetunionen 1932–33, Kina 1958–61, Etiopien 1983–85, och Nordkorea 1994–98 orsakades mer eller mindre av respektive lands egen kommunistiska regim. Svält avskaffades för första gången i världshistorien på 1600-talet av historiens två första liberala länder, nämligen Nederländerna och England, och det skedde till följd av jordbrukets kommersialisering. Priset för framgångar är ojämlikhet, och det priset är utan tvekan värt att betala om alla har det ännu bättre.

Det bästa argumentet för jämlikhet som politiskt medel är den vikande marginalnyttan av ekonomiska resurser. T.ex. skulle en miljardär inte bli lika ledsen av att råka tappa en tusenkronorssedel som en proletär skulle bli glad av att hitta och ta den. Tillfälligt kan således en jämlikare fördelning leda till en större behovstillfredsställelse. Effekten av denna vikande marginalnytta är dock marginell i jämförelse med den enorma fördel som incitament ger över kollektivisering. En långsiktigt hållbar utveckling kräver att långsiktiga fördelar till priset av kortsikta nackdelar värderas högre än kortsiktiga fördelar till priset av långsiktiga nackdelar. Därför kan den tillfälliga marginalnyttan aldrig mäta sig med den organiska evolutionens och den historiska utvecklingens drivkraft: överlevnad och reproduktion som incitament.

Det till våra biologiska behov kopplade målet att alla ska ha tak över huvudet och mat på bordet har framförallt uppnåtts med kapitalistiska medel, och kapitalism innebär bl.a. ojämlikhet. Det som socialismen i desperation har kämpat för har kapitalismen framgångsrikt levererat.

’Jämlikhet’ behöver dock inte betyda att alla har det lika bra. Jämför med ’jämställdhet’, som betyder könsjämlikhet. Eftersom det finns en genetisk skillnad mellan kvinnor och män, vilken yttrar sig i bl.a. olika medelkroppslängd, kan inte könen vara lika bra på allting. Om exempelvis kvinnor i ett samhälle utan vare sig könsroller eller annan hänsyn till vilket kön en individ har skulle vara mer produktiva än män och därför få högre lön, så skulle det kunna kallas ’jämställt’. Könen skulle i och för sig inte ha det lika bra, men ingen hänsyn skulle tas till vilket kön en individ har. Att i en sådan situation kompensera männen för deras improduktivitet vore att behandla individer efter sitt kön, men skulle också kunna kallas ’jämställt’.

Att ständigt och till fullo kompensera för genetiska könsskillnader, så att könen, men inte nödvändigtvis individerna, får det lika bra kallar jag ’kollektivistisk jämställdhet’, och företräds av socialister. Att aldrig behandla någon efter sitt kön, utan bara efter sina individuella egenskaper, trots att egenskaperna genetiskt skiljer sig mellan könen, kallar jag ’individualistisk jämställdhet’, och företräds av liberaler. När vänsterfeminister vill kompensera för könsroller och annan behandling efter kön, och felaktigt utgår från att könens relevanta genetiska egenskaper måste vara lika, så drar de slutsatsen att det är den kollektivistiska jämställdheten som är eftersträvansvärd. Högerfeminister gör inte det felslutet.

Till följd av socialismens ideologiska dominans i Sverige det senaste seklet har ’rättvisa’ kommit att betyda ’jämlikhet’, vilket är ett osedvanligt olyckligt exempel på nära nog orwellskt nyspråk. Den äldre och fruktbara innebörden av ’rättvisa’ är inte att alla har det lika bra, utan att var och en skördar frukten av sitt eget arbete. Att skipa rättvisa innebär att alla brottslingar straffas, och att endast brottslingar straffas. Straff bör inte fördelas jämlikt, utan rättvist. Om alla ekonomiska resurser alltid fördelas jämlikt, oavsett eventuell arbetsinsats, så är det bara att vänta in svälten. Varje politiker som eftersträvar jämlikhet eftersträvar i oförstånd vår undergång.


Filosofimaskinen

Hur kan Sverige få en stabil regering?

Riksdagsvalet i övermorgon ser ut att bli en rysare. Enligt de senaste opinionsundersökningarna från Novus och Sifo är den borgerliga Alliansen större än Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans, men mindre än den rödgröna trojkan inklusive Vänsterpartiet. Vad som väntar Sverige nästa vecka kan vara en parlamentarisk mardröm, i vilken de rödgröna inte är nära att kunna bilda en majoritetsregering, men ändå både vill och enkelt kan förhindra en fortsatt Alliansregering. Båda politiska block utesluter samarbete med Sverigedemokraterna, som dels lär fortsätta som tungan på vågen, dels kan bli riksdagens tredje största parti, och dels verkar varken påverkas av skandaler eller avhopp.

Socialdemokraterna har svårt att ge besked i flera avgörande frågor. Om Stefan Löfven skulle utses till statsminister, vilka partier skulle han vilja ha med i sin regering? Sannolikt endast Miljöpartiet, men det kommer knappast att räcka. Vilket parti som han tycker är värst av Folkpartiet och Vänsterpartiet är svårt att säga. Han ger inte besked.

Kärnkraftsfrågan kan komma att visa sig vara en nära nog lika svår nöt för Löfven att knäcka som den var för statsminister Fälldin 1978. Miljöpartiets politik är helt enkelt inte förenlig med Socialdemokraternas politik. Detsamma gäller för arbetstiden och säkerhetspolitiken, i vilken Vänsterpartiet är än mer besvärliga. Löfven ger inte besked.

Alliansen har under valrörelsens sista vecka haft en hel del vind i seglen och knappat in. Att gapet mellan blocken har minskat från kanske över fjorton procentenheter för ett halvår sedan till kanske under fyra procentenheter nu gör valutgången oviss. Om Feministiskt initiativ med knapp marginal missar riksdagen så har de rödgröna förspillt viktiga röster, men om det kommer in i Sveriges riksdag så kanske Sverigedemokraterna förlorar sin position som tungan på vågen. Att behöva förlita sig på stöd från Gudrun Schyman lär dock Löfven frukta mer än att behöva ta Annie Lööf i hand.

Inget regeringsalternativ kommer att kunna vara lika stabilt som de senaste åtta årens Alliansstyre, trots att Alliansregeringen har behövt regera i minoritet de senaste fyra åren. Den enda valutgång som inte leder till parlamentarisk instabilitet verkar inte vara att de fyra borgerliga partierna enbart går om alla tre eller fyra rödgröna riksdagspartier, utan snarare att de uppnår en riksdagsmajoritet, vilket knappast lär hända. Det är också svårt att föreställa sig att statsministerkandidaten Löfven ber Moderaterna om att ingå i en tvåpartiregering i knapp majoritet, med Anders Borg som fortsatt finansminister, särskilt om valet uppfattas som ett bakslag av de två största partierna.

Att rösta på Alliansen är att rösta på stabilitet, samarbete, tydliga besked, samt inte minst det viktigaste: framgångsrik ekonomisk politik och trovärdig säkerhetspolitik. Efter finanskrisen är vår närmaste omvärld i ekonomisk oordning. Efter Rysslands aggressioner är vår närmaste omvärld osäkrare än på decennier. Sveriges regering har sällan varit mer enad; oppositionen har aldrig varit mer splittrad. Inflytande från Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Feministiskt initiativ över den ekonomiska politiken eller säkerhetspolitiken kan visa sig vara fatal.

Överlevnadsmaskinen

Har alla människor lika värde?

Det är uppenbart att tesen om alla människors lika värde tolkas olika, men den borde rimligtvis innebära att alla människor har exakt lika värde utan att vara värdelösa. Det lika människovärdet är således inte noll (0), utan ett tal större än noll, förslagsvis exakt ett (1).

Inom filosofin är den upplevelse som är mest slående för oss upplevelsen av att noggrant fundera över en fråga och komma fram till en helt annan uppfattning än vad vi först hade i frågan, i synnerhet då denna nya uppfattning är okonventionell.

1. Vaser värda olika mycket

Tänk dig att du blir förevisad två likadana ogenomskinliga lådor. I varje låda finns en fysikalisk kropp. Den ena kroppen betecknas ’A’ och den andra ’B’. Du får veta att var och en av de båda kropparna är en värdefull vas tagen från din stora vassamling, samt att vasen A är mycket värdefullare än vasen B enligt dels tidigare utförda professionella värderingar och dels dina egna tidigare offentliggjorda personliga omdömen.

Du får därefter veta att du måste låta förstöra en av lådorna inklusive dess vas. Slutligen kommer du att få tillbaka vasen i den andra lådan.

Vilken vas låter du bevara, A eller B? Vi misstänker starkt att du väljer att bevara A. Vi hävdar att det demonstrerar en nödvändig (men inte tillräcklig) innebörd av begreppet ’värde’:

Om den fysikaliska kroppen A har ett större värde än den fysikaliska kroppen B, och vi kan bevara en och endast en av de båda kropparna, så är det förnuftigt och rätt att bevara A.

Vi hävdar också att du genom att välja att bevara vasen A demonstrerar din värdering att vasen A är värdefullare än vasen B.

Att hävda att kroppen A är klart mest värd och sedan välja att förstöra A vore oförnuftigt och orätt. Att hävda att kroppen A är klart mest värd och sedan singla slant om vilken av de båda kropparna som ska förstöras vore också oförnuftigt och orätt. Om du inte håller med om det, vänligen formulera din förklaring till din invändning innan du läser vidare!

2. Vaser värda exakt lika mycket

Tänk dig istället att lådorna är genomskinliga samt att vasen A är exakt lika värdefull som vasen B enligt dels professionella värderingar och dels ditt eget personliga omdöme. I detta fall hävdar vi att det är oviktigt för dig vilken vas som du väljer att bevara. Du kan lika gärna låta slumpen avgöra vilken av vaserna som ska bevaras. Du är inte skrämd av, eller ens negativt inställd till, tanken på att låta slantsingling avgöra vilken vas som ska bevaras. I detta fall kan du demonstrera din värdering att A och B är exakt lika värdefulla genom att singla slant.

Att hävda att kropparna A och B är exakt lika värdefulla och samtidigt hävda att det är viktigt att välja att t.ex. A ska bevaras vore oförnuftigt och orätt. Att vägra låta slumpen avgöra vore att demonstrera att du egentligen värderar den ena kroppen högre än den andra. Om du inte håller med om det, vänligen formulera din förklaring till din invändning innan du läser vidare!

Sammanfattningsvis hävdar vi följande:

Om kroppen A är mer värd än kroppen B, och vi kan bevara en och endast en av de båda kropparna, så är det förnuftigt och rätt att bevara A.

Om kroppen A är exakt lika mycket värd som kroppen B, och vi kan bevara en och endast en av de båda kropparna, så är det oviktigt vilken av de båda kropparna som vi bevarar, vilket vi kan demonstrera genom att låta slumpen avgöra vilken av de båda kropparna som vi bevarar.

Om vi kan bevara en och endast en av de båda kropparna A och B, och det är viktigt att vi bevarar A, så demonstrerar vi att vi värderar A högre än B.

3. Människor värda mycket

Tänk dig att du är den enda läkaren på en överbelastad akutmottagning. Två mycket svårt skadade men levande mänskliga patienter anländer samtidigt till mottagningen. Vi betecknar den ena patienten ’A’ och den andra ’B’. Båda patienter är medicinskt oerhört lika; de har bl.a. samma ålder, kroppskonstitution, och framförallt samma slags akuta och fatala skada. Om du lika mycket försöker rädda båda patienter, så kommer med säkerhet båda att dö. För att kunna rädda en av patienterna till livet, vilket du kan göra, måste den andra patienten lämnas att dö. Beslutet är ditt, men oavsett hur du prioriterar så kommer du inte att straffas för ditt val.

Fast du har faktiskt mer information om de båda patienterna. De är nämligen båda välkända, var och en på sitt sätt:

Patient A är en ung nobelpristagare, som arbetar med att finna ett allmänt botemedel mot cancer, och anses ha en större chans än någon annan att lyckas med det.

Patient B är en ung, på glasklara bevis och eget erkännande livstidsdömd, samt förrymd, massmördare, som har hotat med att fortsätta kidnappa och mörda barn.

Vilken patient låter du överleva, A eller B? Vänligen formulera din motivering till ditt val! Förresten har du en slant i fickan, varför du snabbt kan låta slumpen avgöra.

Vi misstänker att du väljer att bevara patient A. De som väljer att låta patient A överleva demonstrerar att de egentligen förnekar tesen om alla människors lika värde.

Att hävda att alla människor är lika inför lagen och bör så vara, är fullt förenligt med att förneka tesen om alla människors lika värde. Juridik är inte samma sak som normativ etik; juridisk rätt är inte detsamma som moraliskt rätt.

Att hävda dels att alla människor har lika värde och dels att patient A bör räddas eftersom det skulle ha bäst konsekvenser för andra människor, är kontradiktoriskt. Att hävda att patient A bör räddas innebär rimligtvis att hävda att i vilken utsträckning en människa mördar eller räddar andra människor till livet påverkar denna människas värde.

Vi har mött personer som har sagt sig vilja bevara patient B! De har varit religiösa, och tyckt att det vore bättre att B fick möjlighet att före döden ångra sina synder. En falsk verklighetsuppfattning kan uppenbarligen ha dåliga konsekvenser.

Att låta slantsingling avgöra känns fel för de flesta som vi har mött. Med sina känslor och hypotetiska handlingar visar de att de egentligen inte tror på tesen om alla människors lika värde, fast de tycker att den känns bra att bekänna sig till. Detta hyckleri är ständigt uppenbart. Människor överöser sina egna barn med resurser som de inte skulle drömma om att ge främlingar. Egentligen leder tesen om alla människors lika värde till opartisk altruism, att hämningslöst bjuda främlingar på sina egna resurser tills en mänsklig utjämning har uppstått globalt. Vad vi menar är att opartisk altruism följer av en tillämpning av tesen om alla människors lika värde, inte bara av att den känns bra att bekänna sig till.

4. Ojsan

Om alla människor skulle ha värdet exakt 1, vad skulle en schimpans ha för värde? 0,2174897? Skulle alla schimpanser ha exakt lika värde? Vad skulle en framtida korsning mellan människa och schimpans ha för värde? Vad skulle ett inflyttningsklart sjukhus ha för värde? 1,6588? Tänk om det skulle bero på sjukhusets egenskaper! Är inte ett handikappanpassat sjukhus mer värt än ett som inte är det, allt annat lika? Är inte rent dricksvatten mer värt än förorenat, allt annat lika? Vad skulle all världens inspelade musik ha för värde? Vad hade Ralf Hütter för värde när Kraftwerk påbörjade inspelningen av Die Mensch-Maschine? Vad hade Anders Behring Breivik för värde när han påbörjade sin resa från Oslo till Utøya? På den ön var han direkt orsak till människovärdesändringen minus sextionio (−69). Vad skulle en massmördare i färd med att mörda två kvinnor, som var och en är höggravid med tvillingar, ha för värde? 1? 1 minus 2, d.v.s. −1? 1 minus 6, d.v.s. −5?

Hur mycket och länge är vi svenskar dömda att tänka galet till följd av ett översättningsfel? Det engelska ordet ’dignity’ betyder ’värdighet’. Inte ’värde’! Så här lyder den första satsen av Artikel 1 i den officiella texten på engelska till Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:

”All human beings are born free and equal in dignity and rights.”

Så här lyder den till FN skickade svenska hemmasnickrade översättningen, godkänd av Sveriges dåvarande regering:

”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter.”

Ojsan.

Människomaskinen och Filosofimaskinen

Om du vill se socialdemokratisk politik, rösta borgerligt!

Det finns en uppenbar risk för att en eventuell rödgrön koalitionsregering 2014–2018, med Löfven som statsminister, kommer att föra en politik som står längre bort från Socialdemokraternas önskemål än vad en eventuell fortsatt borgerlig koalitionsregering, med Reinfeldt som statsminister, kommer att göra. För de väljare som ogillar Miljöpartiets och Vänsterpartiets politik därför att de istället gillar den politik som Socialdemokraterna nu säger sig vilja föra, kan det mycket väl vara mer ändamålsenligt att i det stundande riksdagsvalet rösta på ett borgerligt parti.

Den 17 februari 2010 släppte Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet det politiska manifestet En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder, i vilket följande står att läsa på sidan 20:

”Vi kräver att USA stänger fängelset på Guantanamo under 2010 och att fångarna får sina fall behandlade i enlighet med de mänskliga rättigheterna. USA är den enda kvarvarande militära supermakten och måste därför ta ledningen i det internationella nedrustningsarbetet. En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.”

Ingenstans står att en rödgrön regering kommer att kräva att Ryssland avvecklar sina militärbaser i Georgien! Förenta staternas militärbaser i Sydkorea är där på det sydkoreanska folkets begäran; Rysslands militärbaser i Georgien är där trots det georgiska folkets protester. I ärlighetens namn verkar Socialdemokraterna efter detta chockbesked hävda att de med ’militärbaser’ menar ”baser där kärnvapen förvaras”, medan Vänsterpartiet hävdade att det godkända manifestet är vad de rödgröna kom överens om. Hursomhelst bjuder denna politiska kompromiss på en föraning om vad som kanske väntar vid rödgröna regeringsförhandlingar.


Filosofimaskinen

Svenska kyrkans skolavslutningar och förnekande av biologin

Under 1990-talet tryckte Svenska kyrkan upp ett par miljoner exemplar av Lilla boken om kristen tro, och delade ut dem kostnadsfritt till hundratusentals hushåll i Sverige. Avsnittet Underbart och underligt, på sidan 6, lyder i sin helhet så här:

”Den tid är långt borta då man menade att vetenskapen gjorde Gud överflödig. Tanken [sic] att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman de 2 000 enzymer som livet är beroende av, är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning. Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767.

Med ett nyfött barn i famnen, när man räknar fingrar och tår, fylls man av förundran över livet. När man går från långvårdsavdelningen där någon dött känner man att det måste finnas något mer.”

I oförstånd förnekar således Svenska kyrkan existensen av darwinismens naturliga urval. Svenska kyrkan vägrar alltjämt att korrigera denna folkförvillelse, och är uttryckligen en kyrka vars tro är bevisbart falsk. Den hävdar indirekt att biologiundervisningen i Sveriges grundskolor, gymnasieskolor och högskolor i grunden är felaktig, men vill inte ge sig in i en argumentation om det. Om den istället hade förnekat Förintelsen så hade kanske medlemsraset och skolornas upprördhet varit större. Hur som helst är Svenska kyrkan en organisation som är intellektualismens, vetenskapens och skolans självpåtagna motståndare.

Sveriges borgerliga regering meddelande i förrgår att den föreslår att konfessionella inslag ska bli tillåtna under skolavslutningar i kyrkan. Utbildningsdepartementet skrev den 5 augusti 2014, i pressmeddelandet Skolavslutningar i kyrkan tillåts (vilket är en märklig rubrik eftersom skolavslutningar i kyrkan inte är förbjudna), att:

”Eleverna får dock inte känna sig tvingade att delta aktivt i inslag med konfessionell prägel, t.ex. bör de inte uppmanas att aktivt delta i bön och trosbekännelse bör inte förekomma. Vidare ska eleverna kunna avstå från att delta i hela den aktivitet där det konfessionella inslaget ingår.” [Min kursivering]

Särskilt ordet ’aktivt’ rimmar mycket illa med den nuvarande skollagen, som i tre på varandra följande stycken i första kapitlet lyder:

”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.

7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.”

I framtiden accepterar således Sveriges regering att elever som inte avstår från hela sin skolavslutning känner sig tvingade att inaktivt delta i inslag med konfessionell prägel, och att de uppmanas att inaktivt delta i bön. Fy Fan! Varför inte skicka eleverna till väckelse- och förintelseförnekarmöten?

Med ett nyfött barn i famnen, när man räknar fingrar och tår, fylls man av beundran för livet, i synnerhet av det naturliga urvalet, som vi alla kan tacka vår existens för! När man går från långvårdsavdelningen där någon har dött känner man saknad, eftersom en individs liv inte fortsätter efter dess död. Om du är osäker på detta faktum, vänligen studera läran om livet, d.v.s. biologi.

Filosofimaskinen

Feministiskt initiativ och jämställdhetens onödiga kostnad

Feministiskt initiativ har nyligen firat framgångar, framförallt i EU-valet, men även i opinionsundersökningar inför riksdagsvalet. Men vad står egentligen detta parti för?

Jämställdhet i Feministiskt initiativs tappning kommer med en fruktansvärt hög kostnad, en kostnad som enligt vår uppfattning vore onödig och som vi tror att många av dess väljare är omedvetna om. Feministiskt initiativ vill nämligen verka för en långt utökad statlig kontroll av hela samhället på ett sätt som har totalitära drag. Vi är nog många som istället tycker att ökad jämställdhet vore en vinst snarare än en kostnad.

Alla nedanstående citat är axplock tagna från partiprogrammet För en feministisk politik, som är Feministiskt initiativs gällande partiprogram, och som antogs 2013.

”B. Ekonomi för en hållbar utveckling”

B1: ”Fi ska verka för att alla genomgripande reformer på samtliga politiska nivåer ska innehålla konsekvensanalyser utifrån ett maktperspektiv.”

Feministiskt initiativ verkar vilja öka byråkratin i kommunerna, landstingen och staten, vilket kanske inte låter så farligt i sig, men är toppen av ett kommande vänstervridet isberg.

”C.3 Lön och anställningsvillkor”

C28: ”Fi ska verka för att principen om ’lika lön för likvärdigt arbete’ ska gälla. För detta krävs en nationell arbetsvärdering som förmår jämföra arbetsuppgifter över gränserna för olika sektorer och över den stora könsbarriären på arbetsmarknaden.”

Feministiskt initiativ verkar vilja att staten ska värdera hur mycket varje arbetsinsats är värd, istället för att låta marknaden värdera arbetsinsatserna utifrån invånarnas individuella värderingar. Detta förslag från Feministiskt initiativ är rent ut sagt planekonomiskt, och skulle inte bara bädda för ständiga och kostsamma konflikter, utan framförallt en högre arbetslöshet och ett minskat fritt företagande.

C30: ”Fi ska verka för 6 timmars arbetsdag för alla med bibehållen [månads]lön.”

Feministiskt initiativ vill ge både den offentliga sektorn och det fria företagandet en enorm kostnadsökning. Detta skulle minska företagens internationella konkurrenskraft, vilket i längden skulle gå ut över hela den svenska ekonomin. Varför är det så ovanligt att verka för 6 timmars arbetsdag med bibehållen timlön istället för med bibehållen månadslön?

C33: ”Fi ska verka för en lag som gör företag ansvariga för hur underleverantörers personal behandlas.”

Feministiskt initiativ verkar vilja försvåra ännu mer för företag genom att hålla dem ansvariga för hur andra företag behandlar sin personal. Handeln mellan företagen skulle därigenom försvåras, vilket vore ytterligare ett slag mot det fria företagandet.

”I.2 Sport och fritid”

I29: ”Fi ska verka för att alla bidrag som ges via skattemedel ska kontrolleras så att lika mycket pengar går till tjejer som till killar.”
I30: ”Fi ska verka för att föreningar ska genusgranskas. Det är inte försvarbart att bedriva föreningsverksamhet som snedfördelar sina resurser i relation till könen.”

Feministiskt initiativ verkar vilja öka jämställdheten i föreningslivet, men det är oklart hur. Om kvinnor skulle utöva föreningsliv i större utsträckning än män, skulle ändå könen som grupper få lika mycket bidrag och resurser, så att en kvinna i medeltal skulle få mindre än en man? Om inte, varför skriver inte Feministiskt initiativ att bidragen och resurserna bör individualiseras, likt den befintliga skolpengen?

Vad som dock knappast är oklart är Feministiskt initiativs höga aktning för kontroll och byråkrati.

”J.1 Klimat, energi och transporter”

J24: ”Fi ska verka en förändring [sic] i priser så att det alltid är billigare att åka tåg än ta bil [sic] eller flyg inom Sveriges gränser.”

Feministiskt initiativ verkar vilja ha ännu mer av subventioner, skatter eller inskränkningar i den fria prissättningen.

Mellan Malung och Torsby är bilvägen 85 km lång, vilket inte ens är tjugo procent längre än fågelvägen. För att åka tåg mellan Malung och Torsby krävs en sträcka på 435 km, förbi både Borlänge och Karlstad, vilket är sex gånger så långt som fågelvägen, och mer än fem gånger så långt som bilvägen. Där har Feministiskt initiativ något att bita i!

”L. Politikens organisering”

L2: ”Fi ska verka för att minska avståndet mellan politiker och väljare genom att införa en återkommande arbetspraktik för politiker. I denna praktik ska såväl traditionella kvinno- och mansyrken som betalt och obetalt arbete ingå.”

Feministiskt initiativ verkar vilja tvinga ut politiker på olika arbetsplatser. Under den maoistiska så kallade kulturrevolutionen i Folkrepubliken Kina tvingades människor ut på landsbygden för att omskolas av kroppsarbete. Efter det gick Gudrun Schyman, som numera är talesperson för Feministiskt initiativ, med i Marxist-leninistiska kampförbundet, som trots sitt namn var starkt influerat av maoismen. Denna galenskap var förödande, och nu, efter så lång tid, dyker ett liknande förakt upp igen.

”Q.2 Feministisk politik i EU”

Q41: ”Fi ska verka för att det ska vara billigare att åka tåg än flyga eller åka bil inom Europa.”

Feministiskt initiativ verkar inte vara nöjt med att kontrollera marknaden i Sverige. Det övriga Europa får inte heller komma undan regleringarnas synliga hand och långa arm.

Q42: ”Fi ska verka för att ett program skapas för att finansiera för att analysera [sic] och omskola män så att de ändrar sitt konsumtions- och transportmönster för att gagna klimat och en hållbar utveckling.”

Feministiskt initiativ vill omskola män, utan att nämna kvinnor. Det här med att omskola är inte så lite belastat efter världskommunismens illdåd, fast det verkar Feministiskt initiativ varken tycka eller känna. Visst finns det könsskillnader, men eftersom det säkert finns åtminstone en del kvinnor med skadliga konsumtions- och transportmönster, varför inte på jämställt vis byta ut ordet ’män’ mot ’människor’?


Överlevnadsmaskinen och Filosofimaskinen

Miljöpartiets solidaritet med tuberkelbakterien

Miljöpartiet verkar ogilla den dödliga sjukdomen tuberkulos, d.v.s. TBC, men verkar älska dess orsak tuberkelbakterien. Hur går det ihop?

I Miljöpartiets senaste och gällande partiprogram från 2013 står att läsa i avsnittet ”3.2 Biologisk mångfald”, i första stycket:

”Vi anser att allt levande har ett egenvärde oavsett dess nytta för människan.”

Tuberkelbakterier lever. Men de är onyttiga för människan.

I Miljöpartiets näst senaste partiprogram, som är från 2005, står att läsa på sidan 2 i avsnittet ”Ekologisk insikt”:

”Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan.”

Det är samma fatala idé. Tuberkelbakterien har tydligen ett egenvärde trots sitt negativa värde för människan, och borde följdriktigt skyddas inte bara från utrotning utan även från decimering!

I Miljöpartiets tredje senaste partiprogram, som är från 2001, står att läsa på sidan 5 i avsnittet ”Vår världsbild”:

”Varje art och varje del i det ekologiska systemet har ett egenvärde, oavsett sin nytta för människan.”

Tänk om det dödliga viruset HIV är en del i det ekologiska systemet! I sådana fall är det kanske tur att Miljöpartiet inte har makten i södra Afrika, där HIV sprider sig okontrollerat och har gett upphov till en katastrofal AIDS-epidemi.

Fast Miljöpartiet verkar faktiskt inte vilja döda människor. I sitt gällande partiprogram står t.ex. att läsa i avsnittet ”5.5 Hälso- och sjukvård”, i nionde stycket:

”En av grundprinciperna i vården är att ingen patient ska komma till skada.”

Men hur går det här ihop? Svaret är att det inte gör det. Det går helt enkelt inte ihop. Miljöpartiet är som du ser ett populistiskt och antiintellektuellt parti. Det sitter fast i sin egen rävsax. Antingen så både stödjer Miljöpartiet mänsklighetens globala kamp mot TBC och tycker att andra organismer inte längre har ett egenvärde utan bara har ett värde för människan, eller så stödjer inte Miljöpartiet mänsklighetens globala kamp mot TBC.

Miljöpartiet, var god välj.

Det här är inget hårklyveri. Det är heller ingen obetydlig fråga. Utrotningspolitik bör inte bedrivas lättvindigt. Om Miljöpartiet skulle tycka att andra organismer inte längre har ett egenvärde utan bara har ett värde för människan, så skulle det vara en revolution för partiet, och kunna leda till en oanad snöbollseffekt.

Intressant nog är den etiska fitnessismen lösningen på Miljöpartiets problem.

Det som enligt fitnessismen är värdefullt i sig är överlevnad. För oss fitnessister är överlevnaden i längden av livet på jorden det övergripande politiska målet, eftersom vi människor delar beteendegener med individer av andra djurarter och är biologiskt beroende av livet på jorden som helhet. Långsiktigt hållbar utveckling följer direkt ur fitnessismens riktighetskriterium, men inte att allt levande skulle vara värdefullt i sig. Livsfarliga bakterier dödar vi utan samvetskval.



Filosofimaskinen